Bilddagboken

Det blir ofta inte som man tänkt sig, men alltid som det ska!

Vi satte fart i går förmiddag för att ge oss iväg på den första husbilsturen. Värmesystemet i bilen tömmer vattnet automatiskt, som en säkerhetsåtgärd, om det blir kallare än 4 grader och det hade det varit på natten. När vi skulle fylla på nytt vatten började det att snöa och temperaturen sjönk, vilket innebar att vi inte kunde fylla på nytt vatten. Vi suckade och satte oss i bilen och kände efter. Det var inte svårt att besluta att vi ska avvakta ytterligare några dagar.
Jag har sällan längtat så mycket efter att komma iväg och lämna hemmakarantänen. Från att möta skånevåren, till att träffa barnen, till att vänta på vaccinationen, till att besöka östkusten och Öland, till att göra en kortare tur i mellansverige, till att vänta på varmare väder.

Med posten fick Mats igår en kallelse, med kort varsel, till hjärtkliniken i Falun på tisdag. De ska kontrollera hans ICD och den underbara vårdcentralspersonalen fixade en tid för provtagning redan idag. Det var alltså bra att vi inte kom iväg och hade fått vända för provtagning och sjukhusbesök. Jag fick ändå jobba lite med tålamodet och för att behålla humöret, jag vill ju så gärna komma iväg!

Viktor har testats coronapositiv men Elin negativ. Han har feber och de har isolerat sig hemma hos honom. Elin tar om provet om någon dag, hon har kanske redan antikroppar eller får corona senare. Viktors mamma är sjuksköterska och håller ett vakande öga över dem, vilket känns skönt. Vi håller tummarna för att de får det så lindrigt som möjligt.

Dagen har börjat med strålande solsken och Mats kör just nu iväg för att lämna sina prover. Vi förbereder oss för en skön och lugn Valborg.

Igår var Mats ganska medtagen efter tandutdragningen men verkar piggare nu på morgonen. Elin gjorde igår sin andra coronatest, den första var negativ och hon hade en vanlig förkylning. Nu har en person i deras bekantskapskrets testats positiv och svaret på testerna ska komma under dagen.

Idag ska vi ta beslut om när, vart och hur vi ska ta vår första husbilstur. Det blir som det ska!

Vi var i Borlänge nästan hela gårdagen. Husbilen är servad, gasfylld och sommardäckad och skafferi och kylskåp är fyllda för att Tobias och hundarna ska klara sig här hemma utan bil.
Äntligen har min syster Gigi fått sin första coronaspruta, det har inte varit enkelt att få tid eftersom hon är allergisk. De har svårt att hantera vaccineringarna på ett bra sätt i Stockholmområdet.

Idag ska Mats dra ut sin onda tand och vi fortsätter förbereda oss för husbilsturen.

Idag har vi en fulltecknad dag. Husbilen ska servas och vi ska storhandla och fixa ärenden i Borlänge.

Det blir många gånger inte som man tror – men alltid som det ska, brukar Mats säga. Coronaläget i Sverige är värre än någonsin. I region Kalmar tar man till extra hårda åtgärder, så någon Ölandsresa kommer vi inte att göra. Även i Säter är det värre än någonsin.
Vi kommer i vilket fall som helst att åka iväg på en husbilstur men se till att vara så isolerade som möjligt!

Det blev ingen strålande dag igår. Det blev mulet, kallt och blåsigt efter att morgonsolen hade försvunnit. Jag hade en dålig dag och gjorde just ingenting, ägnade mig åt pussel, serietittande och surfande efter lämpliga ställplatser.

Vi har beslutat oss för att avvakta med husbilsresan till barnen tills vi kan träffa dem ordentligt, efter att ha tagit vår andra spruta. I stället beger vi oss söderut längs östkusten, kanske ända ner till Öland. Vi har sagt att vi ska köra hem den vägen men när det väl varit dags att köra hem har vi inte haft ro till annat än att ta oss hem fortast möjligt. Vi använder veckan till förberedelser och om allt går som det ska kör vi iväg på fredag.

Emellanåt slås jag av insikten att jag numera är pensionär och äger mina dagar. Att jag helt och hållet styr över mitt liv oavsett vad de yttre förutsättningarna sätter för ramar. Då tar jag ett djupt andetag och njuter!
Idag hade jag kunnat sova mycket längre men hundarna har rastning och mattid klockan 8 och det ruckar de inte på! Alltså klev jag upp, matade och rastade och sedan blev det tid för morgonkaffet och frukosten. Solen strålar, hela huset sover igen nu när hundarna somnat om, och jag har min egen morgonstund. Jag läser tidningarna, reflekterar, skriver i bilddagboken, spelar något spel och vaknar långsamt. Det verkar inte blåsa lika hårt idag och solen strålar. Här kommer jag att sitta i morgonrocken precis hur länge jag vill. Jag friger dagen!

Gårdagen gick i sorgens tecken. Det tog Mats hårdare att förlora sin barndomsvän än han hade trott. Ute blåste det isvindar men snön försvann i alla fall.

Elin är förkyld men har testats negativt på covid, skönt! Åsa väntar på sin andra spruta som inte kommer att bli Astra Zenica och min syster Gigi väntar fortfarande på sin första.

Gårdagens snöande sänkte humöret till botten. Jag dammsög, för att efteråt kunna vara på bättre humör, och spelade Sky med Elin (som är hemma och är sjuk)och våra Thailändska vänner.

På källen ringde Mats till sin barndomsvän Jan/Jenny eftersom vi tänkte hälsa på när vi kör ner till Skåne. Senast de pratades vid var vid hans födelsedag i december. Vi möttes av beskedet att han avled i en hjärtinfarkt i början av januari! Vi sörjer denna speciella och modiga man, som Mats växt upp tillsammans med och jag köpt korsetter till under hans Jenny-period.

Jag vaknar tidigt och ser lärkträdet ruska i vinden. Garageplanen och bilarna är vita av snö. Jag saknar ord och vill bara somna om och vakna när våren kommit tillbaka.

Igår fick vi svar på vår överklagan angående verksamheten på vår granntomt. Länsstyrelsen avslog den.
Faktum är att tomten sedan 1979 har klassats som industritomt och det är detta de tagit fasta på. Det tror liksom kommunen att företaget på eget bevåg ska åtgärda om damm eller lukt eller bullerproblem uppkommer. De har inte brytt sig om att granska hur Säters kommun har hanterat hela ärendet.
Som jag ser det kan vi inte göra mer åt detta nu. Det vi kan göra är att noga följa upp buller och damm/luktproblem. Igår var en maskin där och lastade grus, sand och sten. Jag uppmätte drygt 40 dB och då var det inte behagligt att sitta på framsidans uteplats. Gränsvärdet de inte ska överskrida är 50 dB. Vi kan också stötta vår granne som har råkat värre ut eftersom Säters kommun krånglar kring hurvida hans fastighet är bostadshus eller inte. Det har försvunnit och undanhållits dokument kring detta. Det verkar som om Länsstyrelsen inte bryr sig om detta. Vi får se vad hans advokat säger.

Det känns mycket tråkigt men jag är inte förvånad över beslutet. Mats vill inte ens prata om det.