Igår åkte vi till Borlänge och fick konstaterat att det inte är bilbatteriet det är fel på. Nu återstår felsökning, vilket jag lämnar över till Mats.
Jag har kommit in i ett må bra läge troligtvis tack vare återupptagen meditation och reiki. Det gäller att ta till vara den sista tiden här i Arkhyttan, friheten att äga sitt eget hus, att låta hundarna springa fritt ute i den stora trädgården, lugnet och den vackra naturen. Det kommande årstiden är inte den bästa i Skåne och det är nog bättre för oss att börja vårt nya liv där nere i vår eller kommande sommar.
Idag ska Mats lämna prover i Långshyttan och Maja träffa veterinären för att få sin årliga medicindos mot epilepsi. Både hon och Bianca löper och är just nu lite extra känsliga.
Igår somnade jag till dragspelsmusik! Mats har hyrt ett dragspel för att se om han kan ta upp sitt spelande igen. Han är uppvuxen i en dragspelsspelande familj och spelade själv som ung.
Våra träd är nu avlövade efter flera dagars kraftig blåst. Temperaturen har varit hög men rätt som det är vänder det och den första snön faller. På söndag blir det vintertid.
Mats mådde bättre efter att ha sovit en lång stund och oron la sig för denna gång. Jag hade ont i ryggen efter att ha släpat lite för tunga saker i trädgården men det har gått över till idag som tur är.
Troligtvis blir det en Borlängetur idag, bilen behöver ett nytt batteri. Den står numera i garaget men krånglar ibland vid starterna. Jag har blivit bra på att starta med vår nyinköpta starthjälp men ett bra batteri behövs inför vintern.
För en liten stund sedan hade Mats känning av sitt hjärta igen och det triggar igång oss båda två. Efter de senaste läkarbesöken har vi insett att Mats hjärta är hans svaga länk. Medicineringen av PAH:n verkar ha en bra bromsverkan på lungsjukdomen. Som Mats nyss sa, det är hjärtat som kommer att ta slut först.
Inte undra på att vi blir rädda när hans hjärtstartare får gå in och jobba samtidigt som vi är överlyckliga att den fungerar som den ska och finns! Mats har lugnande medicin att ta när han blir orolig. Jag går in i någon slags skyddande bubbla och stänger av känslorna så gott jag kan. Det känns viktigt att finnas där bredvid Mats, jag kan inte göra annat än bara finnas. Nu har det lugnat ner sig och Mats somnade i fåtöljen med Maja i knät. Jag kryper ur bubblan och funderar på om jag kan reagera på något annat sätt när det händer nästa gång. Min första tanke är alltid: Är det nu det händer? Jag kommer fram till att jag nog gör så som är bäst för mig, det får ta energi och kraft. Det är naturligt att bli rädd och erfarenheten av att hans ICD gör det den ska är lite förmildrande. Men det går aldrig att vänja sig!
Tidigt igår morse bärgades bilen från diket. Dagen var regnig men varm, 10 plusgrader. Mats har vänt på dygnet och sover mycket på dagtid. Jag målade och Mats ställde i ordning i vår nygamla atelje. Han körde också ett pass Qi gong, han tänker ta upp det igen efter ett uppehåll sedan innan vi träffades. Jag spelade Sky med Åsa och grattade på födelsedagen. Förra året hälsade jag på henne i Oslo vid den här tiden. På kvällen kom Klasse förbi tillsammans med en vän som var intresserad av en hyvel och en bössa, han köpte ammunition och kommer kanske att beställa en köksbänkskiva målad av mig.
Under en period har jag varken reikat eller mediterat, det har inte känts viktigt. När jag började känna höst- och vinterdeppigheten tog jag upp det igen. Det har genast gett resultat!
Idag skickar vi grattis, hurrarop och tankar till Åsa i Oslo! Hon arbetar denna helg men till kvällen firar hon med Martin och det blir telefonsamtal.
Igår mådde jag rätt bra trots det tunga grå vädret. Trots det eller kanske tack vare det blev det praktiskt taget inget vettigt gjort och jag tar helg idag också. Mats har haft en inte kunna sova natt så för hans del blir det nog en hel del sömn. Både Maja och Bianca löper, vilket är lite påfrestande men kanske mest för dem.
Tidigt i morse ville Bianca absolut ut och började skälla vilt, hon är den som vaktar mest. Jag såg att några bilar stannade till utanför fabriken och trodde att de var jägare som snart skulle köra vidare, så jag började göra iordning min frukost. Hon fortsatte att skälla allt vildare, det var mörkt så jag kunde inte se vad det gällde. När jag gick ut på bron för att ta reda på vad det var ropade Håkan ”Hej Gunilla!”. Då såg jag att det låg en bil i diket i trevägskorsningen, Håkan ville kontrollera att det inte satt någon i bilen. Det är inte ovanligt att det hamnar bilar där under halkperioden men hur denna hamnat där förstår jag inte! Vi hade som vanligt inte märkt någonting.
Igår träffade vi Emma, Mats Avestaläkare och vår favorit. Hon tar sig alltid tid, är mycket noggrann och tar ett helhetsgrepp om hans välmående och hälsa. De lägger upp en plan som de noggrant följer upp vad gäller provtagningar, medicinering och välmående. Jag tackade henne särskilt mycket denna gång och började nästan gråta, det är så fantastiskt skönt att få hennes stöd!
Mötet tog en timme och vi hade planer att åka till Borlänge och göra ärenden efteråt men stannade i Hedemora och handlade inför helgen och for sedan hem.
Jag följer fortfarande bostadsmarknaden i Malmö och idag dök denna lägenhet upp. Den är högintressant för oss men fel i tiden. Uteplats och balkong, i Limhamn och nära vattnet.
Under eftermiddagen facetimade jag med Elin och Ylva Lo och spelade Sky med Martin. Mats sov igen förlorad nattsömn innan vi lagade langos till middag.
Kvällsnöjet blev ett par avsnitt av Game of Thrones och jag slumrade bara lite.
oj, oj oj, vilken trött och tung dag jag hade igår. Det tog mig halva dagen att förändra sinnet mot det positiva. Antagligen var det ett efterreaktion på anspänningen inför Mats hjörtkateterisering. Jag är ganska skör numera.
Ylva Lo älskar Alfons Åberg och jag beställde en liten mjuk docka att ta med när jag reser dit.
Mats hade svår klåda och behövde värma upp benknotorna så vi eldade i vedspisen och gick omkring i 30-gradig värme. Dagen avslutade vi med att titta på de TV-program vi missat och ett Game of Throneavsnitt. Jag lyckades hålla mig vaken till 21-tiden då jag slocknade så fort jag lagt mig i sängen.
Livet är skört och jag var riktigt nervös för Mats igår. Allt kan hända men denna gång gick det bra. Det verkade inte som om lungorna försämrats särskilt mycket. Resultatet kommer att diskuteras i ett läkarteam. När den träffen blir vet vi inte.
Jag fördrev tiden bäst jag kunde och förberedde för Mats hemkomst. Undersökningen gjordes först på eftermiddagen och vid 16-tiden beställdes hemfärden från färdtjänst och det blev en lång väntan fram till kl 20:00 innan de hämtade honom. Här hemma väntade jag otåligt med hemgjorda smörebröd. Vid 22=tiden anlände en lättad Mats till en lika lättad och nöjd famij, ordningen var återställd!
Jag hade hoppats att fönsterputsningen skulle fixas vid flyttstädningen men höstens låga sol gjorde att jag tog tag i putsandet igår. I alla fall 3 av fönstren blev putsade. Fortsättning följer. Mats blev inlagd och förberedd infor kateteriseringen som ska ske någon gång idag. Därefter måste han ligga stilla i 4-5 timmar innan han skrivs ut, så vi hoppas att det blir gjort nu på morgonen. Tidpunkten är ännu inte bestämd.
Matsedel på sjukhuset.
Det är märkligt tomt i huset när varken Lasse eller Mats finns här. Men också tyst och lugnt, lite skönt under en dag. När syrgasmaskinen är tyst hör jag nya saker, värmepumpen t ex. Men det är för lugnt för att jag ska trivas. Jag blev igår medveten om att jag går in i övervakningsläge när Mats är hemma. Det gör att jag alltid är lite spänd och förklarar min trötthet. Det ska jag sluta med, jag finns här men varken ska eller behöver inte hålla koll hela tiden!
Jag har tidigare lagt ut minnesklipp på sånt som sker i vår oroliga omvärld. Just nu undviker jag detta och jag tänker att jag ska lägga ut positiva klipp i stället, men hittade inget. Men jag hittade detta,
jag är inte ensam!
Förra året började Mats med julförberedelserna i november och tänker göra samma i år. I år kommer jag att hjälpa till!
Morgonrapporten från Mats är positiv, han har sovit sina 8 timmar och är förberedd!
