månadsarkiv: maj 2017

rubbade cirklar

Cirklarna har rubbats för oss alla. Maja har aldrig tidigare upplevt regn. När det igår började regna var det jätteotäckt och hon ville inte alls kissa utomhus, vilket hon har blivit duktig på annars. Natten blev också lite småbarnslik, hundarna vandrade från bädd till bädd under natten och klockan halv fem kunde jag inte somna om. Det bekymrar mig inte så särskilt eftersom jag i grunden alltid sover bra och är utsövd. Men lagom tills det var dags att åka till jobbet kom ögonmigränen. Den är häftig när den pågår men försvinner inom en halvtimme, så nu sitter jag här och väntar på normal syn för att kunna köra till jobbet. Mats vaknade med kramp efter att ha sovit i kontorssoffan de sista timmarna med Maja.  Det påminner starkt om småbarnsåren! Kärt men inte nöje…

idag ska jag träffa vår nya praktikant och kontoret ska äta gemensam lunch på stan. Jag ser fram emot en intressant arbetsvecka.

Lämnar Göteborg

Åsa gav mig en rundtur i akademin Valands lokaler. Det var en blandning av gamla och nya lokaler och ett virrvarr av trappor och rum. Kreativiteten sitter i väggarna men igår var det folktomt. Därefter tog vi en lugn hemmakväll med  prat, god mat och dryck och melodifestivalen. Idag vaknade jag tidigt och gav mig själv frukost på sägen. Mitt tåg går vid 12 och Åsa ska samtidigt till sin utställning.

Jag har kommit på mig själv att jag tar med mamma och pappa på det jag tror att de skulle uppskatta. Pappa gjorde halsband med våra stjärntecken, mitt är vattumannen, och mamma gav mig en bärnstensring som hon inte använde längre. De följer med mig i dessa smycken och i tanken!

Åsa håller utställningen öppen idag och i morgon. Hon stänger därefter men kommer flytta över delar till den gemensamma elevutställningen som öppnar på fredag. Elin kommer hit i veckan för att vara med på vernissagen.

Jag hittade några fler gulnande fotografier från när barnen var små. Elin och Åsa nybadade och busande i pyjamas. Det andra på deras farmor Britt med kusinerna Emma och Anna. De sitter på sjöverandan på släktgården i Ornäs.

Denna helg har inneburit MÖTE på många plan. Dels Åsas utställning och dels mötet med Åsa och även hennes fina vänner.

Jag lämnar Göteborg som varit regnigt och mulet men skänkt mig energi, glädje och ljuvliga dofter, häggen blommar!

Facetime

Pratar med Maja, Mats, Donna o Putte via Facetime. Solen sken i Arkhyttan, här duggar det. Åsa har åkt till sin utställning och jag ska snart åka dit jag också.

Trivs i Åsas lägenhet, tittar mig omkring och känner väldigt väl igen somligt och annat är främmande/nytt. Det är väl det barnen är, en bit av mig och massor av nytt… Det är spännande!

På väggen ovanför soffan sitter detta foto på mig. Jag var drygt 20 år och ståri mitt diskförkäde på verandan på kollot Parkudden på Barnens Ö, Väddö i Roslagen.

Performance

Jag kom fram till vernissagen i galleri Rotor på akademin Valand staxt före klockan 4 då det öppnade.

Åsa hade skapat ett svalt rum med sjukvårdskänsla. Rummet var vitt med en sjukhusblå vägg. Mitt på väggen stod ett bord, likt ett altare, med en vattenbehållare och handdukar i högar. På väggen hängde en lina som fylldes med handdukar efterhand de blivit använda.

Mitt i rummet stod ett bord och en bänk. På bordet fanns ett rostfritt kärl, en tvål, en tillbringare och handdukar. Varje besökare tillfrågades av Åsa om hon fick tvätta hans/hennes händer.

”Jag tvättar dina händer. Jag tar tag i dem och rengör dem. Jag tvättar en hand i taget noggrant och sköljer den försiktigt med vatten. Du lämnar frivilligt över kontrollen av dina händer i min vård. Jag tvättar dem åt dig.”

Tvättningen skedde likt en ritual, exakt på samma sätt enligt den beskrivande texten på väggen.

Vid tvättningen gav Åsa personen och dess händer hela sin uppmärksamhet och centalt var MÖTET, alla besökare som fick händerna tvättade (och det var de flesta) fick ett eget möte med Åsa. OMSORGEN och kopplingen till vården, den miljö där Åsa fått sin stadiga inkomst, var uppenbar. Men för mig gav det cerimonella, det intima och sinnliga det starkaste intrycket. Det var så mycket Åsa och hennes sätt att ta sig an och beröra våra känslor och sinnen.  Hon kryper innanför försvarsmurar och berör, kittlar det lite obekväma/förbjudna på ett mjukt, ärligt och avväpnande sätt.

Bilderna på Åsas affisch är bilder från Google, de valdes ut när Hon sökte på ordet omsorg.

Hon tvättade ett trettiotal händer under vernissagen och bjöd på vin, chips, druvor och melon som sig bör. De flesta av besökarna var från skolan eller andra av hennes vänner och bekanta. Jag bevittnade olika reaktioner och ingen besökare var oberörd!

Jag är så glad att jag fick vara med om detta, TACK ÅSA! Jag är fantastiskt stolt över att ha dig som min dotter!

Efteråt var vi ett gäng som gick ut och åt och firade. Åsa var nöjd och trött och vi åkte tidigt hem till hennes lägenhet. Jag hade inte varit här tidigare och fick äntligen se hennes fina första egna hem!

Valpliv

Att vara valpförälder har sitt pris. Att stå barfota i frostigt gräs klockan 4 på morgonen och vänta på att Maja ska kissa, att glömma ta in tomatplantorna från verandan så att de dog av nattfrosten, att glömma vattna cintronträdet och upptäcka att det är två citroner i stället för en men att alla blad faller av, att ha ont i hela kroppen efter några veckors sömn på madrass på golvet. Vi är ständigt trötta, även Donna och Putte.

MEN det är underbart!

Dagens glädjeämne är att brandstationen i Stora Skedvi nu är bemannad igen, den har varit stängd sedan 1 maj. Deltidsbrandmännen fick inte den ersättning de behöver och sa då upp sig men har idag gått tillbaka efter en ny överenskommelse. Så skönt för oss, vi har haft många bränder i bygden, senast av grannhusen i byn och utan dessa brandmän hade det gått väldigt illa.

Idag tog hönsen över vår veranda och Cecilia var till och med inne och kollade om det fanns kvar något gott i Donnas matskål.

Mot Göteborg

Jag har en intensiv arbetsvecka som avslutas med en hemarbetadag idag och semester i morgon. Då reser jag ner till Åsa i Göteborg, Hon har vernissage på akademin Valand.

De senaste dagarna har en förkylning krypit sig på mig men jag försöker att låtsas som ingenting, till Göteborg ska jag!

Här kommer ytterligare lite hundfoton…

Söndag

Igår döptes Ebbe Hans-Emil Seved Idevall. Ellinor, Linda och Birgitta har skickat bilder och det  verkar som det var ett fint dop! Jag minns hans pappa Emils dop, då Karin, Christian och jag, på grund av taxikrångel, inte kom fram till kyrkan förrän dopet var över…

Idag, söndag, sov vi länge. Det var Putte som tyckte det var dags att kliva upp kl halv åtta.  Det är betydligt svalare och regnet hänger i luften.

Jag laddar för en fyradagars arbetsvecka innan jag reser till Göteborg på fredag. Jag ska försöka arbeta hemifrån några eftermiddagar.

Långsamt men säkert håller vi på att inhägna på framsidan så att vi kan vara ute med okopplade hundar. Vi har insett att det var Bella som stod för skällandet, så nu är de betydligt lugnare när de är utomhus. Maja busar vilt med dem båda, Donna ignorerar henne men Putte tycker att det är kul emellanåt. Som alla valpar är Maja antingen av eller på och hon håller oss alla sysselsatta när hon är påslagen!