Igår promenerade vi till Triangeln och till Jennifers grav. Det var hennes födelsedag och Elin gjorde fint och satte dit rosor. Jennifer var Elins svensk/amerikanska vän, de delade kollektivboende och studerade tillsammans på konsthögskolan i Umeå. Hon avled plötsligt i sviter efter covid.
Promenaden tog tre timmar och var behaglig i den otroliga värmen. När vi kom hem lyckades vi få igång deras nyinköpta robotdammsugare, döpt till Gunnar. Vi tillbringade en lång stund uppkrupna i soffan för att se hur den registrerade rummen och effektivt dammsög!
Sedan var vi ordentligt trötta!
På kvällen anlände Joel och Johanna till Lökaröd. Under dagen hade Mats provat att flyga med Tobias drönare och kört till Åhus en sväng.
Igår körde vi till Simrishamn och köpte färska kräftor. På lördag ska han, Tobias, Joel och Johanna ha kräftskiva här i Lökaröd. Vi tittade också på möjliga ställen att hangflyga. Vi stannade på den plats Kiviks marknad håller till och där kunde Mats köra med sin scooter ända fram till branten ner mot havet, ett perfekt ställe!
Det var så varmt att jag satt kvar med bilen igång för hundarnas skull.
Jag packar för att i eftermiddag ta tåget till Malmö. Vi får se hur många dagar jag stannar hos Elin och Viktor. Tobias anländer samtidigt för att följa med Mats tillbaka till Lökaröd. Joel och Johanna kommer hit efter jobbet i morgon.
Vi ser fram emot att få tillbringa tid med våra barn och jag ska njuta av att få vara med Ylva Lo!
Igår gjorde vi en utflykt till Kivik och åt en god lunch på Buhres.
Sommarvärmen har återkommit och vi njuter!
Jag läste igår en intressant artikel om misslyckanden i DN. Jag har inställningen att ett misslyckande är en möjlighet men har lärt mig att använda ordet med försiktighet. Om jag säger att jag har misslyckats möts jag ofta av protester eller tröstande ord. Det är ok om det handlar om mig själv eftersom jag själv ser det som något positivt och utvecklande. Men handlar det om andra uppfattas det oftast som negativ kritik.
Igår träffade vi Elin och Ylva Lo några timmar i Pildammsparken. De bor på fjärde våningen utan hiss, så att hälsa på hos dem fungerar inte för Mats. Ylva Lo är trygg, glad, positiv och mycket aktiv. Det är så underbart att ha förmånen att följa hennes utveckling!
Hundarna fick också en bra social träning, det kommer att bli en stor omställning för dem att flytta till storstaden. Bianca har blivit extra förstjust i Ylva Lo.
På torsdag ska jag resa tillbaka till Malmö och vara med dem några dagar. ”Vi får se hur länge du orkar” säger Elin. De planerar även att komma till Lökaröd i slutet av vår vistelse. Jag ska frossa i mormorsrollen och Ylva Los barnenergier!
Vi körde också runt och tittade på några olika områden som kan vara intressanta att söka bostad i.
Vi var alla mycket trötta när vi kom tillbaka till Lökaröd! Lasse ringde och berättade att han fixat ”motordrivna” sängar åt oss. Våra nuvarande sängar är mycket bra men Mats behöver ligga mycket högre med huvudet för att kunna andas på bästa sätt och jag kommer att uppskatta att kunna sitta bättre i sängen.
Idag ska vi göra en dagstur till Malmö för att träffa Ylva Lo och Elin en stund. Vi ska också titta på några områden där det kan vara intressant att söka lägenhet.
Vi behövde ytterligare en vilodag och stannade hemma även igår. Jag finner sådan ro här. Det känns befriande att se så mycket himmel, känslan är att vi är högst upp i världen, inga berg eller höjder syns vid horisonten.
Jag tar promenader med Maja. Mats rastar de andra, ensamma eller tillsammans, med scootern.
Vi kan troligtvis inte delta i ostrondagen, men Buhres kommer att få besök inom kort!
Vi frossar i Österlens läckerheter, äpplen i alla former. Fantastisk god must finns att köpa!
Igår var vi fortfarande trötta och stannade i Lökaröd hela dagen. Det är lite svalt på natten men här är det sommargrönska och sommarvärme fortfarande. Jag plockade fram mina akvarellfärger och satt ute i solen och lekte med färgerna. Så fort vi kommit til Malmö ska jag gå en kurs för att lära mig tekniken.
Jag tar mig särskild an Maja, hon behöver tränas extra eftersom hon blir orolig så fort något nytt händer. Både Mats och jag har svårt att klara av hennes nervositet men jag har bestämt mig för hitta ett sätt att hjälpa henne ur oron. Putte hör sämre och sämre men är lika cool som vanligt. Bianca är tydligt rädd för vissa saker som hon undviker, hon har fått strut igen för att hon ska låta ett litet sår läka i fred.
Vi visste att gårdagen skulle bli en vilodag, en dagskörning med bil tar på våra krafter. Men det är det värt!
På eftrermiddagen gjorde vi en tur till Brösarp för att köpa fästingtabletter till hundarna och åkte sedan till Haväng och njöt av solen som tittade fram och vyerna!
Det är ”gött” att leva!
Vi gjorde även upp en planering för vår vistelse utifrån barnens önskemål och möjligheter.
Vi lämnade Säter vid 8- tiden och tog det extremt lugnt. Jag körde, förutom en kort stund då jag fick ögonmigrän och Mats tog över ratten. Hundarna är fantastiska, de säger knappt ett pip och är lyckliga över att de får vara med och dessutom utforska nya rastplatser! Vid ett stopp testade vi en Jureskogshamburgare, det var en av de godaste hamburgare jag ätit!
Det har sina fördelar att ha flyttat omkring i Sverige. Härjedalen, Dalarna och Skåne ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Skåne var länge den samlingspunkt och stadigvarande platsen i mitt liv. Alla somrar tillbringade vi hos mormor och morfar i Bjärnum och mina föräldrar flyttade dit strax innan pensioneringen. När vi körde genom Bjärnum vinkade mitt hjärta till alla minnen, mormor Agda, morfar Kalle, moster Ingegerd, mamma och pappa som ligger begravda där. Ibland stannar vi så att jag kan gå till deras grav, men inte denna gång. I Bjärnum bor numera min kusin Eva och två kusinbarn.
När Mats och jag nyss hade träffats skaffade hans kusin Helena huset i Lökaröd utanför Degerberga. Hon och hennes familj bor i Holland men tillbringar ett antal veckor/ månader per år i Sverige. Vi har hälsat på eller lånat gårdsplan och huset under de senaste 18 åren och det känns numera som hemma det också. Skåne känns som hemma för mig, för att inte tala om för Mats! Vi har redan flyttat hit i tankarna och mycket är bra här. I Malmö t ex åker pensionärer gratis i kollektivtrafiken under de flasta timmarna på dygnet.
Efter 11 timmars körning körde vi in på gården och fridfullheten. Det var en mycket varm sommardag och när vi hade rastat hundarna och tömt bilen hade det blivit mörkt.
Jag var rejält trött fastän körningen gick ovanligt lätt, jag gillar vår nya gamla bil! När jag äntligen slagit mig ner undrade Mats om jag tyckte det var mörkt och jag hade tänkt att de hade dålig belysning här! Min hjärna hade stängt av redan innan jag tagit en Wiskey…
