Jag vaknar med sandpapper i halsen och känner mig lite förkyld. Idag börjar jag en veckas beredskap på Trafikverket. Under 2019 kommer jag att timanställas var sjätte vecka för att ingå i IKT:s krisberedskap.

Putte följde med mig upp och vi sitter i granens och stearinljusens sken för att möta gryningen. 

När jag som ung bodde i ett kollektiv med barnfamiljer saknade jag den insikt jag senare fick som förälder. När jag var strumasjuk och barnlös insåg jag hur värdefulla hälsan och fungerande kroppsfunktioner är. Bröstcancertiden gav mig en helt ny syn på döden, livet och dess mening. Jag har levt nära existensminimum och räknat varenda krona och inte haft råd med det nödvändigaste och ett biobesök, glassar till barnen eller en fika på stan var helt otänkbart.
Jag har haft förmånen att under hela livet mött mycket kärlek utan krav. Mina föräldrar, syskon och döttrar ger och har gett mig ofantlig kärlek, glädje och energi.  Med Mats upplever jag kärlek, respekt, närhet och trygghet och har aldrig känt mig ensam.
Den egna erfarenheten har gett insikter som jag hade haft svårt att få på annat sätt.

Nu möter jag nästa erfarenhet och jag försöker förstå vad det innebär att åldras. Troligtvis kommer jag att skriva en del om detta framöver.  Den första osäkerheten som pensionär är vad det kommer att innebära ekonomiskt, det är svårt att förstå och få en helhetsbild över pensionen. Då känns det bra att arbeta lite extra så att inkomstminskningen blir mindre kännbar.