Jag fortsätter att vara kvällstrött och vaknar därmed väldigt tidigt. Igår vaknade jag före kl 5 och kunde inte hålla mig vaken längre än till strax före kl 22. Jag sover för det mesta bra men i natt har jag drömt oroligt och vaknat en gång i timmen, ibland blir det bara så.

Vi har fantastiska dagar med dagsmeja och solsken, vårvintern är här! Att känna solen värma är underbart.

En ny vecka väntar. Idag ska jag lämna prover för kontroll av psoriasisbehandlingen och i morgon kontaktar min husläkare mig angående årskontroll av diabetes och blodtryck. Vi undviker besök då de inte krävs. Mats ska lämna prover senare i veckan.

Maja har inte haft fler kramper men är lite vinglig och valpig i rörelserna. Jag hoppas det går över, enligt veterinären kunde det ta 4-5 veckor att vänja sig vid medicinen.

För länge sedan läste jag Bodil Jönssons bok, Tankar om tid. Hennes tankar har varit till stor nytta men det jag minns mest är ställtiden. Ställtiden är olika lång beroende på tillfälle och vad som ska göras. Ibland är den kort för samma göromål som ibland behöver lång ställtid. Denna gång var ställtiden väldigt lång inför dammsugning och städning. Men igår blev det gjort och det var lätt som en plätt!

Damerna i skidskytte hade inte en bra dag igår. Däremot tog vi medaljer i skicross, Sandra Näslund VM-guld och Erik Mobärg VM-brons!

Vårt kusinbarn Elliot ingår i herrlandslaget. Han gjorde sitt bästa resultat och blev nia innan han skadade sig och blir borta från tävlingarna.

Idag ska vi följa både herrar och damer i skidskyttets jaktstart. Det är mycket mildare ute och därmed varmare inomhus.

I morse var det ljust kl 7, snart kan jag inte kura gryning längre.

VM i skidskytte har startat bra, igår tog vi guld!

Min syster Karin har hittat två underbara foton från vår barndom.

Igår blev Volvon vår. Vi äger just nu två personbilar, en husbil och en motorcykel med sidovagn. Passaten ska vi sälja under våren.

Facebook påminner om att jag var i Spanien hos Karin för fyra år sedan.

Klockan är strax efter åtta och solen bländar mig genom fönstret. Jag möter en ny dag och allt är som det ska!

Till min förvåning har mitt humör och välmående blivit riktigt bra de senaste dagarna. Det måste vara tulpanerna på köksbordet, de långa dagarna med dagsljus och solen som värmer så skönt.

Maja är lite orolig men annars har hon inte haft kramper eller reagerat på medicineringen. Mats har problem med sin klåda men är i övrigt mycket piggare.

Idag ska vi göra ärenden i Säter. Maja får följa med, vi vill inte lämna henne hos Tobias ifall hon skulle få kramper. Moln har hållit den värsta kylan borta, det var bara 7,8 grader kallt kl 6:30.

Till kvällen blir det syskonsamtal och ”På spåret”.

Igår var det en odramatisk dag, så där som vi önskar att våra dagar ska vara. Jag hämtade varuleverans från kyrkbyn, vi såg på skidskytte och kockprogram. Jag lagade fiskmiddag på nytt recept och dagen lunkade på.

Vaccinationerna närmar sig. Ellinor är den första som jag känner som fått vaccinet.

I natt hade vi den kallaste natten hittills. De säger att kylan ska hålla sig ytterligare någon vecka. I tre dygn har det inte avlästs plusgrader på en enda plats i Sverige! Det är inte så vanligt.

Gårdagen var dagen efter, jag tror att Mats var den som mådde sämst. Tack vare vår nya bil kunde jag köra till Falun och hämta ut Majas medicin. Den fanns inte i Säter, Hedemora eller Långshyttan. Tur vi bor mitt i och kan välja, även om 7 mil är rätt långt för ett apoteksbesök. Maja verkar inte reagera på medicinen, de första veckorna kan de vara lite påverkade enligt veterinären. Hon har alltid varit lite ”mammig” och följt mig överallt, nu har det blivit lite mer. När jag går på toaletten står hon utanför och gnäller, jag minns tillbaka på hur det var under småbarnsåren.

Det snöar emellanåt och igår var det även sol och bara ett par minusgrader mitt på dagen. Jag fick den första sköna vårvinterkänslan! Under natten har vi kallare, igår kväll var det minus 12.

Covidvaccinationerna planeras och diskuteras febrilt.

Det där med lugnt och lite tråkigt blev det inte mycket av.
Igår eftermiddag fick Maja två långa krampanfall efter varandra. Väldigt otäckt att se och jag fick sitta och hålla i henne för att hon inte skulle skada sig när hon for runt i krampanfallen. Vi körde till djursjukhuset i Falun och fick en epilepsidiagnos. Epilepsin kan lindras eller upphöra med en medicin som hon tar dagligen och vid anfall har vi fått en kramplösande medicin att ge.
De föreslog att hon skulle stanna över natten så att de kunde övervaka henne men behövde i så fall ge lugnande eftersom hon var nervös och orolig. Vi kan övervaka henne eftersom hon sover hos oss på natten och hos oss är hon lugn och trygg, så vi beslutade att ta hem henne.
Vi tänker att om hon kan leva och ha det bra och inte får för mycket anfall så är det underbart. Blir det besvärligt för henne och/eller oss får vi ta ställning till hur vi då gör. Vi har inte ekonomi till dyr veterinärvård och det viktigaste är att hon inte ska lida! En tråkig konsekvens är att det inte blir aktuellt att få valpar på henne, den drömmen får jag släppa.

Det var väldigt dramatiskt om omskakande. Att jag skulle köra bil var inte aktuellt, Mats fick köra och det var skönt att vi under dagen beslutat oss för att köpa Klasses Volvo och slapp köra med husbilen. Det snöade en del under gårdagen.

Nu är vi tillbaka på ruta ett vad gäller konsekvenser av spänning och oro. Jag blir förskräckt över hur dåligt jag läkt från min psykiska utmattning.

Vi tar nya tag och hoppas att vi ska slippa dramatiska händelser ett tag framöver. Från och med idag är det skidtävlingar varje dag, det ser vi fram emot.

Inatt satt Mats uppe och tittade på Amerikansk fotboll. När han la sig vid halv fem vaknade jag och kunde inte somna om. Men vad gör det när man är pensionär!

Social media svämmar över av vackra, soliga, vintriga, snöiga foton och visst är det vackert, men hu så kallt! Elin berättar att det till och med är snö och minusgrader i Malmö och is på dammen i Pildammsparken.
Det brukar vara Mats som fryser men nu fryser jag också!

En ny vecka startar, ännu oplanerad förutom skidtävlingar, bilbesiktning/bilköp och en soptippsrunda.

Både Mats och jag har varit tagna efter oron kring hans ICD och låga puls. Vi är sårbara och det tar tid att återhämta sig. Det yttrar sig i fysiska besvär, Mats har fått tillbaka sin svåra klåda och jag har haft migrän.

Vi får inte mycket gjort, bara det vardagliga, och dagarna rullar iväg. Kommande vecka blir en intensiv skidvecka med skidskytte och längdskidåkning, det kommer att bli spännande att följa.

I morgon ska vi besiktiga Klasses volvo innan vi troligtvis köper den. Det kommer att vara skönt när även jag kan köra bil igen. Vi är ju i karantän och mest hemma men att inte kunna köra bil, när det behövs, har tydligen påverkat mig mer än jag trott.

Igår blev det ytterligare en tung dag. Ögonmigrän och lite sjukdomskänsla i kroppen. Troligtvis var det influensasprutan som härjade.
Mats och Tobias körde med provbilen till Falun och Claes Olsson. Jag provkörde också en sväng. Det är bekvämt med automatväxlat och den känns som vår förra volvo som jag tyckte om att köra. Denna är framhjulsdriven, vår förra var fyrhjulsdriven.

Februari har blivit en tung månad för mig, det verkar bli så även i år. Det är bara att stå ut och veta att bättre tider kommer.

Jag möter yttrligare en kall och solig dag.