Kategoriarkiv: Minnen

Det blir ofta inte som man tror…

Jag fortsätter att bearbeta minnena från Mats hjärtstopp och tiden därefter. Här har han legat på IVA ett antal dagar och precis flyttat till enskilt rum på hjärtavdelningen. Där stannade han länge.

I fåtöljen vid fönstret tillbringade jag dagarna, Mats tittade ut genom fönstret och undrade om det var det sista han såg. Det var en omtumlande tid!

Mycket har hänt under de gångna fem åren. Vi har tagit ut det sista av husbilslivet och snart också egnahemlivet. Jakten fick vi släppa direkt. Med fyrhjulingar kunde vi ändå njuta av naturen och skogen omkring oss. Tobias bodde här under pandemin och Lasse har hjälpt oss förlänga vår tid här i huset.

Under de första åren var vi osäkra och rädda, medicinerna gav biverkningar och behövde trimmas in. Bl a fick Mats struma vilket jag har egna erfarenhetar av, särskilt hur det påverkar mentalt. Det var tur det, för det var också en tung period.

Nu har vi uppnått en balans, vi har lärt oss leva med rädslan utan att bli paralyserade och tillbringar många stunder i harmoni och glädje. Det enda vi önskar är lugn och ro, dramatik har vi haft nog av.

Men livet vill annorlunda!
Igår när Mats gick en runda i källaren och kollade inför besiktningen upptäckte han att vår matkällare, som ligger en halv meter under resten av huset, hade fyllts med 1 dm vatten. Vad berodde detta på?
Det var vår räddning att Lasse och Anna var här och tog hand om tömning, Anna öste och Lasse bar. Vi upptäckte att vattnet kom upp via golvbrunnen. Säters kommun kom hit och tittade på den pump som leder ut vårt vatten i det kommunala avloppet. En pumpbil kom hit och rensade ute i pumpbrunnen och konstaterade att det inte var stopp där. Samtidigt konstaterade vi att tillströmningen i matkällaren påverkades vid användning av avloppet. Vid 22:30 körde vattenkillarna iväg och vi gav upp tömningsförsöken. Idag kontaktar jag försäkringsbolaget så vi kan hämta experthjälp och få klarhet i och åtgärda vad detta beror på.

Flytet har övergått till oflyt. Detta sker alltså kvällen innan huset ska besiktigas inför försäljningen! Vi kan bara acceptera och det blir som det blir med åtgärder, besiktning och försäljning.

Det var svårt att gå ner i varv och sova men jag sov tillslut rätt bra. för Mats gick det sämre.
Idag flyger Anna tillbaka till Italien. Vi inväntar besiktning och mäklarmöte.

Det blir ofta inte som man tror men som det ska.

Mats andra födelsedag!

Antal besökare på denna sida har fördubblats den senaste tiden. Välkomna ni som tillkommit!

Mäklaruppdraget är igångsatt och det blir spännande att följa. Först är det besiktningar och utomhusfotografering. Därefter läggs det ut som kommande ”objekt” till salu på svenskfast.se.

Vi funderar och planerar tillsammans med Lasse om hur vi enklast genomför flytten. Enkelt blir det inte och säkert väldigt jobbigt. Jag minns att när vi flyttade hit sa jag aldrig mer flytt!

Intresset för volvon har ökat, idag har vi två spekulanter varav en har förtur.

Det regnar för andra dagen i rad. Snön smälter och vägarna blir alltmer farbara, de har varit för bedrövliga i vinter.

Igår hade Mats en av sina sämre dagar. Dålig sömn och låg sysresättning. Sådana dagar får bli som de blir. Vi tog oss i alla fall iväg till tippen i Säter med ett stort lass, köpte varsin semla på Annas konditori och handlade både mat och på systemet. Säljer vi volvon ska vi fira med Prosecco ikväll!

Jag har sovit bättre den senaste tiden och framför allt längre. I morse började det ljusna när jag slog upp ögonen. Min psoriasis är fortfarande aktiv på några fingrar men min fingerstelhet och värk blir klart bättre av att jag börjat sticka.

Vår ena Chrysler står kvar nere hos bilhandlaren i Eskilstuna och kostar oss pengar, medan vi väntar på ARN:s utlåtande. Deras okörbara utbytesbil står kvar hos oss. Vår andra Chrysler kör vi med glädje och är väldigt nöjda med, fastän den var 80 000kr billigare! Vi avvaktar ARN:s utlåtande, vilket kommer att ta ytterligare 2-4 månader, och är beredda på att gå vidare till Tingsrätten om det behövs.

Nedanstående bild målade jag som bearbetning av traumat när Mats hjärta stannade den 23 februari för 5 år sedan. Oavsett om vi säljer volvon eller inte firar vi Mats extra födelsedag med Prosecco i kväll!

Omtumlade

Mats vid ljugarbänken.

Vi har hittat en mäklare som ska hjälpa oss sälja huset. Hon trodde det kunde gå fort och verkar ha en bra försäljningsstrategi.

Vi är omtumlade av att sätta igång processen på allvar och minns fantastiska stunder vi haft här i Arkhyttan.

Samtidigt är vi taggade att komma iväg och leta upp vårt nya paradis någonstans i Skåne!

Jag har bokat en Malmöresa till Elin och Ylva Lo i mitten av mars.

Blandade känslor

Det går sisådär med stickningen. Mina stela fingrar, min psoriasisdrabbade tumme och ovana skapar en ojämnt stickad yta. Det får jag acceptera men felläsning i beskrivningen och svårigheter att öka rätt tvingar mig att riva upp hälften och göra om och förhoppningsvis göra rätt!

Igår målade jag gipsskivorna i övre hallen. Jag var också hem till Klasse och Gerd för att se om jag kunde hjälpa Gerd med en webbsida. Det gick inget vidare.

Lasse har renoverat toaletten, den är riktigt läcker!

Har vi tur så har vi en köpare av Volvon, vi får besked i slutet på veckan.
Våra tankar är fokuserade på husförsäljning och flytt och hur vi ska organisera det hela. I morgon träffar vi mäklare nummer två för att få ett andra utlåtande om försäljningspris mm.

Just nu känns det bara som en befrielse att lämna Arkhyttan men känslorna pendlar för oss. Det är sorgligt att denna tid i vårt paradis är över.
Vi har haft fantastiska 20 år här!
Ljugarbänk- och gillestugehäng, släktträffar, fester, hemmakontor, konstspaning, sommarbutik, galleriverksamhet, plats för barn som behöver andningspauser, andrum, lugn, vardagsglädje, frihet, kärlek, hundar, höns, honung, jakt, skördar och odlingar, bygemenskap, grannfester…

Idag ska vi ta vår tredje TBE-spruta.

Tiden sinar

Hundarna är lyckliga över att vi har en satt in en soffa i vardagsrummet. Här får alla plats.

Jag har fått tid att reflektera över att vara 70 och 70-årsfesten. Det är ingen tvekan om att jag har åldrats och jag får jobba med att acceptera det.
Vilken ynnest det var att samla släkt och vänner, det är inte ofta jag haft möjlighet till det mitt i smällkalla vintern. Senast jag hade stor fest var när jag fyllde 40 och då var festen lagd på släktgården i Ornäs på sommaren.

Jag blev uppvaktad med traditionell spettekaka, blommor, bubbel, presenter och ett bidrag till att förverkliga min bucketlist: Åka kanalbåt i England! Med mig har jag minst två medresenärer, min syster Karin och min dotter Åsa! Det ser jag fram emot!

Igår sålde vi 4 vinterdäck som tillhört husbilen. Nu fortsätter vi utrensningen och gör oss av med allt överflödigt.

Kyligt

Vi har haft två nätter med – 25 grader och jag tycker att det räcker nu. Det är fanstastiskt vackert med gnistrande snö i solskenet men det är det enda positiva. Fast det märks att dagarna börjat bli längre, det mörknar lite senare.

Vintern för 70 årsedan var också mycket kall. Jag föddes i Kristianstad eftersom mamma inte ville åka 25 mil till BB i Östersund. Hon och mina systrar reste ner och bodde hos mormor och morfar i Bjärnum och pappa var ensam kvar i Lillhärdal. Den natt jag föddes satt pappa uppe och för att sysselsätta sig vävde han i mammas uppställda vävstol. Det blev en liten duk som jag sedan fick.
När mamma rest tåg hem med oss alla tre (!) vågade hon inte ta ut mig i kylan som höll i sig hela februari. Det brukar bli väldigt kallt i Lillhärdal, runt -30 grader var inte ovanligt.

Det är en skidhelg med både längdskidåkning och skidskytte så vi vet vad vi gör! I pauserna fortsätter vi festförberedelserna i långsam takt. Hundarna gillar inte kylan och håller sig gärna inomhus de också. Vi kurar inomhus, eldar och väntar på våren!

julgransplundring

Idag ska granen kastas ut. Den är grön och fin och barrar obetydligt men vi ska göra plats för en soffa. Lasse och Hans kommer att hjälpa till att bära hit soffan från gillestugan. Vi behöver alla sovplatser som går att få fram inför festen och soffan passar in i den nya möbleringen.
Som vanligt har vi hängt granen i taket.

När jag var barn hade vi ofta julgransplundring på min födelsedag. Då hängde det påsar med något som alla barn fick innan granen slängdes ut med buller och bång. Jag minns inte och undrar vad det var i påsarna, vi åt nästan aldrig godis. Kanske någon kaka och/eller frukt?

Igår kväll spelade jag Sky tillsammans med Elin, Åsa och Martin. Det är mysigt att kunna göra något tillsammans på distans!

Minnen

Jag har omedvetet plockat fram minnen från mina två barnfödslar, den urkraft och de medfödda instinkter som dyker upp. Jag var inte medveten om det då men inser i efterhand.
Kroppen som producerade livselexiret och hormonstyrda känslor att skydda och ta hand om det nya livet! Kaoset när inga rutiner kunde följas, kaffedrickning mitt i natten och sönderhackad sömn. Avbruten matlagning och dagar som rann iväg till inget annat än att ta hand om barnen. Så kortvarigt, jobbigt, omtumlande och underbart på samma gång.
Med mammarollen följde också en förflyttning av fokus från det egna egot till barnen. Jag gladde mig mer åt deras välmående än mitt eget. Det var bra för mig som tidigare tenderat att grubbla lite för mycket.
Nu upplever jag en annorlunda omtumling, mormorskänslorna! De försöker jag ta hand om och njuta av på bästa sätt!

Kylan har gett med sig för denna gång, det är bara – 3,5 grader och snötäcket ligger kvar på knappt en dm. Lasse har börjat friskna till som tur är, det var en rejäl feberomgång han drabbades av, corona eller ej.
I helgen ska vi äta lutfisk och risalamalta med jordgubbskompott. Vi ser fram emot att följa skidåkning och skidskytte och snart är det måndag då jag reser ner till Malmö!

Vi väntar!

Det har tagit många år för mina novemberkaktusar att välja att blomma i november i stället för i påsktid. Men nu har det hänt!

Igår var det 13 år sedan jag satt hos mamma när hon dog och jag blev föräldralös. Åren har gått fort och de saknas mig allt som oftast.
Det är ändå en tröst att livet fortsätter och att ytterligare ett barnbarnsbarn snart kommer till världen. På torsdag är det beräknat att Lilla Lo ska komma men Elin tror att hon kommer att vänta på att se dagens ljus ytterligare några dagar.

5 år som pensionär!

Fem år som pensionär! Det har varit tumultartade år, Mats hjärtstopp och återhämtning, covid och isolering och nu senast ryggproblem.

Det har också varit sköna och härliga stunder, så som pensionärsfredagar(=torsdag), långa sköna morgonstunder, frihet att välja dagsprogram, husbilsresor, tacksamhet och glädje. Men absolut inte som jag tänkt mig pensionärslivet. Som Mats säger:

Det blir oftast inte som jag tror, men alltid som det ska!

Igår kväll festade vi loss på bullens korv och hade filmkväll ihop med Lasse. vi såg den danska filmen ”Den gröna slaktaren”. Det är snart dags att se om en annan av de danska favoriterna ”Blinkande lyktor”! Jag somnade sedan som vanligt tidigt i fåtöljen