Det var ett tag sedan jag vaknade med glädje. Idag infann sig harmonin och jag kunde njuta av att göra mitt morgonkaffe och sedan få sitta i min favorithörna och möta dagen.

Mats sjukhusvistelse och krångel med pension och skatteverket har överskuggat mina tankar och känslor. Jag hade en jättebra stund på jobbet men fick känna av den höga arbetstakt, stress och energi som fyller många arbetsplatser idag. Det som jag aldrig mer vill uppleva, det tärde oerhört på mig de sista åren. Det tog över ett dygn innan kroppen släppte de känslorna.

Vilken tur att det är vinter då det är acceptabelt att ha lite lägre tempo. Jag landar sakta men säker både i kroppen och själen. Men det tar tid… och det behövs väldigt lite för att rubba mig…