Kategoriarkiv: Reflektioner

Mats andra födelsedag!

Antal besökare på denna sida har fördubblats den senaste tiden. Välkomna ni som tillkommit!

Mäklaruppdraget är igångsatt och det blir spännande att följa. Först är det besiktningar och utomhusfotografering. Därefter läggs det ut som kommande ”objekt” till salu på svenskfast.se.

Vi funderar och planerar tillsammans med Lasse om hur vi enklast genomför flytten. Enkelt blir det inte och säkert väldigt jobbigt. Jag minns att när vi flyttade hit sa jag aldrig mer flytt!

Intresset för volvon har ökat, idag har vi två spekulanter varav en har förtur.

Det regnar för andra dagen i rad. Snön smälter och vägarna blir alltmer farbara, de har varit för bedrövliga i vinter.

Igår hade Mats en av sina sämre dagar. Dålig sömn och låg sysresättning. Sådana dagar får bli som de blir. Vi tog oss i alla fall iväg till tippen i Säter med ett stort lass, köpte varsin semla på Annas konditori och handlade både mat och på systemet. Säljer vi volvon ska vi fira med Prosecco ikväll!

Jag har sovit bättre den senaste tiden och framför allt längre. I morse började det ljusna när jag slog upp ögonen. Min psoriasis är fortfarande aktiv på några fingrar men min fingerstelhet och värk blir klart bättre av att jag börjat sticka.

Vår ena Chrysler står kvar nere hos bilhandlaren i Eskilstuna och kostar oss pengar, medan vi väntar på ARN:s utlåtande. Deras okörbara utbytesbil står kvar hos oss. Vår andra Chrysler kör vi med glädje och är väldigt nöjda med, fastän den var 80 000kr billigare! Vi avvaktar ARN:s utlåtande, vilket kommer att ta ytterligare 2-4 månader, och är beredda på att gå vidare till Tingsrätten om det behövs.

Nedanstående bild målade jag som bearbetning av traumat när Mats hjärta stannade den 23 februari för 5 år sedan. Oavsett om vi säljer volvon eller inte firar vi Mats extra födelsedag med Prosecco i kväll!

Blandade känslor

Det går sisådär med stickningen. Mina stela fingrar, min psoriasisdrabbade tumme och ovana skapar en ojämnt stickad yta. Det får jag acceptera men felläsning i beskrivningen och svårigheter att öka rätt tvingar mig att riva upp hälften och göra om och förhoppningsvis göra rätt!

Igår målade jag gipsskivorna i övre hallen. Jag var också hem till Klasse och Gerd för att se om jag kunde hjälpa Gerd med en webbsida. Det gick inget vidare.

Lasse har renoverat toaletten, den är riktigt läcker!

Har vi tur så har vi en köpare av Volvon, vi får besked i slutet på veckan.
Våra tankar är fokuserade på husförsäljning och flytt och hur vi ska organisera det hela. I morgon träffar vi mäklare nummer två för att få ett andra utlåtande om försäljningspris mm.

Just nu känns det bara som en befrielse att lämna Arkhyttan men känslorna pendlar för oss. Det är sorgligt att denna tid i vårt paradis är över.
Vi har haft fantastiska 20 år här!
Ljugarbänk- och gillestugehäng, släktträffar, fester, hemmakontor, konstspaning, sommarbutik, galleriverksamhet, plats för barn som behöver andningspauser, andrum, lugn, vardagsglädje, frihet, kärlek, hundar, höns, honung, jakt, skördar och odlingar, bygemenskap, grannfester…

Idag ska vi ta vår tredje TBE-spruta.

Annars är det bra…

Igår snöade det hela dagen. Jag körde till Säter med andan i halsen, aldrig tidigare har vi haft så besvärliga vintervägar. Nu snöade det ymnigt och allting var vitt och plog bilen hade inte gjort sitt. Under snön är det isigt och spårigt, bitvis måste man följa spåren vare sig man vill eller inte. Det var intressant eftersom det inte gick att se var spåren var. Men vi fick varsin semla från Annas!

Vi konstaterar att det är vackert och vitt men vi kommer inte ut och kan njuta av det. Jag hoppas att det här blir sista vintern i Dalarna. I Skåne kortas vintern nästan 2 månader och de dagar det är halkigt och snö är lätt räknade! Jag vet att skåneslask, blåst, dimma och låga moln är jättejobbigt men emellanåt kommer det solskensdagar som vi kan komma ut och njuta av.

Vi fortsätter sälja det vi kan, idag sålde jag våra 8 fåtöljer som kommer från Trafikverkets konferensrum.

Idag ska jag till Långshyttan ( på lika dåliga vägar ) och lämna prover inför årskontroll hos läkaren på fredag. Jag funderar på hur jag kan sammanfatta mitt mående.

Mina ögon får fler och fler grå fläckar och jag besväras av sämre syn. Min psoriasis håller sig någorlunda lugn men den minskade medicindosen gör att några fingrar och hårbotten är aktivt emellanåt. Medicinen gör dessutom att jag tappar mycket hår. Värken i min höft och mitt lår ligger där och lurar och gör lite ont vissa dagar. Magen är ofta i olag vilket säkert också beror på medicineringen.

Annars mår jag bra!

Tiden sinar

Hundarna är lyckliga över att vi har en satt in en soffa i vardagsrummet. Här får alla plats.

Jag har fått tid att reflektera över att vara 70 och 70-årsfesten. Det är ingen tvekan om att jag har åldrats och jag får jobba med att acceptera det.
Vilken ynnest det var att samla släkt och vänner, det är inte ofta jag haft möjlighet till det mitt i smällkalla vintern. Senast jag hade stor fest var när jag fyllde 40 och då var festen lagd på släktgården i Ornäs på sommaren.

Jag blev uppvaktad med traditionell spettekaka, blommor, bubbel, presenter och ett bidrag till att förverkliga min bucketlist: Åka kanalbåt i England! Med mig har jag minst två medresenärer, min syster Karin och min dotter Åsa! Det ser jag fram emot!

Igår sålde vi 4 vinterdäck som tillhört husbilen. Nu fortsätter vi utrensningen och gör oss av med allt överflödigt.

Husägartankar

En av födelsedagsbuketterna har torkat vackert i sin vas och kan glädja oss ytterligare ett tag. Lasse är kvar i Gävle hos sin sjuka mamma.

Vi planerar framtiden och sammanfattar och knyter ihop påsen för denna del av våra liv. 20 år som husägare med all den frihet det inneburit men även bundenhet och arbetsbörda. Mats sjukdom och vårt åldrande innebär att det är dags att släppa taget om detta paradis och skapa oss ett nytt. Tack vare att Lasse flyttade hit kunde vi skjuta fram detta ett antal år men nu är det dags!

Kylan håller i sig och vi kurar inomhus. De senaste vintrarna har vi inte alls kunnat njuta. Mats är för frusen och beroende av scootern, jag är för rädd för att promenera i snö, is och halka. Att flytta söderut skulle innebära bättre förutsättningar. Även om skånevintrarna kan vara fruktansvärt gråslaskiga och tråkiga är vintersäsongen mycket kortare. Detta och närheten till våra barn och barnbarn liksom att underlätta arbetsbördan för framförallt mig är de avgörande faktorerna för flyttbeslutet. Lasse närmar sig pension och är helt med på beslutet, för hans del lockar Italien under vinterhalvåret.

Vi åt hemmagjord sushi igår kväll och turades sedan om att somna vid TV:n när vi tittade på skidåkarna.

Nutid och framtid

Jag sitter på tåget hem från Malmö och reser genom ett snöigt Sverige. Snötäcket började i Lund.

De senaste två veckorna har varit intensiva och händelserika. Först firade vi min 70-årsdag och därefter har jag ägnat mig åt min mamma- och mormorsroll.
Jag kommer nog aldrig att fatta min ålder, jag blir överraskad varje gång jag ser mig i spegeln eller på foto. Åldern känns, dels genom sämre reaktionsförmåga, syn och hörsel. Kroppen har skavanker efter levnadsåren, medicinering och sjukdomar men det har kommit långsamt så jag har vant mig.
Tanken och själen känns betydligt yngre! Det finns nog ingen ålder på själen. När jag gurglade och samtalade med Ylva Lo spelade heller inte språket någon roll, våra själar möttes och skapade band. Ett nytt liv fullt med möjligheter och som inger hopp och tro fastän framtiden känns oviss och tung!

Samspelet med Elin blev också annorlunda. Hon är en fantastisk mamma och ger Ylva Lo allt hon behöver och mer därtill. Men vi kunde också dela erfarenheter i mammarollen, vilket kändes fint. Hon och Viktor har skapat ett härligt hemtrevligt hem och har en fantastisk dotter. Hos dem känner jag mig välkommen och trivs, så jag kommer mer än gärna tillbaka så ofta det går!

Åsa var denna vecka på skolresa i Köpenhamn, nästgårds alltså men fullt upptagen av sitt.
Våra barn har skapat sig härliga liv och hem i Landskrona, Göteborg/Oslo, Malmö och Köpenhamn.

Mats och jag skapar vårt liv och just nu står vi inför en stor förändring. Husförsäljning och flytt. Hur, vart och när vet vi ännu inte. Det känns spännande!

Framtiden väntar!

Skåne

Jag fick skånskan med bröstmjölken och föddes i Kristianstad trots att vi då bodde uppe i Lillhärdal i Härjedalen. Mina barndomssomrar tillbringades i stor del i Bjärnum hos mormor och morfar. Vi bodde i Lund när jag gick mellanstadiet och åk 7. Mamma och pappa flyttade till Bjärnum och bodde där livet ut.
Mats är född i Hässleholm och växte upp i Malmö. Hans skånska har blivit modifierad men är ändock skånska. Han har visat mig det vackra Malmö, liksom Elin och Viktor.

Igår promenerade vi i duggregn till sjukhuset där det togs prover på Ylva Lo. Jag njöt av is och snöfria gator.

Jag uppskattar att det är promenadavstånd till det ena och andra men också att kommunikationerna är så bra. Trots duggregnet var folklivet annorlunda, ingen jäkt och stress som i Stockholm. Vi åt god lunch på en veganrastaurang. I Triangelns köpcentrum satt pensionärer i fåtöljer och tittade på folklivet. Uteseveringarna packar inte ihop under vintern och närheten till Danmark och sydligare trakter gör miljön exotisk i jämförelse med t ex Kupolen och Falun- Borlänge. Likaså är det längre dagar och det är märkbart att våren knackar på fastän det bara är februari.
Här kan jag tänka mig att bo!

Ylva Lo är pigg och alert. Hon äter, bajsar och sover och är så lättskött som en 2-månaders baby ska. Hon gillar bybygymmet och kan ligga och roa sig själv längre stunder. Det är nytt enligt Elin.

Jag längtar efter Mats och hundarna men här mår min själ väl!

Stora projekt

I morgon kommer Åsa hit under dagen och framåt kvällen kommer Elin med sin nya familj. Vi kör sedan ungdomarna till släktgården i Ornäs där de bor under helgen. Viktors föräldrar ska bo på hotell i Säter.

Läget inför festen är under kontroll. Jag har tagit fram projektledaren i mig och tänker att detta är det näst sista projekt som jag driver. Tyvärr har några lämnat återbud pga sjukdom men vi blir kring 35 personer som träffas i bystugan på lördag.

Mitt sista projekt blir försäljning av huset och flytten till Skåne. Vi diskuterar tillsammans Lasse och Anna som planerar Lasses flytt till Anna i Italien. Det blir spännande att se hur lång tid det tar att sälja huset och hur länge vi bort kvar här. Vi startar processen när jag kommit tillbaka från min resa till Skåne. Jag planerar att resa ner i mitten av nästa vecka.

Detta har varit vår oas och vårt paradis i 20 år!
Var sak har sin tid.

Festen närmar sig!

Pensionärsfredag igen, veckorna går snabbt. Om en vecka är 70-årsfesten på gång, vi kommer att vara väl förberedda och förväntansfulla.

När festen är över väntar en resa till Malmö, Ylva Lo, Elin och Viktor. Dessutom försäljning av Volvon och kontakt med mäklare om planering av husförsäljning. Det kommer att bli en hektisk tid att rensa upp och förbereda för flytt söderut.
Det kommer också att bli en kärvare ekonomi, 70-strecket innebär en betydande minskning av min tjänstepension. Likaså betalar vi på oviss tid för bilen som står i Eskilstuna och väntar på ARN och Tingsrättsdom.

Just nu har Mats och jag totalvänt våra dygn. Mats somnar när jag vaknar men vi har några gemensamma vakna timmar i alla fall.

Åsa har också fullt upp. I helgen har hon en utställning i Oslo men kommer till Dalarna redan i början av nästa vecka.

Är vi bortskämda?

Lördagen blev en flitig dag. Jag bar in ved för kommande vecka och Mats och jag höjde grinden, med bara lite Lassehjälp, som inte gick att öppna pga snön. Jag var riktigt godissugen och gjorde marängsviss och Mats gjorde hamburgare av hemmald köttfärs. En tvättmaskin och lite festförberedelser och ett träningspass blev det också.

Maja är orolig och skendräktig, hon söker trygghet och vill ligga i knät så mycket som möjligt. Det var väl därför hon kröp in under hönshuset också. Maktbalansen mellan henne och Bianca blir lite rubbad och de gruffar lite.

Idag blir det jaktstarter i skidskyttet som vi ska följa.

Jag har reagerat på det ”väsen” det blir när snövädert hindrar tåg och trafik. Vad gäller trafikstockningen utanför Kristianstad har jag inte läst någon kritik om den långtradartrafik som bidrog till problemet. Många kör med dåliga däck och har ovana vinterchaufförer. De tycks inte ta varningarna på allvar och förväntar sig att ”samhället” ska möjliggöra att allt är som vanligt. Likaså diskuteras krigsvarningen från regeringen. Jag tycker att det är dags att inse att vi alla måste bidra och agera. Låta bli att köra bil i värsta snöstormen, fundera på om det är så klokt att transportera så mycket med lastbilar och förbereda oss inför framtiden, oavsett hur den blir. Det gäller klimatet, miljön, pandemier, kriser och krig.

Efter min cancer, Mats hjärtstopp och pandemin har jag ändrat inställning. Tidigare tänkte jag att det händer andra men inte mig. Nu vet jag att det kan hända, försöker njuta av stunden och förbereder mig på det som komma skall så gott jag kan.