Åsa fyller 30 år idag. Hon sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm och ska på 30-årsfest ikväll. Vi hurrar och grattar och minns med glädje den fina 30-årsfest hon ordnade i augusti!
Grattis Åsa!
Besvikelse
Igår kväll var jag uppfylld av jaktupplevelsen. I natt vaknade jag av att jag inte kunde vända kudden och dra upp täcket utan smärta. Min psoriasis på händerna klarade inte av en dags jagande, med kyla, värme, fukt och massor av kånkande. Det blev självsprickor och fingertopparna är superkänsliga för beröring. Jag låg och väntade på att väckarklockan skulle ringa när jag insåg att jag inte klarar ytterligare en jaktdag. Jag behöver sitta med händerna i luften och låta fingrarna självläka.
Besviken ställde jag in dagens jakt för oss båda. Mats är beroende av mina händer för att kunna genomföra jakten.
Vilken härlig dag
Semesterdagen började med väckning kl 05.00. Vi packade, gjorde matsäck och for iväg med hundarna till dagens första jaktpass. Vi hade förberett så att vi kunde stå nära med bilen för att hundarna skulle kunna vara med och Mats skulle orka gå. Morgonen var fantastiskt vacker, vi eldade brasa och följde hur solen sakta tinade bort nattfrosten.
Vid lunchtid böt vi pass, vi for hem och lämnade hundarna innan vi satte oss i skogen. Det finns inget mer rofyllt än att sitta och bli ett med skogen, där känner jag mig hemma! Det var riktigt spännande när en av hundarna drev en ko med kalv mot oss och vi hörde dem innan de vände och tog en annan väg. Älglaget sköt 2 kor och 2 kalvar. I morgon bitti går vi ut igen, vi har 2 tjurar och 2 kalvar kvar i potten.
Det har varit en underbar dag, nu sitter jag med mina såriga händer i vädret och dricker whisky, är trött men lycklig. Så nöjd med att Mats orkade och att vi hade en så fantastisk dag
Aj, värsta kvällen hittills. Min psoriasis på händerna hindrar mig och gör ont!.
( jag har problem med bilderna, på min Ipad är de korrekta men i datorers webbläsana vänds de åt alla möjliga håll. Jag korrigerar när jag har tid att gå in via en dator)
Felräkning
Jag har räknat lite fel på återstående arbetsdagar men det är ändå inte särskilt många kvar, jag tror att det är 42. Igår upptäckte jag att jag ser fler och fler negativa saker på/med jobbet. Jag får svårare att stå ut med både det ena och det andra. Jag har släppt det mesta jag ansvarat för så det som återstår att göra är inte så stimulerande och så är jag trött på människor… Idag och i morgon arbetar jag hemifrån med administrativa uppgifter som kräver ostördhet och det passar mig bra.
Akademiska i Uppsala har hört av sig och inom en månad ska Mats dit på sin undersökning, datum är ännu inte bestämt.
Vi förbereder och ser fram emot helgens älgjakt, jag har semester fredag och måndag.
En bra dag
Igår hade Mats en bra dag och vi utnyttjade brittsommaren till att vinterfixa i trädgården. Gräsklippning, inplockning av diverse verktyg och möbler. Vi samlade en hög som ska till tippen och förberedde för att ta emot vinterns ved som levereras av grannen Håkan.
Idag har jag rejält ont i kroppen efter gårdagens aktiviteter. Vi ska förbereda oss inför älgjakten nästa helg. Jag har älgsemester fredagen och måndagen. Det var ett tag sen vi jagade och det är mycket som ska finnas på plats och fungera. Det verkar som om det inte blir minusgrader och det tackar vi för, eftersom det då behövs ännu mer utrustning.
Åsa är på väg hem från USA och det ska bli spännande att få ta del av hennes upplevelser.
Med- och motgångar
Det senaste året har inte kryddats med medgångar.
Mats hälsa har överskuggat allt men vissa dagar har han mått bättre. Vi fick ta bort Donna i början av juni, vilket gav ett stort tomrum men även förenklade livet lite med bara två mindre hundar. Husbilens växellåda gick sönder under första långresan i maj. Eftersom den kostar 40000 att reparera fick vi vänta med det och igår hämtade en bärgare den och körde till verkstaden. Sommaren tillbringade vi här hemma i Arkhyttan.
Jag tycker att vi är bra på att möta livet och ta dagarna som de kommer. Vi är bra på att tillåta oss att vara ledsna och besvikna men också att se möjligheter. Mats har gjort en egen resa i att acceptera sitt tillstånd och sin situation, han är lite av en fånge i sin kropp och här hemma. Jag gör mina sista arbetsdagar innan pensionen vilket känns både sorgligt och härligt.
Planer och tankar om begränsningar och möjligheter när Mats fått mer besked och jag har gått i pension surrar i våra huvuden. En reparerad husbil ger definitivt en större frihet!
Fredag
Sista arbetsdagen blir här hemifrån. Det har blivit brittsommar med varma soliga dagar. 37 arbetsdagar återstår.
Idag ska husbilen bärgas till verkstaden för att få en nyrystad växellåda. Därefter håller vi tummarna att den ska hjälpa oss till många härliga upplevelser.
Älgjakten pågår men vårt byälglag kommer att jaga nästa helg. Jag har 2 dagars semester inbokat.
Maja löper. På kvällen vill hon krypa ihop i en filt i mitt knä, det är nytt och mysigt!
Nedräkning
Idag har jag 42 arbetsdagar kvar, igår 43. På jobbet räknar jag ner på mitt witeboard där några arbetskamrater ritat och skrivit kommentarer. Det är 84 veckodagar tills jag går i pension. Det känns mest skönt, även om jag inser att jag kommer sakna både arbetsuppgifterna och arbetskamraterna. Min sköna fåtölj är redan påtingad att övertas när jag slutar!
I söndags tog vi beslutet att göra oss av med hönsen. Mats orkar inte sköta eller gå ut till dem, vi kan inte ha den fria utan att ständigt passa Maja som har fått smak på dem. Jag tycker att det är jobbigt att sköta dem i mörkret som det blir när dagarna är korta och glädjen finns där inte längre. Vi säljer eller skänker bort dem.
Skörhet
Vi är oerhört sköra, både Mats och jag. Vi for aldrig iväg till skjutbanan igår, ingen av oss var i form för det. Dagen blev i stället en lugn hemmadag med många samtal om nuet och framtiden. Jag är sliten och balanserar på gränsen av min kapacitet. Det behövs inte mycket för att jag ska komma ur balans. Tisdagens oro för Mats har denna vecka satt sina spår. Det är oerhört tungt att vara inne på slutet av andra årets ovisshet om vad som orsakar Mats andnöd och att gå och vänta för att veta hur vi ska förhålla oss. Vad kan vi planera, hur ser framtiden ut…
Vi har båda två erfarenhet och självkännedom nog att ta oss igenom de svackor vi hamnar i. Dessutom kan vi prata om allt, det är viktigt att våga lyfta och prata om sina rädslor och farhågor, de krymper då och att dela en oro är så mycket lättare än att vara ensam!
Karin Boye
Jag sitter med min frukost och kaffekopp och vaknar långsamt i söndagstystnaden. Husbilen kommer att lämnas in för reperation av växellådan i slutet på denna vecka. Vi väntar otåligt på Mats undersökning i Uppsala och ser med förväntan fram emot min pension.
Grattis Tobias!
Idag fyller Tobias år och vi hurrar och hoppas det hörs över halva jordklotet!
Veckodagarna rinner snabbt förbi, första veckan i nya organisationen är över. Förvirringen är ganska stor, mycket tårtor och avsked vid personalomflyttningar, frågor om ändrade rutiner mm snurrar i luften.
Mats har haft en sämre vecka men mår lite bättre nu. Jag har arbetat hemifrån så mycket som möjligt och i torsdags var vi på sömnlabb i Avesta. Vi fick lite förklaringar på hans ojämna värden. Förra helgen hade han 40 andninguppehåll per minut en natt och några dagar innan 0. Maskinen korrigerar inte de uppehåll som har med hjärtat att göra, ojämnheten tycks bero på hjärtat. Besöket i Uppsala är viktigt att få till så snart som möjligt. Remissen ligger där och väntar just nu.
De dagar jag åker till jobbet blir det bil i fortsättningen, jag vill kunna köra hem om Mats känner sig sämre.
På måndag börjar älgjakten och idag är det träff på skjutbaban med övningsskjutning. Vi avstår det ena jaktlaget i år och kommer bara vara med i byns jaktlag vilket innebär älgjakt helgen 19-21 oktober.