Kategoriarkiv: Jakt

Vaccinering

Igår tog vi nästa ( jag har tappat räkningen) coronaspruta och även vår första TBE . Influensavaccinet får vi vänta på och TBE ska fyllas på ett antal gånger. Mats ska också ta en ny mot lunginflammation. Jag har ömmande armar, ont i hela kroppen och idag känner jag mig lite febrig men det är det värt! Förutom detta ”pajade” min känsliga mage i samband med lånebilturerna och det tar några dagar att komma i magbalans igen. Jag hade också ett uppföljningssamtal per telefon med min hudläkare, vi fortsätter med nuvarande medicinering även om jag har lite psoriasis lurande på vänster tumme. Blir det värre kan vi öka dosen igen eftersom mina värden nu är ok.

Vi testade lånebilen som är anpassad till en rullstolsbunden kvinna. Förarstolen är fastlåst i ett läge, ena sidodörren går inte att öppna och det saknas passagerarstol. Vi vet ännu inte om vi kan använda den. Den stora scootern tar så mycket utrymme att det blir svårt med plats för en passagerare i baksätet. Med den lilla scootern går det bättre. Sedan ska hundarna få plats med en bur. Vi är inte så entusiastiska. Volvon förses med vinterdäck så att vi vet att vi har en fungerande bil.

Det töade och snöade om vart annat igår. Idag är det några plusgrader och mulet. Byns älgjaktlag jagar häromkring under helgen. Vi är fortfarande med i deras chatt och det är kul att följa dem, jag saknar jakten. Men gårdagens väder var inte behagligt så det var det skönt att slippa.

Till gårdagens glädjeämnen hör samtal med Åsa och Joel.

Åsa firar födelsedagen i Göteborg och med jobb.
Joel och Johanna gör omfattande reparationer av sitt hus som visat sig vara fuktskadat. De har problem med försäkringsbolaget som inte anser att det är ett dolt fel!

Småskalighet

Den sjukan har jag lidit av väldigt länge!

I morse när jag vaknade upptäckte jag att jag äntligen kände mig frisk. Den förkylning jag dragits med har varit långvarig och seg. Uppblandat med otålighet och längtan efter vår och värme har det varit en tung period. Nu blir det bara bättre!

Jag är och har alltid varit emot kärnkraft och vill att den ska avvecklas så fort det går. Enligt en undersökning är fler och fler svenskar för utbyggnad av kärnkraften. Vinterns elkris påverkar oss och skrämmer många. Om man vill fortsätta leva som tidigare förstår jag denna önskan.
Men jag anser att vi alla måste tänka om, hur kan vi leva med bra levnadsstandard utifrån ett nytt ”tänk”?

Jag har funderat över detta sedan jag var aktiv i miljörörelsen på 70-80-talet. Vi lyckades bra med livsmedelsfrågorna men energifrågorna har det varit sämre med. Jag är för mångfalden, att vi ska undvika storskalighet och utnyttja de resurser som finns lokalt tillgängliga. Förutom detta bör vi ställa om oss själva, industrin och samhället mot ett mer energisnålt och miljövänligt samhälle.
Med politiska beslut och ett bra stöd kunde de flesta hus haft solpaneler och vi kunde haft lönsam småskalig vindkraft t ex.

Det har visat sig att ett företag ansöker om att bygga 10-19 vindkraftverk i skogen på berget närmast vår by. Ett storskaligt vindkraftsbygge.

Det är vår närmaste skog med fina stigar och ingår även i vårt jaktområde. Byborna och markägarna är mycket negativa och det mullrar i stugorna.
Vi vill gärna behålla vår lättillgängliga skog och förstår inte varför man inte utnyttjar de stora bergsknallarna längre från bebyggelsen. Det finns gott om utrymme norr om byn!

Det tilltänkta området är inringat. Den blå pricken är vårt hus.

Vindkraft är ett av många bra alternativ, jag har inget emot att det placeras ut några snurror i ”vår” skog men om det måste vara storskaligt ska de utnyttja områden utan bebyggelse.

Jag skriver här i bilddagboken med vår nya dator. Idag måste jag åka och köpa billiga läsglas så att jag bättre kan se vad jag skriver på skärmen…
Vintern stannar visst ytterligare ett tag, vi hade -9,8 kl 7.

Social vecka

25 oktober

I morse gick Arkhyttejaktlaget ut på jakt. Vi låg kvar i sängvärmen men våra tankar är hos dem.

Igår var Lasse och Anna här på middag och vi hade en trevlig kväll tillsammans. Det blev sent och det är ju inget problem för oss som är pensionärer. Jag hade en dålig dag innan dess, min mage gör mig olustig och illamående. Det är ovisst om det är magkatarren eller medicinen som är orsaken.

Det var länge sedan vi under en och samma vecka har varit så sociala som denna. Vi blir mer företagsamma allt eftersom vi normaliseras.

Försäkringskassan

Mats tar mycket mediciner, ovanstående är morgondosen! Han måste ta några mot biverkningar också. Hjärtmedicinen är relativt ny i Sverige och väldigt dyr, vi är tacksamma för högkostnadsskyddet!

I morse rinde försäkringskassan och ställde frågor om mitt tillstånd och mitt arbete. Jag berättade om min situation och erbjöd mig skicka foton på fingrarna( vilket inte behövdes). Det var en förstående och trevlig kvinna som sa att hon skulle försöka hantera mitt ärende under dagen. Så jag håller tummarna att hon godkänner sjukskrivningen, enligt läkaren säger reglerna att man bör arbetar deltid under en så pass lång sjukskrivning. Hittills har jag bara positiva erfarenheter av försäkringskassan och har ingen anledning att tro att de inte ska godkänna denna gång. Men riktigt säkert känns det inte förrän jag fått beskedet.

Igår fick vi hem det sista älgköttet för i år, 20 kg. Det är nu vacumförpackat och våra 3 frysar är fyllda. Dessutom frossar vi på färskt älgkött, igår blev det parisare a la Gunilla och idag blir det älgfile’ på planka om Mats har en bra dag.

Älgjakt

Trots att Mats knappt sovit alls och jag hade sovit dåligt beslutade vi oss för att delta i dagens älgjakt. Kl 8.00 träffades jaktlaget hos Rolf och 8.30 var vi vid vårt pass i skogen. Det var en härlig novemberdag med växlande molnighet och kring 8 grader.





Vi gör en eld och njuter av att sitta ute i skogen. En av jakthundarna drev en ko och en kviga förbi oss men vi skulle bara skjuta kalvar. Vid 13.30 orkade inte Mats längre och vi avbröt vårt deltagande. Jag är glad över att vi alls kan delta, det är underbart att vara ute i skogen och bra för både knopp och kropp!

Älgkött

Årets ranson blev betydligt mindre än tidigare år men det räcker till oss. Vi har en slaktare som styckar och älglaget skär ner till det som ska malas till köttfärs. Mats tillbringade hela dagen i slakteriet. Efter några timmar kom han hem för att bli omplåstrad.

Jag höll mig hemma för att skona händerna men gjorde ändå för mycket. Potatisskalning, några tvättmaskiner och lite hemmaröj under dagen och tillsammans med Mats paketera och ta rätt på älgköttet (bra gjort med tanke på att vi tillsammans bara hade en brukbar hand).

Efter 1 veckas vila och kortisonbehandling är händerna oförändrade. Idag ska jag försöka att bara använda de fingrar som inte är såriga, dvs 4 av 10. Jag tränar tålamod!

Insikter

Uttrycket att man kan bara man vill, kan kanske gälla om man är frisk men definitivt inte om man är slutkörd eller sjuk.

Jag är tacksam för min meditation, vanan att reflektera och ”skriva av mig” i bilddagboken. Det underlättar att komma till insikt och när man är där är allt så tydligt och enkelt att jag tänker att detta borde jag ha fattat på en gång.

Den ”kris” som jag nu befinner mig i beror förutom mina såriga händer, som hindrar mig att göra sånt jag vill och tycker om, på min avveckling av arbetslivet. Jag har varit medveten om hur sliten jag är efter ett långt arbetsliv och flera svåra sjukdomar. Det är inte hälsofrämjande att under en längre tid vara oroad för de man älskar eller att känna sig tvingad att arbeta fram till ålderspensionens början. Detta har jag förstått och vi har anpassat våra liv. Jag har haft förmånen att praktiskt taget alltid ha tyckt om mitt arbete och att ha meningsfulla arbetsuppgifter. Vad jag inte förutsett var att när jag vid omorganisationen lämnade mina arbetsuppgifter och positioner plötsligt kände ett utanförskap och att arbetet förlorade sin mening. Detta i kombination med mina förvärrade händer och situationen i sin helhet blev för mycket, bägaren rann över när jag inte heller kunde genomföra jakten som jag verkligen hade sett fram emot. Gråten sitter i halsen och i hela kroppen och jag är så trött…  Allt måste nu få sjunka in, pysa ut och läka.

På måndag ska jag träffa min läkare, jag kan inte återgå till jobbet förrän händer och själ har balanserat sig!

Idag är det styckning av älgköttet. Mats kommer att stå hos slaktaren mest hela dagen. Jag sitter i min soffa och har sällskap av mina såriga händer och hundarna.

Små marginaler

Gårdagen var jobbig för mig, jag blev påmind om hur små marginaler även jag  har.

Lasse och Anna kom och hämtade hönsen, de har det nu bra hemma på deras gårdl i Långshyttan. Även om de är lättskötta är de ändå en lättnad att slippa ha dem att tänka på, särskilt nu när det är mörkt och kallt. Likaså var det besvärligt att Majas jaktinstinkter ständigt var ett hot mot dem.

Mats tröstade oss med bakelser och vin och framåt kvällen kom jaktledaren och rapporterade om dagen. Jaktlyckan var god, de skjöt 2 tjurar och en kalv. Nu återstår en helgjakt i november, vilken vi hoppas kunna delta i.

Mina händer och fingrar mådde bättre efter en dags vila och efter att ha sovit 8 timmar är nu mitt humör återställt. Det är bara att konstatera att vi är bräckliga och att

allt är som det ska!

Besvikelse

Igår kväll var jag uppfylld av jaktupplevelsen. I natt vaknade jag av att jag inte kunde vända kudden och dra upp täcket utan smärta. Min psoriasis på händerna klarade inte av en dags jagande, med kyla, värme, fukt och massor av kånkande. Det blev självsprickor och fingertopparna är superkänsliga för beröring. Jag låg och väntade på att väckarklockan skulle ringa när jag insåg att jag inte klarar ytterligare en jaktdag. Jag behöver sitta med händerna i luften och låta fingrarna självläka.

Besviken ställde jag in dagens jakt för oss båda. Mats är beroende av mina händer för att kunna genomföra jakten.