Vårt hus har verkligen varit vårt paradis och vår plats. Här har varit släktträffar, bröllop, stundentfirande och fester. Här har vi bott i olika konstellationer med våra barn och med en hyresgäst. Våra hundar Alice, Bubba, Donna och Bella har förgyllt vår tillvaro liksom de tre som ännu är med oss, Putte, Maja och Bianca. För att inte tala om alla våra tuppar och höns, t ex Asta som kunde hoppa jämfota och tuppen Arne som ledde hönorna till kökstrappan varje morgon, där gav Mats dem Digestivekex.
Så fantastiskt många underbara stunder och minnen är förknippat med vårt paradis!
När vi flyttade hit för 20 år sedan hade ingen av oss bott längre än 5 år i samma bostad i hela våra liv.

Lasse gav oss den tid vi behövde för att hitta alternativ och kunna släppa taget om huset. Vi varken kan eller orkar sköta om huset och tomten och vill inte heller längre. Vi är färdiga med denna epok i våra liv och ser fram emot att slå oss till ro på nästa plats.

När det nu tycks dröja innan räntorna stabiliserar sig och huset blir sålt befinner vi oss i ett slags vacum som vi försöker hantera på bästa sätt. Vad ska vi göra för att vintern ska bli dräglig, hur hanterar vi vår ekonomin utan hyresgäst och hur ska vi klara oss utan Lasse? Lasse kommer att hjälpa till när det behövs men inte med sig dagliga närvaro.

Vi brukar vara bra på att ta tillvara vår tid och njuta av nuet men just nu ät det framtiden som hägrar och nuet som är den största utmaningen.
Men vi vet ändå att:

Allt blir som det ska till slut!