Gårdagens frustration har lagt sig. Det var inte läge att göra ett sjukhusbesök utan vi ”surade” och tog hand om ilskan/frustrationen på varsitt håll. Sjukvården har ibland svårt att se till helheten och  individen/ människan. Att vi väntat på att de skulle prata med Uppsala sedan i torsdags, dvs 4 dagar på sjukhus utan åtgärder, är inget de ser som konstigt.

Idag ska vi se till att få tydliga besked. Om Mats läge inte är akut vill vi att han skrivs ut. Vi vill ha syre i hemmet så att han får bästa möjliga syresättning.

Jag har gjort en sammanfattning av min status. På årskontrollen förra veckan fick jag godkänt. Vi startar en månadslång ny behandling av min psoriasis och om den inte fungerar kommer jag att få en remiss till specialister. Mina fingrar är bättre, känseln är tillbala på mina lillfingrar och det är tummar och pekfingrar som är sämst, liksom naglarna. Det har inte blivit fler nya fläckar på kroppen. Men det som är mest tydligt är att min mage börjar bli normal igen, den har krånglat i många år. Min stresströskel är fortfarande väldigt låg och det tror jag att jag kommer att få dras med och går att lära sig leva med som pensionär.

…så mitt läge är mycket bättre och det är dit Mats också ska komma!