månadsarkiv: augusti 2019

30 augusti

Det kändes precis som vanligt att vara på beredskapsmötet på Trafikverket igår. Möjligtvis var jag lite trögare och lite valhänt vid skötseln av dator/projektor. Jag hoppas att jag får fortsätta med beredskapen även nästa år, det är en alldeles perfekt arbetsuppgift.

Elin har landat i Malmö igen. Hon söker ny bostad från den 1 oktober. Det blev väldigt tomt här hemma när hon hade åkt.

29 augusti

Sommarvärmen håller i sig, i natt åskade det. Ikväll åker Elin hem till Malmö, vi smaskade på hennes hembakade fikabröd igår.

idag ska jag arbeta ett antal timmar. Det är halvdagsmöte om krisberedskapen.

tankar om tid

För länge sedan läste jag Bodil Jönssons bok ”Tankar om tid”. Jag har därefter funderat mycket kring hur olika jag uppfattar tiden.

Som pensionär är jag förundrad över känslan att kunna välja vad jag ska göra med min tid och att en dag kan vara så lång. Tiden har rusat alldeles för fort under många år och den tid jag helt själv styrt över har varit alldeles för kort. Allra helst de senaste åren när åldern började ta ut sin rätt.

Det jag minns bäst från boken är Bodil Jönssons tankar om ställtid. Hur ett arbete är tungt och tar lång tid att genomföra men om man accepterar ställtiden, en period av mental förberedelse, går det både lätt och snabbt. Det senaste året har sådana arbeten hopat sig och trots att jag har haft tid inte förmått mig att ta tag i det både på grund av mina psoriasishänder och min utmattning.

Nu äntligen orkar och kan jag ta tag i en gammal surdeg varje dag. Det går snabbt och lätt, kanske tack vare ställtiden.

Vår lördag

25 augusti

Jag är återställd från förkylningen och vi trodde att även Mats var det så igår gjorde vi oss i ordning för en dagsutflykt med husbilen. Mats blev mer yrslig än vanligt och mådde dåligt så vi sköt upp utflykten och tog en hemmadag. Värmen har kommit tillbaka!

Min soffhörna

24 augusti

Jag har alltid gillat min hörna här hemma. Under en lång period var det hänggungan men den ersattes med min soffhörna när vi möblerade om. Där sitter jag och reflekterar, hämtar energi och är trygg, det är min dockningsplats som jag alltid återvänder till.

Under det sista halvåret har hörnan fått en mycket större betydelse. Jag har tillbringat en större del av min vakentid där. På väg hem från sjukhuset längtade jag efter att få sätta mig i min hörna och bara vara, när jag vaknat går jag till min hörna och dricker morgonkaffet och jag ”dockar” mig ett otal gånger under dagen, liksom tillbringar det flesta kvällarna där. Mina psoriasishänder har hindrat mig från många aktiviteter och jag har i min hörna gått in i ett tillstånd utan dramatik, utan värkande/blödande fingrar och fått lugn och ro och bara kunnat ”vara”.

Jag har undrat och känt oro att jag inte ska orka ta mig härifrån, att jag ska förbli i detta tillstånd, smått handlingsförlamad. Livserfarenhet är bra, jag har i grund och botten en tilltro till mig själv och vet att jag någon gång får kraft att gå vidare, det är bara att vänta, hur påfrestande och tålamodsprövande det än är. Och det har tagit lång tid… Men…

Jag tror att det nu har vänt, mina händer går att använda allt mer och jag håller på att läka efter stress och chock kring Mats hjärt- och lungproblem. Jag börjar planera för aktiviteter och känner mig korta stunder rastlös, det är bra!

Soffhörnan är bra, jag kommer alltid att behöva den men det börjar bli dags att släppa taget och ge mig ut i världen igen.