Igår eftermiddag blev det klart. Vi har sålt husbilen och ersatt den med en handikappanpassad Chrysler Town and Country V6. Nu återstår en inlärningsperiod för att kunna nyttja alla finesser.
Vi har vant oss vid tanken på ett liv utan husbil och ser fram emot resor och utflykter tillsammans med scootern. Det får bli hotell/stugövernattningar i stället.

Jag blir bättre och bättre med mindre smärta och mer rörlighet. Det går ganska snabbt framåt, för andra natten kan jag sova mycket längre och även på den högra sidan. Jag går utan rullator, trappor går bra och fram och tillbaka till garageplan fungerar. Men värken kommer efter en stund och jag måste vila ofta! Det är skönt att märka att jag blir bättre och ju bättre jag känner mig desto mer tränar jag!

Mats gör framsteg i sitt vätskeintag, han måste hålla koll på varenda droppe han får i sig och har hittat en metod som fungerar. När han minskar i vikt orkar han mer och mår mycket bättre!

Högkänslighet har uppmärksammats under de senaste åren. Det ges massor av förklaringar och beskrivningar om vad det innebär. Jag kände mig befriad när jag först stötte på begreppet, jag tillhör helt klart denna grupp. Däremot är det säkert väldigt olika hur vi reagerar och det är svårt att vara allmängiltig. Nedanstående text stämmer oerhört bra på mig. Jag kan bara göra ett tillägg, även tillsammans med Mats kan jag ”bara vara” och få den ensamhet jag behöver. Det har aldrig varit möjligt tidigare, det har alltid funnits ”appar i bakgrunden”!
Min dagliga meditation har även varit en mycket viktig återhämtningsmetod under de senaste 40 åren!