Bilddagboken

Vi borde bli påminda om demokrati och dess innebörd och det verkar som om detta sker allt oftare. Jag och min livsstil och mina handlingar och val är viktiga!

De senaste åren på Trafikverket deltog jag i beredskapsorganisationen, efter pensioneringen fortsatte jag med detta ytterligare ett år.
Min önskan är att jag aktivt ska bidra till ett resurseffektivt, miljövänligt och tryggt liv. Gärna i hög grad självförsörjande och i samarbete med min omgivning. I kväll ska jag delta i ett möte om krisberedskap för oss Arkhyttebor.

Igår blev jag färdig med hallonhäcken och Ximena kom hit med ett lass sticklingar som jag ska försöka sköta väl.

Mats hade en av sina sämre dagar, troligtvis tog han i för mycket i förrgår. Det är svårt för honom att veta när han ska avsluta och hur mycket han kan göra, det verkar variera från dag till dag och svaret kommer alltid för sent. Idag hoppas vi på en bättre dag!

Vi hade fint vårväder igår och kunde vara utomhus och fixa lite. Mats reparerar en kärra som passar fyrhjulingen. Med den ska vi hämta gödsel och hö till odlingarna. Jag försökte rädda det som går på framsidan. Hundarna har grävt gropar lite här och där. Lasse fixade vaxkakor till våra bin. Valborgsmässoafton märkte vi inte av.

Idag ska Tobias till Stockholm över dagen för att fira en kusins bröllop. Ximena ska flytta hit lite av sticklingarna, det börjar bli trångt hos henne. Jag börjar kanske röja ute på verandan och klipper färdigt bland hallonen. Vi får se vad dagen bjuder på.

Nu har vi återgått till våra lugna morgnar då vi vaknar långsamt och efter frukost och rastning somnar hundarna om igen.

Vi bryr oss inte om Valborgsfirande. sådant var viktigt när vi arbetade och hade alldeles för mycket vardagar. Numera är vardagarna helt annorlunda, jag kan styra över dem hur jag vill och vi gör fest ofta och när vi vill. Pensionärslyx helt enkelt!

Det var ett tag sedan jag pratade med systrarna men igår hade vi ett efterlängtat facetimesamtal.

Elledningarna inspekterades igår och plötsligt var det en helikopter ovanför vår gillestuga.

Dagen blir konstig när jag inte får mina långa, lugna morgnar. Jag fick ändå gjort lite trädgårdsarbete och Mats bjöd på sushi.

Under vintern rör jag mig alldeles för lite men desto mer övriga delen av året. Jag har lite för högt bodsockervärde (långtidsvärdet är 56 och bör inte överstiga 48) trots att jag är strikt med maten. Vi ska göra ett tillägg i min medicinering för att försöka få ner värdet. Det känns lite deppigt men viktigt.

Igår eftermiddag och kväll hade jag lite feber och kände mig hängig efter coronasprutan. Idag mår jag bra igen. Lasse och Mats bytte däck på volvon och fixade med kärran till fyrhjulingarna.

Strax före kl 7 i morse packade vi in oss och hundarna i husbilen och körde till Falun. Mats var på kontroll på hjärtmottagningen och allt var bra med honom och hans ICD. Den ska fungera bra i ytterligare 3-4 år. Vi har satt in en hundbur i husbilen och det var första gången Bianca var med. Maja är fortfarande mycket ”stirrig” men håller sig lugn i buren. Putte är Putte och håller sig alltid lugn. Bianca tyckte det var spännande och struntade i Majas oro.

Gårdagen började lite motigt men bättrade på sig allt eftersom. När jag skulle köra till vårdcentralen startade inte husbilen, batteriet hade blivit urladdat. Jag fick snabbt ställa på volvon igen och hann precis lagom till provtagning och covidspruta nr 4. Mats besvärades av klåda och sov mycket under dagen.

Hundarna fick leka av sig ordentligt när Martina och Torbjörn var här. Deras Hira och de andra hundar härjade runt i hela trädgården och därefter har de sovit gott allesammans.

Vi har bokat båtbiljetter till en resa till Gotland i början av juni. PAH-föreningen bjuder på en vistelse på Fårö tillsammans med 28 andra PAH-sjuka med anhöriga. Det känns oerhört viktigt att få utbyta erfarenheter med andra i samma situation. Vanligtvis har de bjudit de som är yngre men i år är det 55+ares tur.

I morse tog Lasse med sig Nora och Haylie tillbaka till Ximena som har piggnat till. Det har varit jättemysigt att ha dem här och nästa gång kommer det att vara betydligt enklare eftersom de vant sig vid varandra. I och med våra planerade odlingar kommer de att träffas mycket i sommar. Jag skulle ljuga om jag sa att det varit enkelt, det krävdes en hel del logistik, tålamod och passning för att allt skulle flyta på bra. Troligtvis kommer vi alla att vara mycket trötta idag. Jag känner av covidsprutan och vaknade med lite feber i natt men mår bättre än vid tidigare sprutor.

Mats och Tobias ska idag få igång husbilen och göra ärenden i Borlänge. Jag ser fram emot lite egentid, det kommer att vara semester med bara våra hundar i huset!

Igår hade Mats en tyngre dag. Ximena börjar bli bättre men hundarna är kvar hos oss. Det går bättre och bättre dem emellan, även Nora börjar ”mjukna”.

I morse blev det rivstart med Nora rasande nerför trappan när Lasse skulle till jobbet vid 5:45. Alla hundarna blev rastade och mina bara fötter frös i minusgrader. Gjorde frukost och försökte natta om hundarna, blödde lite näsblod och tyckte synd om mig. Men efter frukost spelade Elin och jag Sky under hennes bussresa till jobbet och sedan upptäckte jag att solen sken och livet kändes bra igen.

Jag ska på förmiddagen till Långshyttan för diabetesprovtagning och därefter få covidspruta 4. Är lite förkyld och hoppas att jag inte reagerar värre på sprutan än senast.

Valparna Bianca och Haylie håller oss sysselsatta! Bianca är inte rädd för någonting, utom elstängslet som gett henne en rejäl stöt. Hon spinger utan vidare upp i spiraltrappan och tar sig in till Lasse för att äta upp Noras mat! Haylie sätter fart på alla hundar och Maja försöker att uppfostra genom att skälla. Putte håller sig undan och markerar med mörkt morrande att Haylie ska hålla sig undan. Bianca busar gärna med henne men då morrar Maja. Nora, den stora maremman, är en försiktig dam och håller sig undan om hon kan. Hon är mån om Haylie och har stort tålamod med henne och även de andra.

Igår flyttade två bisamhällen in i bortre änden av vår trädgård. Lasse är biodlaren med uppmuntran av Mats. Jag håller mig undan!

Igår kunde jag ha hundarna ute i stora tädgården medan jag påbörjade ansning av hallonbuskarna. Både Maja och Putte fick känna av elstängslet medan Bianca höll ett mycket säkert avstånd och helst nära mig.

Ximena har blivit sjuk och vi tar hand om hennes två hundar, Nora (maremma) och Haylie ( en valp ur en annan övergiven italiensk kull). Fem hundar är en heltidssysselsättning för oss två. Haylie är yngre än Bianca och oerhört livfull, Mats kallar henne ”kometen”.

Natten har varit lugn och Nora har sovit uppe hos Lasse.
Kl 6:30 tyckte de att de ville ut och sedan dess har Bianca och Haylie lekt under Puttes överinseende. Maja har somnat om i sovrummet tillsammans med Mats.

DN publicerade igår argument mot och för Nato- medlemskap.

Så blev då äntligen elstängslet uppsatt, det känns i min kropp idag. Vi släppte ut hundarna för att iaktta hur och om det fungerade. Det gjorde det!

Maja och Putte är vana att springa omkring och har sina favoritställen. Bianca fortsatte att vara nyfiken på det som finns utanför staketet. Hon fick en rejäl stöt så att hon skrek och sprang, snarare flög, till Mats för tröst. Hon sprang sedan till kökstrappan och satt och väntade när vi kom. När vi senare släppte ut dem på baksidan höll hon sig nära mig hela tiden. Nu hoppas vi att det ska hålla Bianca kvar på gården.

Mats fortsätter på det indiska temat i matlagningen, det är lite svårt att få lagom hetta men jättegott!
Lasse bytte däck på sin nya motorcykel och gav sig iväg på en premiärtur.

Jag har svårt att ta definitiv ställning i Natofrågan, mitt förstånd säger nej men mina känslor säger kanske, eller tvärt om…