Jag sov fantastiskt bra i natt igen. Den process jag genomgår för att återhämta mig har äntligen börjat. Jag inser det men känner mig frustrerad. Borde jag inte nu passa på att putsa alla fönster, röja på verandan, laga staketen och ställa i ordning allt inför att jag ska återgå till arbetet om 20 dagar. Då vore det ju så mycket lättare sen…

Min energinivå tillåter inte detta, jag utför dagliga sysslor, ett ärende per dag är tillräckligt liksom en städuppgift. Förnuftet säger att världen inte går under om jag inte putsar fönstren mm och jag måste foga mig i detta vilket kräver en del av min energi.

Vi har det bra tillsammans Mats och jag. Vi har funnit ett lugn och en viss förhoppning inför framtiden. Först och främst ska Mats bli bättre och båda åtehämta krafter. Därefter kommer husbilslivet när växellådan är fixad och sedan kommer arbetshösten, min sista innan pensionen. Vi har ett bra skyddsnät i våra vänner och jag ska försöka få arbeta hemifrån lite mer regelbundet.

Idag är det visst vanlig fredag, jag blir dagvill när jag är ledig. Åkrarna fylls med gödsel så utevistelser blir mindra angenäma. Men detta hör till våren på landet! Jag är osäker på vad jag orkar få gjort idag och har gett mig själv en ledig förmiddag.