Elins närvaro har normaliserat mitt liv en aning. Igår grillade vi och satt ute och njöt av värmen och jag känner mig mindre håglös och handlingsförlamad. Jag tror även att det underlättar för Mats att veta att jag har det bra. Han verkar ganska nöjd med att vara på sjukhuset, eftersom han är medtagen och trött, ständigt uppkopplad och övervakad (vilket är tryggt) och kan inte heller röra sig på grund av gikten i vänster fot.

I morse hade hundarna och jag en mysig gosestund innan vi klev upp.

Nu har jag fått en förklaring till varför jag tycker så illa om koriander. Det finns med i massor av recept och jag har inte förstått varför!

Idag ska Elin, hundarna och jag premiärköra husbilen. Vi tänker besöka Konstspaningens samlingsutställning i Säter och samtidigt träna hundarna i att vara ensamma i husbilen.

Jag besöker Mats framåt kvällen. Hittills har han hört av sig med ett morrn, vilket innebär att han haft en bra eller ok natt.