Ålderskris

Vi har ibland oroliga drömmar när vi står inför allt det nya. I natt slogs Mats med lejon och jag fick väcka honom för att inte få en smocka!
Framtiden känns både overkligt och spännande men ska vi verkligen lämna detta paradis tänker jag när jag går runt i trädgården.
Ja, det är både rätt och självklart och för min del kan det inte gå fort nog, ju förr desto bättre!

Min psoriasis har blivit synlig igen eftersom jag minskat dosen på medicinen, jag överväger den nackdelen mot att öka dosen och riskera dåliga levervärden igen eller att behöva byta medicin.
Nackdelen med Metoject är håravfall. Jag tappar mycket hår och har blivit så tunnhårig att jag inte vill klippa mig kort igen. Detta och den kroppsliga skröpligheten jag upplevt det senaste året har sartat min andra ålderskris, den första hade jag vid 60. Vid 40 var jag fullt upptagen av min struma och barnen. Vid 50 hade jag fortfarande cancerbehandlingen i kroppen och knoppen och startade ett nytt liv tillsammans med Mats.
Men jag och vi lever, vilket inte varit helt självklart, och vi satsar på ett fortsatt bra liv tillsammans!

Igår körde vi med ett stort lass till återvinningen och passade då också på att handla. Jag köpte också en ny räfsa och ser fram emot att städa upp i trädgården, den blev eftersatt förra året eftersom jag inte kunde gå.

Vårtecken – Äntligen!

Äntligen kom vårvärmen, snön smälte snabbt igår och på eftermiddagen tittade våra första tussilagon fram!

Igår packade jag bilen full med sopor för att bli körda till soptippen idag. Jag fick också rapporter om Ylva Lo som gör framsteg i sin utveckling. Det dröjer ytterligare en månad innan vi ses…

Åt rätt håll

Idag ska det vända, det ska bli ”varmt” men mulet! Nu har vi 4 plusgrader. Nu får vi vänta på att snön smälter bort och att lervälling/gräsmatta torkar upp. Jag var beredd att kratta innan snön återkom!

Mats förbereder sig inför resa till Akademiska i Uppsala nästa måndag. Han upplever en försämring fr a i lungorna och har problem att hålla vikten nere. Vi hoppas att han kan få svar och stöd av PAH-teamet. I Malmö får han närmare, de håller till i Lund.

Tålamod!

I natt föll det mer snö och världen var vit när jag vaknade.
Gårdagen var en tung dag. Mats sov inte alls på natten men tog igen det under dagen. Jag sov minimalt och vaknade vid 3-tiden. Alltså blev dagen som en degig massa, jag dammsög men mer blev det inte gjort. Sömnen tog jag igen i fåtöljen framåt kvällen.

Vi pratade med mäklaren som kommer hit på onsdag. Intresset för huset har hittills varit minimalt och det ska läggas ut på Hemnet. Vi inser att det kan ta tid att hitta rätt köpare men önskar naturligtvis att det ska gå snabbt!

Det planerade utejobben får avvakta tills snön smält bort. Vi rensar och gör inomhusjobb i stället. Och tränar som så ofta tidigare tålamod… så även hundarna som hellre är inomhus sedan snön kom tillbaka.

Åsa rapporterade från premiären av dansföreställningen. Elsa, korreografen, födde sitt barn på premiärkvällen. Det hade gått bra men hon hade inte hunnit samla sina intryck och tankar ännu.

Vår (o)tur

I morse möttes jag av denna syn genom köksfönstret. Vi skulle visst ha lite snö vi också!

Igår eftermiddag var det provtagning i Långshyttan och storhandling i Hedemora innan vi däckade här hemma och gjorde pensionärsfredag.

väntar…

Snart, snart är den här, blomstertiden och värmen! Jag längtar extra mycket i år eftersom jag förra våren och sommaren hade frukransvärd värk och ingen rörelsefrihet.

Det är skönt att slippa snökaoset som de har söderut. Här fortsätter minusgraderna men med sol och isvindar. Trädgården är så där brun och trist som det blir precis när snön försvunnit.

Vi väntar på att få kontakt med mäklaren för att diskutera hur vi går vidare med husförsäljningen. Vi planerar även en skåneresa i mitten av maj, inte så mycket för att rekognisera eftersom vi redan bestämt att det är Limhamn som gäller. Mer för att träffa barn och barnbarn och få lite miljöombyte. Jag ska också se Åsas dansföreställning i Köpenhamn!

Den ständigt uppskjutna resan till systrarna i Skarpnäck verkar fortsätta att bli uppskjuten. Trots att vi är pensionärer har vi svårt att få till tider som passar alla och hundvakterna ska också kunna ställa upp.
Jag hoppas att vi får till det under sommaren!

Fantastiska år!

Igår kom den 5:e ”staruren”. Vi hade en tunn snövit morgon men temperaturen kretsade kring nollan så det försvann under dagen. I mellansverige har det varit snökaos och trafiken har stått stilla hela natten på E4 i Grännatrakten. Det verkar som det är långtradarna som är de stora problemen. De borde inte få köra när det är orange varningar!

Systrarna skickade bilder från Molvizar och Skarpnäck!

Vi brydde oss mindre om vädret och delade en lunchportion på Skedvi Bröd i Stora Skedvi. (Vi orkar inte serveringsportioner längre och det bär emot att kasta så mycket mat) Det var en mycket god schnitzel på lokal forsagårdsgris.

Vi satt länge och tittade på foton från bröllop, konstutställningar, husbilsresor mm. och konstaterade att vi har haft fantastiska dryga 20 år tillsammans!
Innan vi träffades hade vi båda långa tyngre transportsträckor att ta oss igenom och vändpunkten kom när vi träffades och i och med min bröstcancer.
Vi har sett till att förverkliga det vi verkligen ville. Jag glömde igår nämna hundflocken, körsången, hönsen, motorcykeln, modellflygning, golfen, husrenoveringar, biodlingen, spanienresor och jakten. Likaså att pappa kunde bo här en period innan bra äldreboende var ordnat för dem båda.
Min psoriasis och Mats PAH och hjärtproblem liksom pandemin innebar en ny tung transportsträcka. Tack vare att Lasse flyttat hit och har hjälpt oss fick vi tid att bygga upp nya mål och önskningar inför framtiden. Även Ylva Los tillkomst hjälpte till.
Nu väntar det nya livet i Skåne!

Bröllopsdag

För 13 år sedan gifte vi oss i Dala Husbys kyrka. Det var en stor dag för oss och vi firade ordentligt, vilket vi också ska göra idag!

Att som 49 åring möta min Mats var mycket stort.

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens

Välkommen!

Eeva Kilpi, ur Sånger om kärlek

Vi startade tumultartat med tonårsdöttrar och jobbig bröstcancerbehandling. För första gången i mitt liv upplevde jag att jag inte var ensam, jag hade hittat min själsfrände. Mats hade möjlighet att följa med och vara med mig under hela behandlingen. Tack vare det stödet, Elin och Åsa, systrar, släkt och vänner tog jag mig igenom den livskris bröstcancern innebar.

När jag tagit mig igenom behandlingarna omstrukturerade jag mitt liv utifrån nya ögon. Jag köpte huset i Arkhyttan och Mats flyttade in. Vi tog upp det gemensamma konstintresset och har haft fantastiska år med konstspaningar och utställningar i Arkhyttefabriken, vårt galleri Anemona och i vår trädgård. Vi skapade webbsidor och hade företag.
Det gemensamma husbilslivet startade under cellgiftbehandlingen. Efter varje dos åkte vi iväg på en tur anpassad efter måendet. Vi fortsatte sedan med ett antal husbilar men testade även husvagn. Den sista husbilsresan gjorde vi för ett år sedan innan vi avslutade det kapitlet.
Jägarexamen och jakten blev ytterligare ett gemensamt intresse och när vi inte längre orkade ta skogspromenader körde vi ut i naturen med fyrhjulingarna.

Elin och Åsa bodde hemma några år innan de flyttade ut och skapade sina liv. De, Tobias och Joel bodde sedan här hemma under kortare eller längre perioder.

Det var harmoniska och härliga år!

Innan jag gick i pension började Mats hälsa försämras och mina sista arbetsår blev slitiga. Min psoriasis slog till och mina händer blev mer eller mindra obrukbara. Jag var sjukskriven några månader innan jag gick i pension för 5 år sedan. Mats fick samtidigt sin PAH-diagnos efter flera års utredningar och efter ytterligare ett par månader sa hans hjärta ifrån och han fick sitt första hjärtstopp hemma i fåtöljen.
Den ”resan” har jag beskrivit här i bilddagboken.

Bröstcancerresan finns beskriven i Bröstdagboken: http://www.brostdagboken.se/index.html

Jag är tacksam och lycklig över att dela livet med Mats och vår hundflock. I med och motgångar har vi navigerat oss fram tillsammans och ska snart möta nya upplevelser och äventyr nere i Skåne.

Har kommer klipp om Åsas dansföreställning i Göteborg:

Vem är det där?

Det är 1 april och annandag påsk, vi får se om jag blir lurad idag.

Jag sitter med kaffet och solen i ögonen igen. Om en liten stund kommer Haylie hit för att stanna över dagen. Har vi tur får vi ytterligare en skön vårdag!

När jag tagit selfies de senaste åren och tittar på bildrna undrar jag vem det där är. Jag känner mig väldigt främmande inför mitt eget åldrade utseende. Jag ser oftast inte bra ut på foton, det har jag vant mig vid. Men att känna ett sådant främlingskap har jag tidigare inte upplevt. Är det så jag ser ut, skulle jag ha känt igen mig om jag sett mig när jag var ung?
Det viktigaste är ändå att jag mår bra och känner igen mitt inre och det gör jag. Där råder inget främlingskap, jag trivs och står ut med mig själv bättre och bättre. Jag ser jag fram emot att följa med på den fortsatta resan i den åldrande kroppen!

Välkomnar sommartid!

Det passar mig utmärkt att klockan är 7 i stället för 6 när jag kliver upp. Visserligen har det gråmulna vädret återkommit och det är bara fågelläten som påminner om att det är vår, men nu är det i allafall sommartid som gäller!

Igår hade vi en strålande solskensmorgon som jag trodde skulle försvinna med ett molntäcke mitt på dagen, men solen återkom och vi upplevde den första vårdagen för i år.

Jag och hundarna var ute i trädgården och jag samlade ihop vårt hundstängsel som nu ligger ute för försäljning på Marketplace.
Haylie har vuxit till sig och fungerar mycket bra i vår hundflock. Ximena hämtade henne framåt kvällen. Mats lagade underbar lammstek och vi såg en film tillsammmans innan jag somnade i fåtöljen.

Jag pratade med Åsa som vilar några dagar i Oslo innan 3 dansföreställningar i Göteborg under kommande vecka. Vi bestämde att jag ska se den i Köpenhamn i mitten av maj. Mats pratade med Joel, de har kommit långt i sin renovering av huset och kan göra en hel del arbeten själva.