Den senaste tiden har varit känsmlomässigt kaotisk. Kanske just för att jag pendlat mellan massor av känslotillstånd. Oro för Mats, frustration över att hävningen av bilköpet ännu inte är helt klart men glädje över att vi fått tillbaka våra pengar, tacksamhet över att kunna njuta av försommaren i vårt paradis, trötthet efter röjning inför flytten och husvisningar och ovisshet/otålighet över att inte veta när vi kan flytta.
Det har varit många känslor att släppa fram och ta hand om. Nu är det gjort och jag har kommit i ett stabilare tillstånd.

Igår var den första dagen på över ett år som jag var helt smärtfri i höft och ben. Jag vaknade för första gången helt utan smärta och så fortsatte det hela dagen. Egentligen började det på eftermiddagen dagen innan men först igår insåg jag vad det innebär att vara smärtfri!
Jag fick energi till att packa flyttlådor, organisera om, gå runt med grästrimmern, laga middag, vattna blommor och allt det där vardagliga som jag alltid gör.

Mats lät rullstolen stå oanvänd hela dagen men fortsatte att sova orimligt mycket. Han är inte smärtfri, är påverkad av värktabletter och antibiotikan och har börjat trappa ner värktabletterna.