Joel och Johanna har skickat oss en varsin kaffeadventskalender och äntligen kunde vi öppna första luckan och smaka! Det var gott och förgyllde vår dag!

Mats mår inte bra, han känner sig hängig och förkyld. Jag ser hur han lider och jag beundrar honom för att han för det mesta lyckas hålla humöret uppe. De gånger han inte orkar blir det extra tungt för oss båda.
Igår hade vi en, efter omstädigheterna, bra dag men när jag ser sorgen i hans ögon på detta foto vill jag bara gråta.

Kylan fortsätter och vi eldar i vedspisen mest hela tiden. I västsverige och Skåne är det snökaos.

Anna lägger ut foton fån sitt paradis i Italien. Vi är så glada att hon hittat ”hem”.

Här kommer några foton från vårt paradis!

Vi eldar i vedspisen och håller oss inne, idag är det minus 12,1 grader och ett litet småfjunigt snötäcke kom i natt. Mats har jobbiga dagar( och nätter), klådan vill inte ge med sig och munblåsorna har tagit över igen. Läkarbesök är bokat på fredag.

Igår köpte Lasse en bil som han kunde gå och hämta här i Arkhyttan. Bilberoendet är stort här på landsbygden! Husbilen är avställd över vintern.

Elin och Viktor fortsätter att titta på lägenheter i Malmö och väntar på besked om en budgivning. Det är spännande att följa.

En ny regering tillsattes igår och corona fortsätter att hota med nya mutationer.

En stor del av gårdagen ägnade jag åt köket. Eftersom vi lagar all mat hemma och efter helgens storkok behövdes det ett krafttag. Jag är så lycklig över att jag lärt mig rengöra ugnen med vedaska, det blir lätt som en plätt!

Mats tittar på en julfilm om dagen, jag tänder våra ljus och myser. I morse vaknade jag straxt efter klockan 4 och kunde inte somna om. Ute är det kallt och snöfritt. Vi eldar i vedspisen och är glad över vårt stora vedförråd, det kanske blir en lång och kall vinter.

Vi firade advent med spännande skidåkning/skidskytte på TV och lyxig middag. Jag gjorde min fönstermålning med filmjölk, efter tips på nätet. Det blev riktigt bra!

Igår hämtade vi granen ifrån grannen Håkans mark. Den är nog en av de finaste vi hittat. Dagen ägnade vi oss åt skidåkning, skidskytte, julpyntning och matlagning.

Det är lite underligt att inte känna stearindoften men det fungerar bra och är brandsäkert med elektriska ljus. För första gången kunde jag förstå vitsen med en sprakande brasa på TV:n. Framför allt Mats går all in! Vi behöver det!

Idag ska vi bara njuta. November närmar sig sitt slut, vi ska se skidor och skidskytte på TV. Mats ska laga adventsmiddag och jag har kvar att pyssla färdigt i köket.

Svarta fredagen är över och en ny aggressiv mutation av corona sprider sig i världen.
I Arkhyttan följer vi skidåkarna på TV, städar och pyntar inför första advent och idag ska granen hämtas hem. Det är kallt, minus 8,9 grader nu på morgonen.

Jag började dagen med kraftigt näsblod, det var länge sedan det hände och jag blir lite förskräckt, blodrädd som jag är. Men efter Mats näsblodsattacker och behandlingar kan jag ta det lite lugnare, detta var ingenting jämfört med det och inte konstigt eftersom jag har varit lite snuvig en period.

Igår var jag flitig på övervåningen. Det är en hel del logistik i vad som ska förvaras var och i vilken ordning saker ska göras. Elin och Åsas saker, som de är beordrade att hämta snarast möjligt, stuvade jag in i det minsta rummet uppe hos Lasse. Då får vi plats att stuva in våra saker i det enda förråd vi kommer att ha.
Mats och Tobias körde till Borlänge under eftermiddagen och Lasse var hemma och byggde kök.

Spraltrappan är nu belyst med ljusslinga och idag och i morgon kommer vi att göra jul både inne och ute.

Igår fick Sverige sin första kvinnliga statsminister och under dagen var det svårt att hänga med i utvecklingen. Här kommer några klipp.

Här hemma i Arkhyttan hade vi en rätt vanlig onsdag. Jag bar ner julsakerna och satte upp några av ljusslingor i trädgården och på spiraltrappan. Snart är det första advent och då blir det riktigt ”juligt”!

Det går lika bra att sova i den utbytta fåtöljen tycker flocken…

Med hjälp av Lasse fick vi igår kväll bort Mats gamla trasiga älsklingsfåtölj och ersatte den med en hel, rätt välbevarad skinnfåtölj upphämtad i Falun. Den är inte perfekt för honom men kommer att duga medan vi söker efter den rätta.

Igår hade Mats en trött dag, han och hundarna sov mest hela dagen. Jag tvättade och fortsatte röjandet på övervåningen. Ett lass blev också lämnat till loppisen.

Jag leker med tanken att jag kan dela upp livet i fyra faser.
1: Jag växer upp och utvecklas till en vuxen 2: jag är ny i vuxenlivet och formar mitt liv 3: jag skördar frukerna av tex yrke, umgängesliv och barn 4: jag åldras, pensioneras och närmar mig döden.

De första och sista 20 åren är ganska lika, fast tvärt om. Ett barn utvecklas och genomgår utvecklingsstadier som föräldrarna till viss del kan förbereda sig på. Det är kan säkert vara lika omvälvande för barnet som föräldrarna. Jag minns att jag tyckte att precis när jag lärt mig vad som hände och vad de behövde i en viss fas, gick de in i nästa. Det var svårt att hänga med.

De sista 20 åren i livet går jag igenom utvecklingsfaser som innebär nedrustning och förberedelse inför döden. Jag har en motsvarande känsla som inför barnet, precis när jag lärt mig vad som händer i min kropp och mitt huvud är det dags för nästa fas! Det är svårt att hänga med.

För barnen finns det en del benämnda utvecklingsfaser, trotsåldern t ex. Kanske finns en trotsålder i åldrandet också där jag motarbetar och trotsar åldrandet. En 5-åring är väldigt harmonisk, kanske finns motsvarande reaktion när man går i pension och avslutar yrkeslivet.

Jag har precis insett att jag gått in i en ny åldringsfas och insikt. Om inte Lasse hade flyttat hit hade vi inte kunnat bo kvar i huset, att det var så nära i tid inser jag först nu. Mats får inte göra något tungt arbete och jag hade inte orkat eller kunnat göra allt ensam.
Genom vår nya win/win-situation kan vi bo kvar ytterligare ett tag. Allt är som det ska!

När det är dags för nästa fas är det dags för lägenhet och troligtvis 65+ boende. Vi står sedan 10 år tillbaka i bostadskö i Stockholm och ser att vi redan nu skulle kunna börja välja bostäder.

Allt blir som det ska!

Jag läser på facebook att corona härjar i Stora Skedvi och att de därför ställer in planerade julaktiviteter. Det är för tidigt att återgå till det s.k. normala livet igen. Jag tror faktiskt inte att vi någonsin kan det!