I förrgår vaccinerade vi oss mot influensan. I går eftermiddag fick jag en släng av frossa och feber men det blev bättre framåt kvällen och idag mår jag bra.
Arbetskamrater och vänner hör av sig och frågar hur vi mår.
Vi frågar oss själva, hur mår vi?
Mats har pratat med sin läkare och fått råd om klåda och mage och nya mediciner somska ge bättre välmående. Väntan på undersökningen i Uppsala är dryg men det borde bli när som helst. Mats är nattmänniska och just nu vänder han helt på dygnet, men vad gör det. Det är ändå mörkt nästan dygnet runt.
Mina händer är mycket bättre men inte bra. Jag fortsätter med korticon och handvila. Mentalt är jag fortfarande utmattad, jag väntar på att få tillbaka handlingskraften. Jag har noterat att jag sover mycket bättre, tidigare har jag vaknat till varannan timme och legat vaken en stund innan jag somnat om. Det har troligen pågått så länge att jag inte tänkt på det. Den senaste tiden har jag sovit mellan 4-6 timmar i rad och jag märker skillnad! Jag har helt släppt jobbet som jobb, däremot reflekterar jag över de sista åren och över de relationer jag har med mina arbetskamrater.
Det känns skönt för oss båda att Mats slipper vara ensam hemma. Nu kan han bättre ta till vara de bra dagarna. Det är skönt för mig att slippa vara splittrad och ibland orolig.
Jag tycker att vi är bra på att möta livet som det är. Vi har det bra tillsammans och kan prata om allt, både det som känns tungt och det roliga. Så utifrån situationen har vi det så bra vi kan och
allt är som det ska!
