Jag har länge sett dåligt och välkomnade starroperationerna. Äntligen skulle jag kunna läsa obehindrat igen och kanske också klara mig utan glasögon. Det är min förhoppning att så kommer det att bli när det är klart och har stabiliserat sig.
Det jag inte var förberedd på var hur triggad och besvärad jag blir av att under en tid ha samre syn och det arbete hjärnan behöver göra för att ögonen ska synkas. Inga glasögon hjälpte till en början och just nu får jag välja på tre olika lägen utan glasögon på långt håll, de gamla på halvlångt håll och läsglasögon på nära håll. Solglasögon behövs för det är ljuskänsligt. Jag tycker att det är ok under en övergångstid, hittills nära tre veckor och ytterligare tre veckor efter i morgon. Sedan dröjer det ett par veckor innan jag kan skaffa nya glasögon.
Jag har förstått hur viktig synen är för välbefinnandet. Jag längtar efter att kunna läsa och skriva ordentligt och att inte behöva fundera på om jag är yr eller om det bara är ögonen som ställer om.
Så i morgon tar vi det vänstra ögat och nu är jag bättre förberedd på att det kommer att ta tid. Efter midsommar räknar jag med att hallelujaupplevelsen som många vittnat om ska infinna sig!