Lasse har kommit hem från Italien. Han kom hit och levererade 3 liter nypressd olivolja. Det finns inget godare!
Jag var mycket trött och sov några timmar mitt på dagen, vädret var tungt och grått så det gjorde ingenting. Vi håller på att gå in i viteride.
I eftermiddag ska vi vaccineras mot Covid (7:e sprutan) och influensan.
Större delen av gårdagen ägnade jag mig åt husets el. I förrgår varnade vår värmepump att det saknades 1 fas men medan jag och Mats diskuterade felet började allt att fungera igen. Så vi släppte det.
Igår morse var elen borta från delar av huset, bl a saknade värmepumpen el. Syrgasgeneratorn fungerade som tur var. Efter att ha kollat att alla säkringar var ok ringde vi Dala energi som kom och tog hand om det. Vi har tidigare bytt elsystemet i huset men själva ingången från den inkommande elkabeln hade kvar sina ursprungliga huvudsäkringar och där hade det blivit överhettat. Denna del var överflödig eftersom det också sitter huvudsäkringar i den nya elinstallationen. Den gamla ska plockas bort. Men igår drog man tillfälligt in en elkabel från elskåpet ute vid vägen in till huset för att vi skulle få tillgång till el igen. De kommer tillbaka och fixar det senare.
Det ska bli skönt när vi blir hyresgäster, då slipper vi ta hand om sådana här beslut, oförutsedda kostnader och bekymmer!
Nu kommer en period då hundarna och jag ska vänja oss vid vintertid. Jag blev redan igår väckt av hundarna vid halv fyratiden. De behövde ut och sedan kunde jag inte somna om. Idag vat det samma tid fast klockan var halv tre. Jag mediterade, reikade och slumrade en kort stund men jag klev ändå upp strax efter fem.
Det finns mycket som påminner om att tiden går. I morse var kaffeburken tom igen, det var ju nyss jag fyllde på. Och hundmatstunnan har bara lite foder kvar i botten fastän ja nyss bar in en 10-kilos säck. Veckorna försvinner de också, liksom månaderna och för att inte tala om åren.
Som pensionär äger jag min tid och kan göra vad jag vill och orkar med den. Vissa dagar låter jag bara tiden rinna iväg, andra dagar får jag mycket uträttat. Det mesta kan ju bli gjort i morgon också eller nästa vecka. Det är en frihet som jag trivs med.
Min syster Karin ska i natt ha kommit hem efter en vistelse i Spanien där hennes hus har haft ett par visningar inför försäljningen. Vi håller tummarna att hon snart får huset sålt!
Vi har en helt obokad helg framför oss.
För 4-5 år sedan fick Maja några krampanfall och vid en undersökning fick hon diagnosen epilepsi. Vi har sedan dess gett henne medicin och hon har inte haft några fler kramper. Tanken att vi skulle få valpar var bara att förkasta.
Hon är min hund och är mig väldigt kär men hon är en nervös och envis själ och inte så lätt att handskas med. Våra temperament kolliderar emellanåt och hon blir med åren både lättare och svårare att handskas med beroende på situationen.
För att få hennes medicin utskriven är det sedan några år tillbaka EU- beslut på att man måste undersökas av en veterinär en gång per år. Igår var det dags för detta besök. Hon löper just nu och är särskilt orolig och egensinnig och ville inte alls vägas eller undersökas. Vi var tre stycken som hjälptes åt så att undersökning och provtagning kunde genomföras. Alla prover var bra och att hon inte fått något mer anfall är ovanligt trots medicinering.
Veterinären kunde ge mig lite råd kring hur vi ska handera hennes nervositet. Inför nästa veterinärbesök har vi fått lugnande tabletter. Hon rekommenderade även kosttillskott som har rogivande verkan. Det ska vi pröva!
Igår åkte vi till Borlänge och fick konstaterat att det inte är bilbatteriet det är fel på. Nu återstår felsökning, vilket jag lämnar över till Mats.
Jag har kommit in i ett må bra läge troligtvis tack vare återupptagen meditation och reiki. Det gäller att ta till vara den sista tiden här i Arkhyttan, friheten att äga sitt eget hus, att låta hundarna springa fritt ute i den stora trädgården, lugnet och den vackra naturen. Det kommande årstiden är inte den bästa i Skåne och det är nog bättre för oss att börja vårt nya liv där nere i vår eller kommande sommar.
Idag ska Mats lämna prover i Långshyttan och Maja träffa veterinären för att få sin årliga medicindos mot epilepsi. Både hon och Bianca löper och är just nu lite extra känsliga.
Igår somnade jag till dragspelsmusik!
Mats har hyrt ett dragspel för att se om han kan ta upp sitt spelande igen. Han är uppvuxen i en dragspelsspelande familj och spelade själv som ung.
Våra träd är nu avlövade efter flera dagars kraftig blåst. Temperaturen har varit hög men rätt som det är vänder det och den första snön faller. På söndag blir det vintertid.
Mats mådde bättre efter att ha sovit en lång stund och oron la sig för denna gång. Jag hade ont i ryggen efter att ha släpat lite för tunga saker i trädgården men det har gått över till idag som tur är.
Troligtvis blir det en Borlängetur idag, bilen behöver ett nytt batteri. Den står numera i garaget men krånglar ibland vid starterna. Jag har blivit bra på att starta med vår nyinköpta starthjälp men ett bra batteri behövs inför vintern.
För en liten stund sedan hade Mats känning av sitt hjärta igen och det triggar igång oss båda två. Efter de senaste läkarbesöken har vi insett att Mats hjärta är hans svaga länk. Medicineringen av PAH:n verkar ha en bra bromsverkan på lungsjukdomen. Som Mats nyss sa, det är hjärtat som kommer att ta slut först.
Inte undra på att vi blir rädda när hans hjärtstartare får gå in och jobba samtidigt som vi är överlyckliga att den fungerar som den ska och finns! Mats har lugnande medicin att ta när han blir orolig. Jag går in i någon slags skyddande bubbla och stänger av känslorna så gott jag kan. Det känns viktigt att finnas där bredvid Mats, jag kan inte göra annat än bara finnas.
Nu har det lugnat ner sig och Mats somnade i fåtöljen med Maja i knät. Jag kryper ur bubblan och funderar på om jag kan reagera på något annat sätt när det händer nästa gång. Min första tanke är alltid: Är det nu det händer?
Jag kommer fram till att jag nog gör så som är bäst för mig, det får ta energi och kraft. Det är naturligt att bli rädd och erfarenheten av att hans ICD gör det den ska är lite förmildrande. Men det går aldrig att vänja sig!
Tidigt igår morse bärgades bilen från diket. Dagen var regnig men varm, 10 plusgrader. Mats har vänt på dygnet och sover mycket på dagtid.
Jag målade och Mats ställde i ordning i vår nygamla atelje. Han körde också ett pass Qi gong, han tänker ta upp det igen efter ett uppehåll sedan innan vi träffades. Jag spelade Sky med Åsa och grattade på födelsedagen. Förra året hälsade jag på henne i Oslo vid den här tiden.
På kvällen kom Klasse förbi tillsammans med en vän som var intresserad av en hyvel och en bössa, han köpte ammunition och kommer kanske att beställa en köksbänkskiva målad av mig.
Under en period har jag varken reikat eller mediterat, det har inte känts viktigt. När jag började känna höst- och vinterdeppigheten tog jag upp det igen. Det har genast gett resultat!
Idag skickar vi grattis, hurrarop och tankar till Åsa i Oslo! Hon arbetar denna helg men till kvällen firar hon med Martin och det blir telefonsamtal.
Igår mådde jag rätt bra trots det tunga grå vädret. Trots det eller kanske tack vare det blev det praktiskt taget inget vettigt gjort och jag tar helg idag också. Mats har haft en inte kunna sova natt så för hans del blir det nog en hel del sömn.
Både Maja och Bianca löper, vilket är lite påfrestande men kanske mest för dem.
