Dagsarkiv: 25 februari, 2019

25/2 måndag kväll

Joel kom med tåg till Falun vid 16:30 och då for vi direkt till Mats på sjukhuset. Vi hade otur för precis när vi kom skulle han röntgas och de satte i mojänger i både halsen och i låret. Det tog över 2 timmar innan vi kunde komma in till honom men innan dess kom en läkare ut och pratade med oss.

Mats kissar nu och det verkar som njurarna har återhämtat sig efter hjärtstoppet. Det stora problemet är hans hjärta, de behöver hela tiden balansera blodtryck, medicinering och syresättning. Han skulle inte klara sig utan den hjälpen. Förhoppningen är att även hjärtat ska återhämta sig. Han blir kvar på intensiven och vi får ta en dag i taget!

Mats blev mycket glad av att träffa Joel. Han skämtade och var helt den vanliga Mats. Han var medveten om att han inte minns vad som hänt eller att jag varit hos honom både igår och i förrgår, vilket inte är konstigt i hans situation. Jag är inte längre orolig att han ska ha fått skador på hjärnan!

Vid 21:30 var vi hemmma i Arkhyttan och kunde äta älggryta. Hundarna var överlyckliga att Joel kommit och jag med. Huset känns inte bra när jag är ensam!

25/2 lunchrapport

Sköterskan på IVA rapporterade att

  • Mats kissar lite bättre men de fortsätter hålla koll på hans njurar.
  • De ska lungröntga och undersöka hjärtat under dagen samt sätta in en ”grej”(allt heter så konstigt… han hade en kantarell i näsan på akuten som gav näsblod och Mats döpte skämtsamt om den till blodriska!) i halsen så att de kan ta prover mm den vägen i stället för på händerna.
  • Han behöver fortfarande syrgas och andningsmask
  • de försöker få bukt med hans låga blodtryck genom olika åtgärder.

25/2 måndag morgon

Jag har sovit som en stock efter att ha pratat med Tobias i San Diego och mailat med kusin Helena i Holland. Natten har varit lugn för Mats, han kissar lite så det är inte helt stopp. Jag kommer inte att besöka honom förrän i eftermiddag när Joel har kommit.

Jag kommer att ägna förmiddagen åt att koka den älggryta som vi förberedde i lördags och röja lite här hemma. De senaste dynen har varit röriga både känslomässigt och här hemma.

Tankarna går och jag har svårt att inte tänka framåt, men det är kanske bra att förbereda sig för lite olika scenarier. Jag vet inte.

När ambulansen körde iväg tittade jag på husbilen och tänkte: Ska vi någonsin få användning av dig?

Kommer Mats överhuvud taget bli återställd i det skick han var innan hjärtstoppet? Dagen innan var en av hans bästa vad gäller andning och kondition på mycket länge.

Personlighetsförändringar är vanliga enligt läkaren, vad innebär det? Det känns i alla fall skönt att han redan visat ha kvar sitt goda humör och sin humor!

Vilka risker finns att det här sker igen? Vågar jag någonsin lämna honom ensam igen?

Hur gör jag/vi med alla pågående projekt där de flesta redan är uppskjutna ?

Kommer han över huvud taget att överleva detta?

Alltför mycket är ovisst men jag ska försöka att ta en dag i taget. Det är skönt att Joel kommer. Elin har erbjudit sig att komma när han reser hem igen. Det känns tryggt och skönt att de har möjlighet!

Är troligtvis fortfarande i något slags chocktillstånd, vi hade bara förväntat oss förbättringar av Mats hälsa. Naturligtvis har tanken funnits på att någon av oss snabbt blir sämre eller dör. Vi har pratat om det men det kändes ändå så overkligt, ungefär som med cancern- det händer bara andra inte oss!

Jag känner mig trygg i mig själv och vill tillåta mina olika känslor. Jag försöker möta detta så ärligt och öppet som möjligt genom att pysa ut de orostankar jag har, släppa fram den sorg jag känner, be om hjälp när det behövs och tillåta mig att det kommer vara olika lätt att ta och möta en dag i taget!

Fotot är från förra sjukhusvistelsen då vi kunde prata med varandra via Skype.