idag avstod jag frukost vid sängen eftersom första advetsljuset skulle tändas och avnjutas!
Det var länge sedan vi kunde ha levande ljus här hemma eftersom Mats hade syrgas. Det finns bra batteriljus men det är inte samma sak som med levande doftande ljus.
Igår hände något med mig. Jag upptäckte att den tyngd som legat över min kropp hade börjat släppa. Det ledsna bakom ögat var inte lika påträngande och jag kände mig lite glad över livet och framtiden. Kanske berodde det på att jag sovit extra bra och hade sköna drömmar. Kanske har jag bearbetat och sörjt de sista svåra veckorna som Mats fick genomlida. Det var väldigt tungt att inte kunna göra något utan bara vara med och se på! Kanske också för att jag börjar minnas de första 17 åren innan han fick sin PAH-diagnos, men även hur vi under hans sjukdomstid hade fantastiska stunder mellan hans sämre perioder och sjukhusvistelser.
Det var en påtaglig positiv förändring och dagen flöt på bra. Det var även mycket skidåkning att följa på TV:n.
Jag pratade med Elin som hade beställt biljetter till julen. De kommer till släktgården den 18 och hit den 21 och firar sedan julen här tillsammans med mig, Åsa och Tobi. Den 26 kommer Helena, Joel och Johanna, Tobias kommer också men det är ännu oklart när. Den 27 har vi minnesstunden i Arkhyttans bystuga. Förutom jul, nyår och minnesstund ska jag få hjälp med att förbereda inför flytten.
På tisdag kommer syster Karin hit och sällskapar mig fram till den 2:a advent. Syster Gigi och Hasse flyttar under veckan från Skarpnäck till Visby där ett stort gäng ska fira julen. Jag har en att göra lista och en del saker får Karin gärna bocka av om hon vill.
Ännu har ingen anmält sig till husvisning på onsdag.
Mats har åkt ambulans och gjort många sjukhusvistelser de senaste sju åren, det blev en del av vår verklighet. Alltid oroligt men han repade sig gång på gång och det var alltid lycka när han kom hem igen!
