Igår kväll kom ett meddelande från försäkringskassan. De har godkänt sjukskrivningen.
Det innebär att jag redan nu har påbörjat min pension även om det officiellt är den 1 januari 2019. Det är både nödvändigt och efterlängtat och ikväll ska vi fira!
Dagens fingerstatus
Mats tar mycket mediciner, ovanstående är morgondosen! Han måste ta några mot biverkningar också. Hjärtmedicinen är relativt ny i Sverige och väldigt dyr, vi är tacksamma för högkostnadsskyddet!
I morse rinde försäkringskassan och ställde frågor om mitt tillstånd och mitt arbete. Jag berättade om min situation och erbjöd mig skicka foton på fingrarna( vilket inte behövdes). Det var en förstående och trevlig kvinna som sa att hon skulle försöka hantera mitt ärende under dagen. Så jag håller tummarna att hon godkänner sjukskrivningen, enligt läkaren säger reglerna att man bör arbetar deltid under en så pass lång sjukskrivning. Hittills har jag bara positiva erfarenheter av försäkringskassan och har ingen anledning att tro att de inte ska godkänna denna gång. Men riktigt säkert känns det inte förrän jag fått beskedet.
Igår fick vi hem det sista älgköttet för i år, 20 kg. Det är nu vacumförpackat och våra 3 frysar är fyllda. Dessutom frossar vi på färskt älgkött, igår blev det parisare a la Gunilla och idag blir det älgfile’ på planka om Mats har en bra dag.
I 3 veckor har jag suttit i min favorithörna och väntat på att återfå förlorad energi. Jag gör dagliga sysslor som inte påverkar händerna och tar hundpromenader men mestadels sitter jag i min hörna. Många serier blir det via Netflix, HBO och Viasat. Mycket reflektioner blir det också.
Jag vet att energi och handlingskraft kommer tillbaka, det är bara att vänta. Så jag fortsättar att sitta i min hörna och träna tålamodet…
Ute är det grått, mörkt och trist. Vi var i Hedemora och uträttade ärenden här om dagen.
I förrgår vaccinerade vi oss mot influensan. I går eftermiddag fick jag en släng av frossa och feber men det blev bättre framåt kvällen och idag mår jag bra.
Arbetskamrater och vänner hör av sig och frågar hur vi mår.
Vi frågar oss själva, hur mår vi?
Mats har pratat med sin läkare och fått råd om klåda och mage och nya mediciner somska ge bättre välmående. Väntan på undersökningen i Uppsala är dryg men det borde bli när som helst. Mats är nattmänniska och just nu vänder han helt på dygnet, men vad gör det. Det är ändå mörkt nästan dygnet runt.
Mina händer är mycket bättre men inte bra. Jag fortsätter med korticon och handvila. Mentalt är jag fortfarande utmattad, jag väntar på att få tillbaka handlingskraften. Jag har noterat att jag sover mycket bättre, tidigare har jag vaknat till varannan timme och legat vaken en stund innan jag somnat om. Det har troligen pågått så länge att jag inte tänkt på det. Den senaste tiden har jag sovit mellan 4-6 timmar i rad och jag märker skillnad! Jag har helt släppt jobbet som jobb, däremot reflekterar jag över de sista åren och över de relationer jag har med mina arbetskamrater.
Det känns skönt för oss båda att Mats slipper vara ensam hemma. Nu kan han bättre ta till vara de bra dagarna. Det är skönt för mig att slippa vara splittrad och ibland orolig.
Jag tycker att vi är bra på att möta livet som det är. Vi har det bra tillsammans och kan prata om allt, både det som känns tungt och det roliga. Så utifrån situationen har vi det så bra vi kan och
allt är som det ska!
Igår var det dags att unna oss Laphroaig och som pricken över i kom Gerd och Jonas med en kasse trattkantareller.
Kärleken till barnen är djup och ibland smärtsam, jag har försökt att ta hand om mina rädslor för att skona dem från mina farhågor. Att glädja mig åt deras liv, framgångar och vardag är fantastiskt. Den Glädjen är större än något annat! Likaså är det en ära att få ta del av det som är tungt och viktigt för dem. De engagerar sig i mig och ger mig en obeskrivbar styrka som mamma, kvinna och människa!
Den glädje och kärlek jag känner inför Mats, min underbara livskamrat är också fantastisk. Att dela hans glädje när han fick några år på sin önskemotorcykel eller när han sitter hemma i Arkhyttan och är lycklig över mina spanienresor. Att dela smärtor, sjukdomar och sorg är också möjligt och fantastiskt befriande! Vi stärker och stödjer varandra, i vått och torrt.
Kärleken till min systrar är också stor och har blivit mer tydlig sedan våra föräldrar dog. Jag insåg igår vilken lycka jag känner över att de är tillsammans i Karins fina hus i Spanien. Självklart hade jag gärna varit där själv men att veta att de är där och har det bra räcker!
Mats och jag kurade gryning idag också. En ny epok i våra liv börjar ta form…
Mats var också uppe tidigt och idag myste vi tillsammans och kurade gryningen…
Influensavaccinering väntar i eftermiddag, i övrigt tar vi som vanligt dagen som den kommer.
Vi skickar tankar till syster Gigi och Hasse som flyger ner till syster Karin i Spanien idag.
Det blev en bra dag, jag orkade ta tag i lite småsaker här hemma. Mats mådde också lite bättre. Jag inser mer och mer hur slutkörd jag är. Att ha en enda sak uppbokad kan få mig helt ur balans. Jag förmår mig inte ens att logga in på jobbdatorn för att lägga in ett frånvaromeddelande. Sjukskrivningen var räddningen, nu får jag möjlighet att återhämta krafter och energi. Och acceptera att jag mår som jag mår, ena dagen sämre andra dagen bättre.
Händerna blir också bättre.( om jag låter bli att använda dem)
Det är snart dags att avnjuta en Laphroaig igen…
Jag njuter varenda morgon när jag får vakna av mig själv och starta dagen i min egen takt. Det är det enda som varit bra med den här dagen.
Min galla började spöka och gav inte med sig förrän framåt sena eftermiddagen. Ute har det varit grått och tråkigt hela dagen och mitt humör har varit i botten. Jag hoppas dagen snart tar slut så jag kan ta nya tag i morgon!
Trots att Mats knappt sovit alls och jag hade sovit dåligt beslutade vi oss för att delta i dagens älgjakt. Kl 8.00 träffades jaktlaget hos Rolf och 8.30 var vi vid vårt pass i skogen. Det var en härlig novemberdag med växlande molnighet och kring 8 grader.
Vi gör en eld och njuter av att sitta ute i skogen. En av jakthundarna drev en ko och en kviga förbi oss men vi skulle bara skjuta kalvar. Vid 13.30 orkade inte Mats längre och vi avbröt vårt deltagande. Jag är glad över att vi alls kan delta, det är underbart att vara ute i skogen och bra för både knopp och kropp!
Dagarna rinner iväg och det är som det ska, det är det jag behöver – Att bara vara och ta dagen som den kommer. Jag vet att kraften kommer tillbaka med tiden, jag ska ”bara” vänta…
Idag vill vi åka och lyssna på Monica och Nilles kör i Dala Husby kyrka. Vi avvaktar dagsformen innan vi bestämmer oss definitivt. Imorgon är det jakt på älgkalv som vi också vill delta i.
Mats klåda fortsätter, vi tror att det är en medicin som orsakar det. Hans läkare Emma är tillbaka efter semester på måndag, vi ska diskutera detta med henne. Psoriasen på mina fingrar varierar från dag till dag men just nu går det åt rätt håll. Jag besväras också av artros i höfter och fingrar, besvären kommer i sjok. Det tycks som att vi just nu överöses med alla besvär och bägaren med tålamod rinner lätt över.
Det passar mig dåligt att vara i ett tillstånd där jag vill få tiden att gå och vänta på bättre tider. Jag tar mig tid för reiki och meditation och det är tur att vi har varandra och hundarna. Dagarna bjuder även på kortare glädjestunder och skratt!