Vi hade strålande väder igår trots att prognosen sagt annorlunda. Joel och Johanna for ner till stranden en stund, Mats satte igång att måla och jag promenerade och började virka mygg- och flugskydd till husbilsdörren.

Efter middagen lyssnade vi tillsammans på Anders Tegnells sommarprat.

Igår eftermiddag kom Joel och Johanna med en lånad elbil. Hela dagen var det soligt men lite svalare än tidigare dagar och på kvällen frös jag! Värmen är på väg bort.

Vi uppskattar att kunna umgås och börjar vänja oss vid distansieringen. Det är distans och utomhus som gäller! Mats hade gjort chiliconcarne och till efterrätt blev det solmogna jordgubbar.
Det veckliga facetimesamtalet med systrarna i Skarpnäck var också fint.

Tobias och hundarna har det bra hemma i Arkhyttan. Det är tomt efter dem men jag uppskattar framför allt att helt äga mina morgnar.

Vilken underbar dag vi hade igår. Vi slog oss till ro, vädrade huset, lyssnade på flera av sommarpratarna, lyssnade på göken, såg tre harar jaga varandra runt husbilen, lagade mat, lyssnade på en koltrastkonsert och bara njöt! När kvällen kom kände jag mig mer harmonisk än på länge.

Idag kommer Joel och Johanna hit. De ska bo i huset och vi ska umgås med distans. Det ser vi fram emot!

Tack för att vi kan nyttja ert paradis i Lökaröd. På fredag kommer Joel och Johanna också hit. Eftersom ni inte kan resa till Sverige och njuta i år så skickar jag några bilder tagna nu på morgonen. Ni får tänka er dofterna, flugsurret, göken, fågelsången och lite slamrande från granngårdarna.

25 juni

Igår fortsatte vi vår resa söderut. Vi stannade och handlade frukost (med gasmasken på) och hittade fram till Alvastra klosterruin, vilket vackert ställe!

Mats förvånar mig, han kan gå kortare promenader och är piggare än jag nästan kan minnas. Det är fantastiskt!

Vi fortsatte söderut och bestämde oss för att vi skulle köra ända till Lökaröd. Vi vill slå oss till ro, inte vara på väg… Men det skulle innebära att vi inte kan få el förrän Joel och Johanna kom med nyckeln på fredag. Utan el mer än ett dygn vill vi inte vara så vi tog ett snabbt beslut att köra till Helsingborg för att hämta nyckeln, vilket innebar 15 mil extra bilkörning,

Under resan möttes vi av en fantastisk blommande och grönskande natur, vallmon lyste upp både åkrar och vägkanter. Längre söderut var de överblommade och rödklövern och ”rävarumporna”, som mormor kallade rallarros, tog över.

I Helsingborg bjöd Joel och Johanna på supergod kebab i hamnen.

Jag vill alltid stanna till vid mamma och pappas grav. Den sköts om och hålls fin av min kusin Eva!

Nu var vi trötta men beslutade oss ändå för att fortsätta köra den timme det skulle ta till Lökaröd. I Hässleholm utrustade vi oss med skyddsglasögon, plasthandskar och gasmask och handlade mat i ett varuhus. Som vanligt var vi de enda med skydd, men en man kontaktade oss och var oerhört positiv till vår utrustning.

Vi var nöjda och trötta över att vara framme och jag orkade inte ta nåt foto. Men de kommer! En ny dag väntar.

Allt är som det ska!

Jag hade tur med tanden. Tandläkaren behövde igår bara avlägsna den lösa biten, framöver måste jag ta ett beslut om hur jag vill åtgärda resten.

Vi hade packat allt och sagt hej då till Tobias och hundarna innan vi for till tandläkaren. När jag var klar började vi att köra söderut. I Smedjebacken tog vi en god pizza, jag var superhungrig efter ett dygns fasta, och beslutade oss för att köra till Lindesberg.

Jag har kunnat sova bra trots skräcken inför dagens tandläkarbesök. Jag är oerhört rädd och får alla möjliga stressymptomer. Jag vågar inte äta, vilket gör magen lugnare fastän jag är hungrig. Det gör det inte bättre att det är coronatiden men när obehagen är stora nog finns det ingen återvändo!

Vi förbereder oss för att kunna köra iväg direkt efter tandläkaren. Om jag mår någorlunda kör vi en liten bit i alla fall. SMHI lovar supervärme resten av veckan, det är bra med AC i bilen och vi kommer att ta det extra lugnt och köra korta sträckor,

Det känns som om det är en riktig sommar i år, det var länge sedan och jag letar fram svala sommarkläder ur gömmorna.

Mats och jag är så otåliga på att komma iväg att vi började att förbereda för att köra iväg redan i kväll eller i morgon bitti.
Så åt jag lunch och en kindtand sprack. Nu sitter alla dela kvar men jag kan inte tugga utan att den delar på sig. Usch och fy, tandläkarskräcken är stor och en akuttid är fixad till imorgon eftermiddag.

Deppigt värre och oron gnager i mig, jag behöver inte mer spänning i mitt liv! 😢🤭😝😟😫😡🤭😬🤢💀

Nu kan vi köra tidigast på onsdag…

En härlig midsommar är över. Vardagen är tillbaka, även för oss pensionärer.
Jag träffade Elin, två av hennes fastrar och hennes vän Anna i släktgården igår. Vi satt på sjöverandan, på säkert avstånd, tittade på det intensiva båtlivet på Ösjön och samtalade. Jag fick också se hur branden förstört båthuset och dess innehåll. De kommer att bygga ett nytt båthus.

Det kändes fint att träffa Elin, hon har med sig sina målargrejer och ska ta en välbehövlig semester efter en intensiv arbetsvår! Jag hoppas att vi kan ses i september igen!

Nu ska vi förbereda inför vår skåneresa. Tobias och hundarna ska ha allt hemma som de behöver för en vecka. Räkningar och annat praktiskt ska ordnas, liksom städning, frys- och kylskåpsfyllning och annat iordningställande av husbilen.

Att vakna till svalkan som sveper in genom det öppna fönstret, lukta på den nyvakna morgonluften, lyssna på avsaknaden av vardagstrafiken och höra fåglarna sjunga och tjattra. Det är lyx!

När jag vaknar mår jag oftast som bäst, jag har inte ont någonstans, känner mig klartänkt, glad och frukosthungrig. Jag reikar och mediterar och ligger och drar mig tills jag eller någon av hundarna vill gå upp. Att dricka morgonkaffet med skuggspel av träd och sol. Det är lyx!

Igår var vi lite flitiga trots värmen. Mats sydde spöfodral och lagade kläder och jag röjde kring bärbuskarna. Per och Anna-Karin stannade till med sin veteranbil och vi pratade över grinden en stund.

Idag är ingen vanlig dag, jag ska åka och träffa Elin vid släktgården i Ornäs. Det var alldeles för länge sedan vi sågs och det känns konstigt att vara extra noga med distansen. Det är extra noga eftersom hon satt på ett fullpackat tåg dagen före midsommarafton. Men jag får se och prata med henne öga mot öga!