Kategoriarkiv: Jakt

Fantastiska år!

Elin har lagt klart pusslet!

Igår kom den 5:e ”staruren”. Vi hade en tunn snövit morgon men temperaturen kretsade kring nollan så det försvann under dagen. I mellansverige har det varit snökaos och trafiken har stått stilla hela natten på E4 i Grännatrakten. Det verkar som det är långtradarna som är de stora problemen. De borde inte få köra när det är orange varningar!

Systrarna skickade bilder från Molvizar och Skarpnäck!

Vi brydde oss mindre om vädret och delade en lunchportion på Skedvi Bröd i Stora Skedvi. (Vi orkar inte serveringsportioner längre och det bär emot att kasta så mycket mat) Det var en mycket god schnitzel på lokal forsagårdsgris.

Vi satt länge och tittade på foton från bröllop, konstutställningar, husbilsresor mm. och konstaterade att vi har haft fantastiska dryga 20 år tillsammans!
Innan vi träffades hade vi båda långa tyngre transportsträckor att ta oss igenom och vändpunkten kom när vi träffades och i och med min bröstcancer.
Vi har sett till att förverkliga det vi verkligen ville. Jag glömde igår nämna hundflocken, körsången, hönsen, motorcykeln, modellflygning, golfen, husrenoveringar, biodlingen, spanienresor och jakten. Likaså att pappa kunde bo här en period innan bra äldreboende var ordnat för dem båda.
Min psoriasis och Mats PAH och hjärtproblem liksom pandemin innebar en ny tung transportsträcka. Tack vare att Lasse flyttat hit och har hjälpt oss fick vi tid att bygga upp nya mål och önskningar inför framtiden. Även Ylva Los tillkomst hjälpte till.
Nu väntar det nya livet i Skåne!

Bröllopsdag

För 13 år sedan gifte vi oss i Dala Husbys kyrka. Det var en stor dag för oss och vi firade ordentligt, vilket vi också ska göra idag!

Att som 49 åring möta min Mats var mycket stort.

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens

Välkommen! 

Eeva Kilpi, ur Sånger om kärlek

Vi startade tumultartat med tonårsdöttrar och jobbig bröstcancerbehandling. För första gången i mitt liv upplevde jag att jag inte var ensam, jag hade hittat min själsfrände. Mats hade möjlighet att följa med och vara med mig under hela behandlingen. Tack vare det stödet, Elin och Åsa, systrar, släkt och vänner tog jag mig igenom den livskris bröstcancern innebar.

När jag tagit mig igenom behandlingarna omstrukturerade jag mitt liv utifrån nya ögon. Jag köpte huset i Arkhyttan och Mats flyttade in. Vi tog upp det gemensamma konstintresset och har haft fantastiska år med konstspaningar och utställningar i Arkhyttefabriken, vårt galleri Anemona och i vår trädgård. Vi skapade webbsidor och hade företag.
Det gemensamma husbilslivet startade under cellgiftbehandlingen. Efter varje dos åkte vi iväg på en tur anpassad efter måendet. Vi fortsatte sedan med ett antal husbilar men testade även husvagn. Den sista husbilsresan gjorde vi för ett år sedan innan vi avslutade det kapitlet.
Jägarexamen och jakten blev ytterligare ett gemensamt intresse och när vi inte längre orkade ta skogspromenader körde vi ut i naturen med fyrhjulingarna.

Elin och Åsa bodde hemma några år innan de flyttade ut och skapade sina liv. De, Tobias och Joel bodde sedan här hemma under kortare eller längre perioder.

Det var harmoniska och härliga år!

Innan jag gick i pension började Mats hälsa försämras och mina sista arbetsår blev slitiga. Min psoriasis slog till och mina händer blev mer eller mindra obrukbara. Jag var sjukskriven några månader innan jag gick i pension för 5 år sedan. Mats fick samtidigt sin PAH-diagnos efter flera års utredningar och efter ytterligare ett par månader sa hans hjärta ifrån och han fick sitt första hjärtstopp hemma i fåtöljen.
Den ”resan” har jag beskrivit här i bilddagboken.

Bröstcancerresan finns beskriven i Bröstdagboken: http://www.brostdagboken.se/index.html

Jag är tacksam och lycklig över att dela livet med Mats och vår hundflock. I med och motgångar har vi navigerat oss fram tillsammans och ska snart möta nya upplevelser och äventyr nere i Skåne.

Har kommer klipp om Åsas dansföreställning i Göteborg:


Hej och hå

Det går undan. Idag hämtar en köpare byggställningen och vi säljer ammunition till våra jaktkompisar.

Mats hade igår en ”sämre syredag” men jag kände mig helt ok och förväntansfull inför skåneresan. Jag har rensat i trädgården så gott det går, marken är fortfarande frusen. Igår spelade vi ett gemensamt äventyr i Sky, Åsa, Elin, Martin och jag. Det är fint att kunna träffas även på detta sätt!
Mats och Lasse har börjat rensa nere i byggrummet i källaren.

En tänkvärd krönika:

Blandade känslor

Det går sisådär med stickningen. Mina stela fingrar, min psoriasisdrabbade tumme och ovana skapar en ojämnt stickad yta. Det får jag acceptera men felläsning i beskrivningen och svårigheter att öka rätt tvingar mig att riva upp hälften och göra om och förhoppningsvis göra rätt!

Igår målade jag gipsskivorna i övre hallen. Jag var också hem till Klasse och Gerd för att se om jag kunde hjälpa Gerd med en webbsida. Det gick inget vidare.

Lasse har renoverat toaletten, den är riktigt läcker!

Har vi tur så har vi en köpare av Volvon, vi får besked i slutet på veckan.
Våra tankar är fokuserade på husförsäljning och flytt och hur vi ska organisera det hela. I morgon träffar vi mäklare nummer två för att få ett andra utlåtande om försäljningspris mm.

Just nu känns det bara som en befrielse att lämna Arkhyttan men känslorna pendlar för oss. Det är sorgligt att denna tid i vårt paradis är över.
Vi har haft fantastiska 20 år här!
Ljugarbänk- och gillestugehäng, släktträffar, fester, hemmakontor, konstspaning, sommarbutik, galleriverksamhet, plats för barn som behöver andningspauser, andrum, lugn, vardagsglädje, frihet, kärlek, hundar, höns, honung, jakt, skördar och odlingar, bygemenskap, grannfester…

Idag ska vi ta vår tredje TBE-spruta.

Släppa taget

Idag känner jag mig hängig, trött och olustig. Vet inte varför och låter det så vara, det är som det är. Den värsta kylan har gett med sig och det verkar bli ytterligare en kylig men solig dag.

Igår dog Lasses mamma, hon har varit dålig i nästan 10 år. Vi åt middag tillsammans när han kom hem.
Under dagen gjorde vi en försäljningslista och börjar med ammunition och vapen förutom volvon. Vår jägartid är över, det känns lite sorgligt men helt rätt. Vi har mycket som vi nu kommer att släppa och behöver knyta ihop påsen för att sedan gå vidare.

Skidtävlingarna följer vi med stort intresse.

Vaccinering

Igår tog vi nästa ( jag har tappat räkningen) coronaspruta och även vår första TBE . Influensavaccinet får vi vänta på och TBE ska fyllas på ett antal gånger. Mats ska också ta en ny mot lunginflammation. Jag har ömmande armar, ont i hela kroppen och idag känner jag mig lite febrig men det är det värt! Förutom detta ”pajade” min känsliga mage i samband med lånebilturerna och det tar några dagar att komma i magbalans igen. Jag hade också ett uppföljningssamtal per telefon med min hudläkare, vi fortsätter med nuvarande medicinering även om jag har lite psoriasis lurande på vänster tumme. Blir det värre kan vi öka dosen igen eftersom mina värden nu är ok.

Vi testade lånebilen som är anpassad till en rullstolsbunden kvinna. Förarstolen är fastlåst i ett läge, ena sidodörren går inte att öppna och det saknas passagerarstol. Vi vet ännu inte om vi kan använda den. Den stora scootern tar så mycket utrymme att det blir svårt med plats för en passagerare i baksätet. Med den lilla scootern går det bättre. Sedan ska hundarna få plats med en bur. Vi är inte så entusiastiska. Volvon förses med vinterdäck så att vi vet att vi har en fungerande bil.

Det töade och snöade om vart annat igår. Idag är det några plusgrader och mulet. Byns älgjaktlag jagar häromkring under helgen. Vi är fortfarande med i deras chatt och det är kul att följa dem, jag saknar jakten. Men gårdagens väder var inte behagligt så det var det skönt att slippa.

Till gårdagens glädjeämnen hör samtal med Åsa och Joel.

Åsa firar födelsedagen i Göteborg och med jobb.
Joel och Johanna gör omfattande reparationer av sitt hus som visat sig vara fuktskadat. De har problem med försäkringsbolaget som inte anser att det är ett dolt fel!

Småskalighet

Den sjukan har jag lidit av väldigt länge!

I morse när jag vaknade upptäckte jag att jag äntligen kände mig frisk. Den förkylning jag dragits med har varit långvarig och seg. Uppblandat med otålighet och längtan efter vår och värme har det varit en tung period. Nu blir det bara bättre!

Jag är och har alltid varit emot kärnkraft och vill att den ska avvecklas så fort det går. Enligt en undersökning är fler och fler svenskar för utbyggnad av kärnkraften. Vinterns elkris påverkar oss och skrämmer många. Om man vill fortsätta leva som tidigare förstår jag denna önskan.
Men jag anser att vi alla måste tänka om, hur kan vi leva med bra levnadsstandard utifrån ett nytt ”tänk”?

Jag har funderat över detta sedan jag var aktiv i miljörörelsen på 70-80-talet. Vi lyckades bra med livsmedelsfrågorna men energifrågorna har det varit sämre med. Jag är för mångfalden, att vi ska undvika storskalighet och utnyttja de resurser som finns lokalt tillgängliga. Förutom detta bör vi ställa om oss själva, industrin och samhället mot ett mer energisnålt och miljövänligt samhälle.
Med politiska beslut och ett bra stöd kunde de flesta hus haft solpaneler och vi kunde haft lönsam småskalig vindkraft t ex.

Det har visat sig att ett företag ansöker om att bygga 10-19 vindkraftverk i skogen på berget närmast vår by. Ett storskaligt vindkraftsbygge.

Det är vår närmaste skog med fina stigar och ingår även i vårt jaktområde. Byborna och markägarna är mycket negativa och det mullrar i stugorna.
Vi vill gärna behålla vår lättillgängliga skog och förstår inte varför man inte utnyttjar de stora bergsknallarna längre från bebyggelsen. Det finns gott om utrymme norr om byn!

Det tilltänkta området är inringat. Den blå pricken är vårt hus.

Vindkraft är ett av många bra alternativ, jag har inget emot att det placeras ut några snurror i ”vår” skog men om det måste vara storskaligt ska de utnyttja områden utan bebyggelse.

Jag skriver här i bilddagboken med vår nya dator. Idag måste jag åka och köpa billiga läsglas så att jag bättre kan se vad jag skriver på skärmen…
Vintern stannar visst ytterligare ett tag, vi hade -9,8 kl 7.

Social vecka

25 oktober

I morse gick Arkhyttejaktlaget ut på jakt. Vi låg kvar i sängvärmen men våra tankar är hos dem.

Igår var Lasse och Anna här på middag och vi hade en trevlig kväll tillsammans. Det blev sent och det är ju inget problem för oss som är pensionärer. Jag hade en dålig dag innan dess, min mage gör mig olustig och illamående. Det är ovisst om det är magkatarren eller medicinen som är orsaken.

Det var länge sedan vi under en och samma vecka har varit så sociala som denna. Vi blir mer företagsamma allt eftersom vi normaliseras.

Försäkringskassan

Mats tar mycket mediciner, ovanstående är morgondosen! Han måste ta några mot biverkningar också. Hjärtmedicinen är relativt ny i Sverige och väldigt dyr, vi är tacksamma för högkostnadsskyddet!

I morse rinde försäkringskassan och ställde frågor om mitt tillstånd och mitt arbete. Jag berättade om min situation och erbjöd mig skicka foton på fingrarna( vilket inte behövdes). Det var en förstående och trevlig kvinna som sa att hon skulle försöka hantera mitt ärende under dagen. Så jag håller tummarna att hon godkänner sjukskrivningen, enligt läkaren säger reglerna att man bör arbetar deltid under en så pass lång sjukskrivning. Hittills har jag bara positiva erfarenheter av försäkringskassan och har ingen anledning att tro att de inte ska godkänna denna gång. Men riktigt säkert känns det inte förrän jag fått beskedet.

Igår fick vi hem det sista älgköttet för i år, 20 kg. Det är nu vacumförpackat och våra 3 frysar är fyllda. Dessutom frossar vi på färskt älgkött, igår blev det parisare a la Gunilla och idag blir det älgfile’ på planka om Mats har en bra dag.