Vitt

Idag vaknade vi till nollgradigt och en vit snötäckt morgon. Gårdagens regn övergick till snö i natt. Men därunder finns årets första tusselago!

Igår fick Mats loss handbromsen på husbilen i samråd med Hasse. Vi gräddade våfflor i ett nytt våffeljärn och väntade på telefonsamtal från läkaren Emma.

Elkonvertering och undersökning i Uppsala är inte aktuellt. Mats ska testa en alldeles ny typ av medicin som ska kunna ge en bättre effekt. Han ska begränsa sitt vätskeintag till 1,5 liter per dygn. Vi fick också veta att den vattendrivande medicinen han tar kan orsaka gikt! Tid för provtagning inför medicinbytet och till en sjukgymnast fixades, liksom ett intyg till mig att Mats behöver min hjälp på dagarna. Vi hoppas att försäkringskassan godkänner det! Emma ska försöka övertyga lungkliniken om att vi behöver prova syrgas här hemma.

Donna och Majas löpning är inne i det sista mest intensiva skedet, vilket är påfrestande för alla. Kastrerade Putte fick vara instängd i sovrummet en stor del av gårdagen.

…kommer upp i tö

När jag kliver upp tittar jag ut genom fönstret och där står den, husbilen! Igår ställde vi på den och tänkte göra en kort premiärtur men handbromsen hade låst sig. Jag ska se om jag kan krypa under och knacka loss den!

Vi planerar vår första långtur kring 1 maj, då vi reser till Skåne. Vi ska träffa Mats kusin Helena som då är i Sverige, jag ska få se Joel och Johannas lägenhet och vi ska besöka deras kolonilott. Att träffa Elin och se hennes atelje i Malmö ser vi också fram emot.

Igår vaknade Mats med halsont och en förkylning, vi håller tummarna att han slipper hostan. Framåt kvällen började även jag att känna av den men absolut inget allvarligt för min del.

ny tid

Möter en ny tid
tar rodret och styr livet
ödmjukt och kraftfullt

det är dags

Min vän Eva la ovanstående bild på Instagram igår. Jag tycker att den är så bra, tänk om vi alla kunde vara bättre på att känna att vi duger!

Jag tycker att Mats och jag har en positiv livsstil, vi är bra på att ta livet och dagarna som de kommer och är för det mesta mycket nöjda. Det senaste året undantaget. Vi tar hand om stunden och ”kaos” på ett bra sätt men alldeles för mycket tid har vi ägnat åt att vänta: på besked från sjukvården, på att Mats ska må bättre, på att snön ska försvinna så vi kan använda husbilen, på att bli pensionär och på… Det är ok under kortare perioder men nu när det hållit på i över ett år har vi nu fått nog!

Det är dags att ta tag i situationen och ta tillbaka makten över våra liv utifrån de förutsättningar vi har!

Två slumrande herrar…

En liten krasch

Så här ser mina fingrar ut efter 4 dagars behandling med Dermalex för psoriasis. Salvan svider och gör ont och har inte påvisat någon förbättring annat än lite kortvarigt efter den första insmorningen. Jag fortsätter att söka andra botemedel, ska testa Aleo Vera Gel i stället.

Idag är dagen efter då jag hade fått nog och desutom reste Elin hem vid lunchtid.

Jag är ”låg” och kroppen säger ifrån. Förutom besvär med psoriasis har jag haft migrän och mått allmänt dåligt. Kroppen kraschar efter att jag insett att även jag riskerar min hälsa om vi inte hittar en lösning på vår situation.

I morse träffade vi vår husläkare i Långshyttan, vi är båda mycket nöjda med honom. Han förklarade en del av Mats besvär, bl a yrseln och tog dessutom bort metformin eftersom hans långtidsblodsocker är mycket stabilt och lågt. Mats värden är som vanligt bra förutom hans hjärtflimmer och lite sämre njurvärden pga alla mediciner. Vi har nu börjat jaga Avestaläkarna för att få till ett samtal om framtiden.

Snön smälter i rask takt och nu framåt kvällen lyser solen. Vid husväggen börjar växterna förbereda sig. Hönsen får gå ute i den del av trädgården som är snöfri. Donna och Maja är inne i den värsta löptiden. Donna klapprar tänder och Maja är allmänt stirrig.

Fredag… vi mumsar på en rökt rådjursbog som vi fått av jaktledaren Karl-Oskar. Jag dricker vin men Mats avstår pga sin gikt.

Droppen…

Detta foto fick vi som julkort från ett par som köpt en av Mats trätavlor. De hängde tavlan på ett uthus och en dag hittade de en bosättare!

Jag vet inte vad som utlöste det, kanske var det energi från barnen eller vårljuset. Oavsett vilket, så hade jag igår fått nog!

Det är ohållbart att fortsätta som vi gör nu. Vi måste få hjälp med Mats andning de tunga dagarna. Det är så på gränsen att vi är i ständig beredskap att åka till akuten. Mats kämpar med att hålla sig lugn och jag kan aldrig slappna av. Särskilt frustrerande och jobbigt blir det när jag tar bilen till jobbet och går i ständig beredskap! Igår fick jag alltså nog, situationen är ohållbar och vi måste hitta en lösning! Jag kommer att släppa arbetet helt och stanna hemma tills det löst sig.

Idag ska Mats till vår husläkare för den årliga kontrollen och jag följer med för att se vad han kan göra och rekommendera. Vi söker läkaren Emma i Avesta för att få diskutera situationen med henne. Vi kommer att vidhålla att vi ska få hem syrgas till de akuta stunderna. När vi åker in akut får han syrgas och han tycker att det hjälper flera dagar efteråt.

Elin reser hem till Malmö idag, det har varit mysigt att ha henne här och hon kommer att saknas oss!

Regn

Elin stannar några extra dagar, Vi tycker att Arkhyttan är rätt ställe att vara sjuk på. Jag arbetar på, idag hemifrån. Mats har bättre och sämre dagar och vi är beredda att söka hjälp de dagar han mår sämst.

Jag har fått flera tips på behandling av min psoriasis. Jag började med grannen Jonas tips, Salvan Dermalex för psoriasis och bomullshandskar.

Det är sällan jag känner glädje över att det regnar men i morse blev jag glad. Jag vill att snön ska regna bort.

Påsksmäll

För 7 år sedan gifte vi oss och hade en fantastisk fest här i Arkhyttan!

Idag hölls påsksmällen på Arkhyttans skyttebana. Jag grillade hamburgare i fyra timmar och Åsa hjälpte till de första timmarna. Eftersom Mats inte orkar var det tänkt att Elin skulle hjälpa till men hon blev sjuk och då hoppade Åsa in innan hon skulle vidare till Falun och Göteborg.

Nu är jag trött men nöjd med min arbetsinsats i jaktlaget. Beredskapsveckan tog slut kl 12. Elin stannar några dagar till.

Elin och Åsa

Igår åkte jag till släktgården i Ornäs för att hämta Elin och Åsa. Jag stannade och fikade tillsammans med deras pappa, fastrar och släkt. Det var 35 år sedan jag flyttade dit och vi bodde där i 5 år. Elin och Åsa föddes under den perioden.  Släktgården har gått in i en ny fas när ingen från den äldre generationen är kvar i livet, eller rättare sagt nu är vi den äldre generationen…

På vägen hem stannade vi till hos Inga-Marie Ahlgren som deltar i årets Konstspning i Säterbygd.  http://www.ingamarie.se/ingamarie/Valkommen.html 

Så mysigt att ha Elin och Åsa hemma, vi njuter och de också!

Jag vill gnälla lite. Min psoriasis besvärar mig alltmer. Det är både opraktiskt och obehagligt att ha fingertopparna obrukbara…

Löptikar

Maja löper för första gången och som det brukar har det satt igång även Donna. Det innebär att vi har 2 extra känsliga hundar just nu.

Långfredagen blev en lugn och odramatisk dag precis som vi ville. Hönsen fick ströva omkring i snön, jag städade både hus och husbil, gräddade våfflor och gjorde köttfärslimpa. Mats är bättre, medicinen har haft bra verkan men han har fortfarande svårt att stödja på foten.

Jag spelade ett av mina favoritspel Monument, som kommit ut med en andra del. Bilderna är från Monument II. Det är väldigt få spel som passar mig dvs jag får ta den tid jag vill-ingen stress, det är vackert och fantasieggande, det är möjligt att lösa- jag fastnar inte utan kan så småningom klura ut lösningen och det är inga slagsmål eller våldsinslag.

Idag ska jag hämta hem Elin och Åsa från släktgården, både Mats och jag längtar efter dem. Hundarna längtar inte men kommer att bli överlyckliga och få lite extra stimulans!