Vi packade ihop och lämnade Partille vid 10-tiden. Vi vet att vi brukar streckköra när vi väl bestämt oss för att köra hem och ville undvika det denna gång. Hemresan skulle vara lika lugn som hela denna tur har varit.
När vi börjat köra och vår gps berättade att dagens planerade körtid var 3 timmar och 43 minuter plingade min klocka och meddelade att ”det är 4 timmar och 40 minuter hem, välj E20, där är det lite trafik”!
Vi körde redan på E20 och då bestämde vi oss för att köra hem!
Vid 18-tiden var vi hemma i Arkhyttan.
Vilken härlig husbilssemester vi haft!
Vi har aldrig tidigare varit på resa med husbilen så länge som tre veckor. Jag kan heller inte minnas när jag var hemifrån så länge senast.
Vi har anpassat oss till våra behov och tagit det väldigt lugnt och tagit oss tid att ta igen oss mellan resor och besök.
Vi har träffat våra barn i deras hemmiljö och träffat min kusin Eva och Mats bror. Konstnärsvännerna Maria Luisa och Kjell-Åke i Höganäs fick även ett besök. Dessutom har vi mött flera nya bekantskaper och delat PAH-erfarenheter.
Vi har ätit gott och sovit bra och mycket. Visserligen är det trångt att sova med två hundar i en 70-säng men det är varmt och gott!
Vi har varit betydligt mer aktiva, jag har ont i hela kroppen efter lyft och fixande med husbilen. Mats har rastat hundar, handlat och ensam åkt tåg till Köpenhamn. Även om han använder sin lilla scooter kräver det mer fysisk ansträngning än vad han är van vid.
Vi har sett vitsippor, buskar och träd slå ut och kört genom fantastist vackra områden. Sverige är så vackert och har en spännande och skiftande natur. Här hemma har vitsipporna precis slagit ut och buskar och träd förbereder sig för explosion.
Livet i husbilen fungerar, det krävs lite övning att samsas på en så liten yta. När Mats hade arrangerat upphängning av sin syrgasslang gick det lättare. Det blev så bra att det kanske blir upphängning här hemma också i framtiden.
Husbilens ålder innebär att en del saker behöver repareras eller bytas ut. Vi ska idag göra en lista över de saker som ska fixas innan nästa tur. Under resan fixade vi en läckande toastol, en trasig gasollucka och senast igår ett trasigt stänkskydd.
Vädret har inte varit perfekt. Husbilsuterummet har vi nästan inte alls kunnat nyttja. Även när solen skinit har vinden varit för kylig. Under ett par tre dagar hade vi behaglig temperatur.
Det största och mest påfrestande problemet har varit våra otränade hundar. De är inte tränade att gå i koppel, möta främmande människor och låta människor och djur passera utanför fönstret utan att reagera.
Maja och Bianca trivs i sin bur som varit uppställd på en av sängarna under resa och på dagtid. Under resorna håller de sig lugna i buren och Putte som är fastspänd i en sele trivs. Men när vi lämnar dem ensamma i buren i bilen har de lärt sig öppna buren och Maja skäller nervöst praktiskt taget hela tiden. Oturligt nog började hon att löpa under resan vilket inte gjorde det hela lättare. Låsningen till buren har vi fixat men vi har inte kunnat göra aktiviteter med dem kvar i bilen vilket varit synd.
Hundarna lärde sig en hel del under resan men vi ska träna dem ordentligt inför nästa resa.
För fler husbilsresor kommer det att bli!
Det var skönt att komma hem. Hundarna sprang lyckliga runt i trädgården och slocknade sedan i varsin fåtölj. Mats, Lasse och jag drack tysk brandy efter att ha ätit och tagit det nödvändiga ur husbilen.
Jag la mig tidigt och sov otroligt gott.
Idag ska husbilen, som fortfarande står parkerad framför grinden, tömmas och vi ska ta tid att landa.
