Nu

Jag har sovit i 10 timmar och känner mig som människa igen. Mats värden är lite för låga och vi väntar på vad ronden kommer att säga. Vi vill ju att han ska få komma hem- det är så förskräckligt tomt här hemma!

Ovanstående självporträtt från 70-talet är jag oerhört förtjust i. Den ungdomliga skörheten och sårbarheten griper tag i mig och får mig att vara nöjd med mina 65 år. Jag har haft ett fantastiskt liv och har oftast tyckt att allra bäst är nu!

Jobbig natt och uppdatering kl 15.00

Mats hade en av de bättre dagarna i går, han körde mig till läkaren, gick runt i affären och lagade mat. Klockan halv två väckte han mig eftersom han hade fått yrselanfall, mådde konstigt och var lite förvirrad och rädd. Ambulansen kom på 40 minuter och tog honom med sig. 30 minuter senare hade jag packat in hans saker, hundarna och mig i bilen och körde till akuten i Falun. Det var minus 16 grader, ingen trafik och jag är glad att vi har värmare i bilen så jag kunde lämna hundarna där.

Personalen hade tagit hand om honom direkt, hans blodtryck och syresättningen var för lågt. Läkaren tog prover, beställde röntgen och skrev in honom på hjärtavdelningen. Efter en timme körde jag hem igen med tanke på kylan och hundarna och att Mats var tryggt omhändertagen. Nu ligger han på avdelningen och försöker slumra. Jag har ätit frukost och ska också försöka slumra ett tag,  Jag har bara sovit 1,5 timme. Kl 13 är det besökstid och då hoppas jag att vi fått lite mer besked. Det här behövde vi inte just nu!

Jag kunde slumra  lite påmförmiddagen men ville iväg till Falun för att träffa Mats och överlämna det han behövde. Det akuta stadiet över, blodtrycket har stigit och han får syrgas. Vi behöver inte vara oroliga och när jag kom dit och fick träffa honom slog  den stora tröttheten till, jag har bara sovit 3 timmar det senaste dygnet,  Därför stannade jag bara en kort stund och är nu hemma igen.

Läkarna tror att Mats reagerat på utökad dos av en medicinerna och vill behålla honom för observation tills i morgon. Han var också trött men vid gott mod. Vi är trygga med att de är noggranna.

Januari månad

Nu har det varit snöskottning varje dag, skönt!

Att hinna uppfatta hur varje dag blir längre, vara ute i dagsljus, njuta av tulpaner och c-vitaminkickar – det är livet som pensionär!

Idag ska jag på min årliga läkarkontroll och hoppas bli godkänd förutom att jag vill ha remiss för min psoriasis som sprider sig på kroppen.

Pussel

Att lägga pussel på min iPad fungerar väldigt bra. Det finns många vackra gratispussel att välja på och de färdiga bilderna hamnar allt oftare här i bilddagboken.

Mats kom igår hem vid 16:30 och var trött efter en lång dag i buss/taxi och på sjukhuset. Väglaget var inte så bra så jag drog en lättnandes suck när han väl var hemma igen. De såg vissa små förbättringar. Han ska ändra lite medicinering och fortsätta gå träningsrundor här hemma. Om cirka en månad är nästa koll.

Igår kom en del snö, jag skottade och hundarna busade. Jag tycker om att skotta, all meningsfull motion tilltalar mig.

Mina fingrar blir allt bättre, jag har återfått känseln på tre fingrar och de andra läker långsamt. Naglarna är det värre med.

Måndag

Jag hittade ovanstående haiku i facebook, 6 år gammal men lika aktuell!

Mats blev hämtad av sjuktransporten strax efter kl 6 i morse. Dagen kommer att bestå av att på distans följa hans besök på akademiska i Uppsala.

Varje vardag gör jag något av allt det som jag tidigare kände att jag inte orkade eller hann. Trots detta har jag gott om tid till att göra vad som faller mig in. Hittills har händerna hindrat mig från det mesta liksom den mentala orken men det känns som om det håller på att vända, tack och lov. Det är också stor skillnad när Mats nu är sitt gamla jag och helt och hållet tar hand om sig själv igen!

Idag ska jag också ringa några samtal och försöka få grepp om min pension.

Fri

Jag var nöjd men trött igår och hade en fin födelsedag!

Natten har däremot varit orolig, både Maja och Putte har väckt mig för att de behövt gå ut. Putte har varit dålig i magen och behövt ut flera gånger. Jag hade svårt att somna om  och sov oroligt efter klockan 3. Men vad gör det, jag kan ta igen det när jag vill. Idag är det mycket skidåkning i Vinterstudion. Jag lägger också mycket pussel på min iPad.

Nu startar det riktiga pensionärslivet och det ser jag fram emot. Fortfarande blir jag snabbt uttröttad men jag märker att jag orkar mer och mer. Mina händer är mycket bättre, men naglarna behöver tid för att läka. Det tar många månader för en nagel att växa ut helt ny.

Kommande vecka ska Mats till Uppsala för läkarbesök och jag ska på min årliga läkarkontroll. Det är det enda vi har inbokat och det är så härligt att vara fri!

65 år

När jag klev av tåget i Säter och hade hälsat på Mats och hundarna gick luften ur mig. Jag är mycket nöjd och glad över att jag gjorde resan till systrarna och det var verkligen inte ansträngande. Men efter att ha tillbringat nästan 3 månader i mitt soffhörn och knappt varit utanför dörren var denna resa en tillräcklig utmaning. Jag somnade nästan innan huvudet hamnade på kudden!

Att vakna i vår säng, i vårt sovrum,i vårt paradis är angenämt. Hundarna och Mats sov snusande bredvid mig och jag vaknade långsamt och njöt. Den första som grattade mig var vår digitala våg som jag använder varje morgon. På köksbordet välkomnade en underbar bukett från Elin och Åsa. Facebook svämmar över av grattishälsningar och att jag är 65 år är ett faktum!

Det känns riktigt bra, allt är som det ska!

Skarpnäck

Igår firade jag, Karin, Hasse, Gigi och Magda min födelsedag i förväg hemma hos Karin i Skarpnäck.

Idag bjöd Gigi och Hasse på lunch och sedan tog jag kvällståget hem till Mats igen. Jag uppskattar mina systrar och är glad att de bor grannar och har varandra. Som pensionär vill jag träffa dem oftare, de är mycket viktiga personer i mitt liv!

Vinterdvala

Vi sover mycket, även Mats har fått en bra dygnsrytm och sover oftast upp till 9 timmar per natt. Jag sover ett par timmar framför TV:n eller paddan på kvällen och dessutom 7 timmar per natt. Jag tror att sömn är läkande och att om vi har möjlighet att anpassa oss till våra kroppar så behöver vi extra sömn under vintern.

Idag ser jag fram emot Stockholmsresan. Det är en befrielse att det känns tryggt att lämna Mats ensam hemma ett dygn. I mars blir han ensam 10 dagar då jag reser till Spanien.

Mats har blivit så mycket bättre på alla plan, han har svårt att se det själv. Tidigare behövde han stöd i att komma ihåg att ta medicin och mycket annat, idag får jag bita mig i tungan gång på gång för att inte lägga mig i för mycket. All hans kraft gick tidigare åt till att behålla lugnet och andas. Nu är gamla vanliga Mats tillbaka igen och det känns fantastiskt skönt!