Jag har sovit i 10 timmar och känner mig som människa igen. Mats värden är lite för låga och vi väntar på vad ronden kommer att säga. Vi vill ju att han ska få komma hem- det är så förskräckligt tomt här hemma!

Ovanstående självporträtt från 70-talet är jag oerhört förtjust i. Den ungdomliga skörheten och sårbarheten griper tag i mig och får mig att vara nöjd med mina 65 år. Jag har haft ett fantastiskt liv och har oftast tyckt att allra bäst är nu!