Bilddagboken

Jag vaknade till noll grader och ett lätt snöfall. Jag börjar dagen med att läsa senaste nytt och sociala medier som översvämmas av information, desinformation, tyckande och humor. Här kommer att axplock:

Tobias fortsätter med telefonintervjuer här hemifrån. Hans kompisar i Kalifornien ska nu också sättas i karantän.

I eftermiddag levereras vår nya diskmaskin och spis till tomtgränsen. Leveranstid 2 dygn. Vi blir klara med matkällaren under dagen och övergår då till köksrenovering = kaos. Mats har haft några riktigt bra dagar trots att gikten slagit till och vi hoppas det fortsätter, så att vi snabbt blir klara med köket.

En strålande marsmorgon mötte mig och solen värmde på köksbron fastän klockan bara var 7:30!

Elin skickade mig en länk om hur viktig kulturarbetarna och dokumentationen är. En riktigt bra debattartikel från DN.

Jag följer rapporteringen men i övrigt är vi inte alls särskilt påverkade. I Dalarna finns nu 10 kända fall men i Stockholm höll de i morse en extra presskonferens. Där förbereder de sig nu för en stor ökning av smittade. Jag försäkrar mig om att systrarna tar det på allvar och isolerar sig!

Elin och Åsa håller sin undervisning på distans, det är en utmaning i deras kreativa områden. Lärarna träffas men eleverna har rest hem.

Vi passar på att fixa här hemma. Matkällarens hyllor ska ordnas idag, sedan kan vi börja använda källaren. Vi har börjat riva i köket för att sätta in den nya diskmaskinEn och det blir en spis och ugn i ett. Vi passar också på att ge resten av köket en upprustning. Det är praktiskt att både spis och ugn levereras utanför grinden.

Det är en underlig känsla som infinner sig pga coronaviruset. Oro att drabbas, vilket kan innebära döden för Mats, är grunden till vårt ställningstagande att gå i frivillig karantän. Massmedia och de sociala nätverken svämmar över av tyckande, teorier, oro, fakta, osäkerhet, siffror och procent. Jag följer rapporteringen med fler konstaterade fall och dödsoffer. Jag följer presskonferenser och skämt om toalettpappershamstringen, italienare som sjunger och spelar på sina balkongen, operasångare i Umeå som uppträder från en balkong, människor som erbjuder sig att hjälpa riskgruppen, gymnasieskolor och gränser som stängs, besöksförbud på sjukhus…
Det är en underlig upplevelse, som att befinna sig i en verklig katastoffilm.

Här hemma har vi det bara bra. Vi är glada att vi bor avskilt och på landet, i en av storstäderna skulle vi vara mer begränsade.
Vi jobbar på med att ställa i ordning matkällaren och till råga på allt har vår diskmaskin gått sönder och vår ugn klarar inte längre att hålla jämn värme. Nu är ny diskmaskin och spis beställd och vi planerar att rusta upp vårt kök. Jag lägger pussel, rastar hundar, ser på serier och går igenom trädgården för att planera insatser. Varvar med vardagssysslor och lite fönsterputsning. Vi äter gott och umgås så mycket eller lite vi vill.

Säters kommun letar febrilt efter offentliga dokument från 2013. Jag har begärt kopior av vårt yttrande och deras beslut och handläggning angående vår granntomt. 2013 fick vi yttra oss angående samma företagare som nu återigen vill bedriva verksamhet på tomten. Då ansökte han om att bedriva miljöfarlig verksamhet på granntomten. Vi har ett diarienummer men de kan inte hitta dokumenten. Anmärkningsvärt!
Just nu sker ingen verksamhet på tomten. Den 1 april ska bygg- och miljönämnden ta beslut om hans senaste ansökan. Vi kommer hålla oss uppdaterade om vad som händer!

Igår blev läget så allvarligt att man i Stockholm gick ut med att alla över 70 år bör sätta sig i frivillig karantän. Det är storstadsområdena som just nu är värst drabbade av corona. I Dalarna finns just nu bara 6 kända fall men det ökar. Vi utökade vår isolering till karantän och får nu hjälp av grannar att handla det vi inte kan handla och få hem i brevlådan. Tobias får hänga på, Mats ska skyddas! Jag har försäkrat mig om att även mina systrar isolerar sig.

16 mars

Jag tycker att Jonas Gardells krönika är läsvärd: https://www.expressen.se/kultur/jonas-gardell/lat-oss-ta-en-dag-ett-ogonblick-i-sander/.

Statusrapport:
Igår kunde Linda och Daniel ta sig hem från Barcelona, så skönt! Gränserna stängs den ena efter den andra. I Spanien råder utegångsförbud och stränderna är avstängda, på Gran Canaria får man bara vistas inom hotellområdet. Kusin Helena i Holland vet inte när de kan ta sig till sitt sommarhem i Skåne, vår planerade träff har skjutits upp på obestämd tid. Vi måste ta ställning till Mats provtagning och sjukhusbesök nästa vecka och jag ska också lämna prover i dagarna men tvekar att gå till vårdcentralen.

Vi har det bra här hemma! Vilken lycka att vi har vårt hem, vår oas, där vi kan slå oss till ro utan att känna oss instängda. Det är inget problem att hålla sig sysselsatt och vi kan vara utomhus hur mycket vi vill.
Vi passar på att göra i ordning vår matkällare. Idag ska jag måla och vi ska göra trappan och hyllorna som ska stå där. Skönt att ha Tobias som hjälp.
Vi har ingen brådska utan kan vänta och se hur allt utvecklar sig, jag har tilltro till att allt är som det ska. Vi blir påminda om hur viktigt det är att hjälpas åt, att ta ansvar, att jag ska göra det jag kan och hur sårbar vi har byggt vår värld. Jag tror att ur detta kommer det även något bra.

Igår tittade årets första tussilagon fram, Tobias bjöd på paj och vi gjorde en kort handlingsutflykt till Stora Skedvi.

Nu är även Spaniens gränser stängda, Spanien är efter Italien det värst Coronadrabbade landet just nu. UD gick igår kväll ut och avrådde från alla utlandsresor. Vi håller tummarna att Linda och Daniel kommer hem från Barselona.
Det talas om flockimmunitet, att när tillräckligt många fått viruset klingar det av. Det talas också om den hamstring som sker, hyllorna gapar tomma i många affärer, torrmjölk, toapapper, receptfria mediciner, pasta, blöjor mm

I sociala medier förekommer mycket ilska och en hel del hån över att människor hamstrar och är rädda. Det är inte konstigt att man blir rädd, något liknande har jag inte upplevt under mina 66 år och det vi har att referera till är de katastroffilmer vi tittat på i åratal. Jag kan förstå att man hamstrar men även ifrågasättandet varför man lägger upp så stora lager. Det ovanliga i att ingen ”expert” kan berätta om vad som kommer att ske, att ingen vet är skrämmande. Håna inte de som är rädda, hjälp till att lugna dem i stället! Obearbetad rädsla är farlig och kan bli vår största fiende.

Vi är oroliga och rädda! Vi försöker ta hand om det på bästa möjliga sätt och kommer att göra allt vi kan för att undslippa smitta. När jag kom hem med en vanlig förkylning i november smittade jag Mats och han hamnade snabbt på sjukhuset med lungproblem. Det får inte hända igen! Vi är också rädda för att pandemin ska tära på vårdresurserna så att Mats inte får den vård han behöver.
Vi är inte rädda för att bli utan mat. Frysen är full och vi har handlat så att vi klarar oss bra ett par veckor och helt ok i en månad ungefär. Vi handlar färskvaror i Stora Skedvi om det behövs. Jag testade hemgjord havremjölk igår och det kan fungera i nödfall om man accepterar att kaffet smakar lite havregrynsgröt. Det går också att handla via nätet, Tobias köper cigaretter som levereras i brevlådan.

Det positiva är den sammanhållning som situationen har skapat. Vi hjälper varandra om det behövs. Många erbjuder sin hjälp med handling t ex. Filmer sprids från Italien när de isolerade människorna håller gemensam konserter via sina balkonger kl 18 varje dag. Vårt fokus har fått en viktigare inriktning. Vi vill överleva!

Vi är inte ensamma som försöker undvika corona genom att isolera oss. Vad jag förstår från de senaste rapporterna är det det enda vi kan göra för att försöka sprida ut insjuknandet på så lång tid som möjligt. Pandemin är ett faktum och Europa har tagit ledningen i smittspridning efter det första utbrottet i Kina. I Danmark stängs skolorna och gränsen för alla utom danskar och de som pendlar dit för att arbete.

Tobias har ställt in sin resa till Stockholm och vi planerar för att klara oss här hemmavid. Ett problem är att få färsk mjölk till gröt och kaffe, mjölkpulvret är slutsålt. Ett annat problem är att handspriten är slutsåld.

Vi ska testa att göra havremjölk, recept finns på nätet. Egen handsprit finns också bra recept på när den vi redan har tar slut.

Det skrivs och spekuleras om coronaviruset (covid-19). Jag tycker att vi får bra samhällsinformation och vet hur vi ska förhålla oss men det är svårt att förstå konsekvenserna. Det senaste dygnet har Tobias anställningsintervjuer blivit uppskjutna, Elins planerade studieresa med sina elever till Amsterdam är inställd, syster Karins planerade resa med Hurtigrutten är inställd, världskuppen i skidor och skidskytte har ställts in mm mm
Eftersom vi båda tillhör riskgruppen och Mats extra mycket, med både hjärt- lungsjukdom, tar vi för säkerhets skull till extra säkerhetsåtgärder tills vi vet mer, en frivillig isolering ifrån eventuella smittkällor. Frysen är sedan tidigare välfylld och igår handlade vi nödvändiga basvaror. Det enda som inte går att få tag på är mjölkpulver och handsprit.

Tobias ska idag besluta sig för om han stannar eller reser till Stockholm i morgon. Jag hoppas att den värsta hysterin kring viruset lägger sig inom några veckor så att vi lättare kan få en insikt i hur vi ska förhålla oss.

Nu ska jag veckostäda och sedan ta helg.

Oavsett om Sverige kommer att invaderas av coronaviruset eller inte kommer vi att iaktta extrem försiktighet. De första smittade har nu hittats i Dalarna och Mats får inte bli smittad!
Om jag läser detta i efterhand så vill jag påminna om att läget är så pass allvarligt att karensdagen har tagits bort och alla sammankomster med mer än 500 deltagare är förbjudet.

Det är ingen större uppoffring att hålla oss för oss själva, det är vi bra på ändå. Visserligen har vi numera en betydligt friare tillvaro där vi kan göra saker på egen hand, vi är nästan normaliserade, men att hålla oss för oss själva ett tag till känns viktigt och riktigt. Vi tänker undvika att röra oss ute bland människor så mycket det går. Tobias har beslutat sig för att återvända till Stockholm på lördag, han har intervjuer inbokade nästa vecka.

Idag kör vi iväg och storhandlar för att klara oss en längre tid, nödvändiga färskvaror kan vi skaffa i lokalbutiken.

Igår gjorde vi en uppgradering av Mats trasiga fåtölj. Tyg från Kuba skyddar/döljer nu de trasiga delarna.

Coronaviruset sprider sig i världen och i Sverige. Det som från början verkade smått hysteriskt i mediarapporterna har börjat bli mer verkligt. Eftersom Mats är i högriskzonen och även jag är en högriskare intar vi ett mycket försiktigt förhållningssätt. Vi använder handsprit efter affärsbesök och undviker folkmassor och att träffa folk.

Mina händer tillåter lite vattenarbete, så några fönster blev putsade igår. Mats var till vårdcentralen och Tobias hade en telefonintervju. Han är kallad till ytterligare intervjuer i Stockholm nästa vecka. Vi får se om de blir fysiska, en del arbetsplatser stänger och Stockholm är bland de värst drabbade.

Blidvädret fortsätter och det är växlande, typiskt aprilväder en månad för tidigt.