Var sjätte vecka

Jag gör en beredskapsvecka åt Trafikverket var sjätte vecka och på måndag är det dags fär nästa. Idag ska jag köra in till Borlänge och äta lunch i mitt gamla lunchrum och förhoppningsvis träffa några av mina gamla arbetskamrater. Jag planerar också att spendera mitt presentkort från arbetskamraterna i Kupolen.

Mats läge är oförändrat och han mådde bra av att komma hem, på hjärtavdelningen var de flesta deprimerande dåliga. Hundarna och jag är också lyckliga över att ha honom hemma igen. Nu känns allt som det ska, även om det kommer att vara skakigt innan alla mediciner och Mats kropp ställt in sig.

Lättnad

En sån oerhörd lättnad att hela flocken var samlad igen! Luften gick ur oss, vi tittade på På spåret och några avsnitt av Vikings och njöt! Hundarna var helspralliga av lycka halva kvällen.

Mats värden är fortfarande för låga men stabilt låga, det innebär att han orkar mindre. Det verkar som om vi måste utrusta oss med ytterligare tålamod innan vi kan se en tydlig förbättring. Jag kommer inte känna mig helt trygg förrän de slutat experimentera med medicinerna och vem vet hur lång tid det kommer att ta…

Igår snöade det 5 cm och jag fortsätter att skotta och skotta. I natt kom kylan tillbaka och nu på morgonen har vi minus 20. Vedspisen är guld värd, vi kan hålla Matsvärme i halva undervåningen.

Mats är hemma

Nu har vi hämtat hem Mats och hela flocken är hemma igen. Vi firar med varsin semla och njuter av nyköpta tulpaner! Hundarna smittas av stämningen och busar för fullt.

De har ändrat lite på Mats mediciner, de menar att han inte ska behöva syrgas utan  att läget ska stabilisera sig. Vi är nöjda med att han är hemma och kommer nu ta en dag i taget.

Lägesrapport 5 februari

Gårdagens frustration har lagt sig. Det var inte läge att göra ett sjukhusbesök utan vi ”surade” och tog hand om ilskan/frustrationen på varsitt håll. Sjukvården har ibland svårt att se till helheten och  individen/ människan. Att vi väntat på att de skulle prata med Uppsala sedan i torsdags, dvs 4 dagar på sjukhus utan åtgärder, är inget de ser som konstigt.

Idag ska vi se till att få tydliga besked. Om Mats läge inte är akut vill vi att han skrivs ut. Vi vill ha syre i hemmet så att han får bästa möjliga syresättning.

Jag har gjort en sammanfattning av min status. På årskontrollen förra veckan fick jag godkänt. Vi startar en månadslång ny behandling av min psoriasis och om den inte fungerar kommer jag att få en remiss till specialister. Mina fingrar är bättre, känseln är tillbala på mina lillfingrar och det är tummar och pekfingrar som är sämst, liksom naglarna. Det har inte blivit fler nya fläckar på kroppen. Men det som är mest tydligt är att min mage börjar bli normal igen, den har krånglat i många år. Min stresströskel är fortfarande väldigt låg och det tror jag att jag kommer att få dras med och går att lära sig leva med som pensionär.

…så mitt läge är mycket bättre och det är dit Mats också ska komma!

..och vänta…

Vi har väntat hela dagen. Vid ronden lovade läkaren återkomma men har nu gått hem utan att lämna något besked och vi är besvikna och ilskna. Vi får vänta till i morgon och då vi får vänta på besked  ytterligare en dag…

…det är inte som det ska!

Att vänta

Det hade varit bra om det gick att bli en erfaren ”väntare”. Att kunna utnyttja väntetiden till nyttiga, vettiga eller åtminstone roliga göromål. Det kan definitivt inte jag!

Att vänta på så pass livsavgörande besked som vi gör, gör mig rastlös och jag vill bara få tiden att gå. Kraften och lusten att ta till vara nuet, liksom den oftast närvarande känslan av att allt är som det ska, finns inte. Det är det banne mig inte! Det är inte som det ska! Jag väntar rastlöst, börjar håglöst med något som jag inte slutför. Surfar, lägger pussel, tittar på serier…

Vi hoppas verkligen att vi kommer att få något slags besked idag men är beredda på att det kan dröja till sent på dagen.

Jag har träningsvärk efter all snöskottning, igår fick jag skotta i många omgångar.

Mot kvällen klarnade det och temperaturen sjönk. Jag har sovit ovanligt gott och vaknar till minus 19 ute och plus 18 inne. Nu eldar jag för fullt och väntar.

Allt är inte som det ska!

Pussel

jag lägger många pussel, det är lugnande och ger också tid till tankar.

Det fortsätter att snöa men i natt kom det nog bara ett par centimeter. Mats hade igår kväll lite bättre syresättning men i morse var det tillbaka till det för låga värdet igen. Blodtrycket fortsätter att vara för lågt. Vi väntar på morgondagens besked när Akademiska i Uppsala blivit inkopplat. Väldigt mycket av vår tid de senaste åren har varit väntan, vi är vana fast inte nöjda med det. Vi vill ha lugn och ro! Jag längtar efter tomma innehållslösa dagar utan oro eller något inplanerat. Att fundera över Mats tillstånd och att ha en Faluresa inplanerad varje dag är precis vad jag orkar med. Jag funderar på att ställa in spanienresan i mars, jag vill inte lämna Mats och hundarna förrän läget är stabilt.

jag lägger pussel och funderar/reflekterar

Matsrapport 2 februari

Först måste all snö bort, tung och decimetertjock. Plogvallen dubbelt så tjock. Bilen får tuppkam eftersom armarna inte räcker till.

Mats är på gott humör men det är klart att tankarna går. Kanske måste han till Uppsala och hur lång tid tar det innan de kommit till rätta med medicinen eller vad det nu är som gör honom sämre… Hundarna är i bilen och jag stannar ungefär en timme, sedan blir vi båda rastlösa. Det är bra med sms-kontakten men fint att ses och känna in varandra en stund.

Nu ska jag titta på SM-skidor och sedan försöka fördriva kvällen så bra som möjligt.

Flocken

Vårt hem är skapat för vår flock, när en medlem saknas blir det tomt. Jag vaknar och har gråt bakom ögat, Mats saknas mig! Hundarna är molokna och håglösa och det är uschligt här hemma! Mats var inte heller glad över att behöva stanna hela helgen, han hade hoppats få komma hem idag.

Det är känslorna, förnuftet säger att det är tryggt att de har koll på honom, den oro och osäkerhet vi känner när något inte är bra tär på oss. Att ta beslutet att ringa ambulans och överlämna allt till vården var det enda rätta.

Snön har vräkt ner i natt och bäddat in Arkhyttan i en extra tyst lördagsmorgon. Det gick knappt att öppna ytterdörren. Jag kommer har mycket skottning idag och det är bra för jag blir handlingsförlamad av att Mats är på sjukhuset. Besökstiden blir fokus och vi sms:ar flitigt.

Matsrapport

1 februari

kl 16.30

Jag har varit hos Mats i Falun.

Han får syrgas och hålls under uppsikt pga lågt blodtryck och låg syresättning. De kommer att behålla honom till måndag då de ska diskutera behandling tillsammans med läkarna i Uppsala.

Som ni ser är han på gott humör!

Kl 10.00

Mats värden är fortfarande för låga så de behåller honom på sjukhuset under helgen. Det är skönt för honom att få syrgas men tråkigt att inte vara hemma.

Jag laddar för ett besök i eftermiddag.