När jag träffade dig, fick jag för första gången uppleva att jag inte är ensam. Vi delade allt, till och med döden. När du kände att det var dags väntade du på att jag skulle komma tillbaka efter att ha kört hem Tobias. Du bad dem ringa och be mig skynda på eftersom som du sa ”Jag ska dö”. När jag kom tillbaka bad du om hjälp att hitta en skön ställning och somnade därefter snabbt. Ett lugn la sig i rummer och jag vet inte riktigt när du dog men du rörde inte en fena efter att du somnat. Sköterskan som ringt efter mig konstaterade att du bara hade väntat på att jag skulle komma.

Vi var aldrig ensamma under våra år tillsammans, inte ens i döden!

Nu återgår jag till hur det var innan jag träffade dig. Jag är ensam, men med 24 års total trygghet i bagaget hanterar jag det bättre. Saknaden efter dig och tryggheten är stor men du finns med mig i mitt hjärta och det är en stor tröst och till stor hjälp. Dessutom har jag ett fantastiskt stöd av mina systrar och våra vuxna barn!.

Tobias har ordnat det bra för Putte. Jag kan inte ta hand om både Bianca och honom när jag flyttat till Malmö. Eftersom han är 14 år, varken ser eller hör bra och verkar vara lite senil tänkte jag avliva honom innan flytten, så som vi hade kommit överens om ifall du inte orkade/kunde hjälpa till med rastningar.
Tobias tyckte inte att det var en bra lösning och har nu ordnat så att Putte kan bo hos honom i Köpenhamn för att senare eventuellt flyttas till ett ålderdomshem för hundar. Det krävs förutom ett pass, en rabiesspruta för att få ta in hundar i Danmark. Sprutan ska vara tagen 3 veckor innan man får komma in. Deras mamma Gunilla och Tobias har ordnat det så Putte och Tobias får bo i hennes lägenhet i Malmö under de två veckor som återstår innan de kan resa dit. Gunilla bor under denna tid hos Joel och Johanna i Landskrona.
Det är en bra lösning!

Flytten närmar sig med stormsteg och jag är lite stressad och angelägen att hinna med allt. Om exakt en vecka går flyttlasset!