Idag är det en underlig dag.
Mats har en dålig dag och jag är mer förvirrad än vanligt och har, förutom strecktittat på serien Carmens Curlers på SvT (den är bra!), fixat med ditten o datten och upptäckte först nu, kl 15:00, att jag glömt skriva här i bilddagboken!
Regnet smattrade mot fönsterblecket i natt. Det har slutat att regna, termometern visar drygt 3 plusgrader och det är grått, grått, grått!
Jag försöker pigga upp mig med en färgglad pusselbild.
Gårdagen började bra med strålande sol och en harmonisk flock. Efter några timmar fick jag ordentlig ögonmigrän och mådde efter det halvbra resten av dagen. Min förkylning ligger och lurar och vill inte riktigt ge med sig. Jag har sovit riktigt bra och länge den senaste tiden och antar att kroppen på så sätt reparerar sig, vilket är bra men det kan gärna gå fortare…
Vi har läst Britta Svenssons tänkvärda artikel om innehållet i många äldre barnböcker. Jag är emot censur och vet inte hur man ska hantera detta. Det får jag fundera över ett tag…
Äntligen har husbilen blivit avtäckt och ska nu förberedas inför säsongen. Det är alltid småsaker som ska fixas och lagas. Vi ska anpassa den så att Mats syrgasgenerator och miniscooter får sina platser och blir lätta att hantera. Vi kommer att avstå duschmöjligheter och utnyttja utrymmet till syrgasgeneratorn. Vi fricampar inte längre eftersom Mats är elberoende, vilket innebär att vi får duschmöjligheter på ställplatserna eller campingen.
Vi hade en grå och blaskig lördag men idag vaknade vi till strålande solsken och ihärdigt fågelkvitter!
Kusin Eva, som numera bor i Bjärnum, skickade igår en länk till en mäklare som säljer mammas barndomshem. Huset ligger i Bjärnum, en liten by norr om Hässleholm, och byggdes av min morfar när mamma var liten.
Det var från början grönt och låg i utkanten av byn med skog runt sig på flera sidor. Jag minns dem som stora skogar med vilda fasaner som ibland vandrade in på tomten. De äldre barnbarnen tillbringade ofta ett antal sommarveckor under mormor och morfars överinseende.
Framsidan krattades varje vecka, morfar skickade oss till kiosken för att köpa Saltisol och kvällsposten, mormor bakade underbart mormorsbröd och styrde oss kusiner och dagarna. Det är härliga och trygga barndomsminnen. Jag lärde mig simma i den otäcka sjön Bjärlången, konfirmerades så småningom i kyrkan och deltog i oändligt många födelsekalas i trädgården med hela släkten och sju sorters kakor.
Mamma, pappa och en moster köpte senare huset och bodde där många år tillsammans med mormor när morfar hade avlidit. De byggde ut och målade huset vitt och mina barn har också fått fina barndomsminnen därifrån.
När mormor flyttade till ålderdomshemmet och de inte orkade längre sålde de huset och valde andra bostäder i Bjärnum.
Det var väldigt kul och känslomässigt att titta på mäklarens bilder, så omgjort men ändå bekant. Detta hus som var min enda fasta punkt ända tills jag för 20 år sedan flyttade hit, till vårt paradis i Arkhyttan.
Igår tog vi med Mats lilla moped och körde till Borlänge. Volvon besiktades utan anmärkning, IKEA-varor blev upphämtade och Mats körde omkring som en skottspole i mataffären. Vi kom hem med ovanligt många läckerheter!
Här kommer tidningsklipp, den första tar upp det som jag mest funderar på just nu.
Igår kunde jag sitta i solen och lapa energi, idag börjar det snöa igen.
Idag kommer Mats pension och vi ska köra till Borlänge för att månadshandla och besiktiga volvon.
Igår ryckte vi upp oss, for iväg i solskenet, gjorde ärenden och avslutade med att dela en god pizza i Säter. Vi går helt klart mot ljusare tider i alla bemärkelser.
Vi har problem med att både Maja och Bianca plockar fr a mat från våra bänkar och bord. Majas ras är känd för sin tjuvaktighet. Bianca är nog präglad av sitt liv som gatuhund, hon har lärt sig att ta för sig när hon kan.
Vi har blivit mycket bättre på att hålla undan/hundsäkra men glömmer bort oss ibland. Vi har avskräckt dem med musfällor som vi numera inte behöver ladda, det räcker med att de ser dem. Trots det lyckas de emellanåt få tag på något. Igår var de uppe vid vedspisen och åt av braständarna! I natt har Bianca hittat ett nyinköpt paket kycklingbuljong. Det var halvt uppätet och därefter utspytt på köksgolvet. Nu är hon ordentligt rastad och har druckit massor av vatten, köksgolvet är skurat och jag hoppas att det nu ska gå bra.
Det är ett bekymmer och alltid oroligt vilka följder det kan bli.
Vi tror i alla fall att vi blivit av med mössen. 9 stycken tog vi i rask takt!
Allting har blivit oerhört mycket dyrare, inte bara el och bensin. Låneräntor och mat ökar också rejält.
Igår hade vi en bättre dag!
Jag hade ett efterlängtat facetimesamtal med Elin och Åsa. Det får mig alltid att må bra! Lasse kom äntligen ut ur sin karantän och Mats gjorde kåldolmar. På kvällen såg vi den oerhört speciella oskarvinnande filmen Everything Everywhere All At Once. Det var uppfriskande att se något så helt oförutsägbart och fantasieggande och konstigt. Jag vet inte hur man ska beskriva det…
Karin kom fram till Molvizar igår kväll. Hon hade 15 plusgrader men upplevde det som betydligt varmare!
Idag vaknade jag till strålande sol och 10 minusgrader.
Jag håller med Alex och har tagit paus från att engagera mig för mycket i världsläget och fokuserar på det som får oss att må bra!
I avsaknad av målning lägger jag färgglada pussel på paddan. Färger har alltid påverkat mig starkt och jag målar ofta i starka färger (ibland så starka att jag själv inte tycker om det!).
Gårdagen förflöt som en grådag, vi kunde inte ens glädja oss åt vinster i längdåkning eller skidskytte. Alla är trötta…
Vi möter återigen en ny vecka med snö och ovädervarningar.
Mina prover från förra veckan var inte helt ok (för första gången), kanske var det förkylningen som spökade. Hudläkaren vill kolla upp mig med två nya prover, ett per vecka. Jag väntar på att få provtagningstider från Långshyttans vårdcentral.
Min syster Karin är på väg till sitt spanienhus för några veckor. Pandemin och världsläget har gjort att husförsäljningen dragit ut på tiden. Hon ska titta till huset och får möta värmen vilket gör mig avundsjuk!
I Aftonbladet skriver Karin Pettersson ett intressant inslag om faran att normalisera det som vatit och är onormalt. Likaså undrar hon varför hon och vi inte gör större motstånd.
Det är en lättnad att den mörka perioden nu är över och vi ser framåt mot vår, sommar och höst. Jag har länge utgått från att se till att acceptera och vara nöjd med livet som det är just nu. ”Allt är som det ska!” Men…
När Mats får sina ”tunga” dagar är det inte alls som det ska! Jag dras med i hans sinnesstämning och vi ser till att ”stå ut” eftersom vi vet att det kommer bättre dagar. Det påverkar även mina drömmar och i morse vaknade jag ledsen efter en jobbig dröm. De senaste dagarna har Mats inte mått bra och jag önskar att vi hittar ett sätt att hantera dessa tunga dagar.
