Jag fick tag på min läkare under hans telefontid och träffade honom lite senare. Mats hade inte sovit mer än 2 timmar i natt på grund av klådan så han stannade hemma och tog igen sömn.

Mats och jag har samma husläkare sedan många år och han känner till oss väl. Han tittade på mina såriga psoriasishänder och lyssnade till min livssituation och sjukskrev mig fram till jul. Han var lite osäker på hur försäkringskassan kommer att förhålla sig, så jag får vänta på deras besked innan jag definitivt vet. Det känns omtumlande och befriande och overkligt. Det kan innebära att jag redan har gjort min sista arbetsdag…

Jag kontaktade min chef och en arbetskamrat och diskuterade hur vi ska göra, bl a tömmer de mitt rum eftersom vi är så trångbodda. Skulle jag behöva in och arbeta löser det sig med tillfällig arbetsplats.

Det kommer nog att ta några dagar innan jag förstått vad som hänt. Kan jag börja leva pensionärsliv nu?

Igår gjorde Mats jättegoda empanadas bambi grande!