Det blev en trött dag igår, för min del. Trots det kände jag mig lugnad efter sjukhusbesöket. Min kropp beter sig annorlunda vad än det beror på, magoperation, hjärtinfarkt, att jag slutat snusa efter drygt 40 år eller nåt annat som jag inte känner till. Det triggar mig och jag blir rädd och orolig men jag ska lära mig att leva med det och lita på min kropp igen. Jag minns att jag upplevde samma sak efter struma- och cancerbehandlingarna.
Mats däremot har piggnat till. Blodvärdet är ännu inte bra men ligger betydligt högre än tidigare. Den stora skillnaden är att han orkar mer, nu kan kan gå kortare sträckor här hemma! Vilken befrielse och lycka! Vi undrar om det kan vara epos som börjat ge effekt.
Tobias blev lite försenad men kom till Säter vid 20-tiden, en 12-timmarsresa från Köpenhamn. Jag hämtade honom och pizza och körde säsongens första mörkerkörning hem till väntande Mats och hundar!
Lillhärdal får behålla sin skola!
