För andra gången i mitt liv kommer jag att tacka ja till att ta cellgifter, denna gång inte pga cancer utan min psoriasis. Jag har lite problem med värk i händer och höfter och har trott att det är artros men inte sökt för det. Det kan vara så att värken hänger ihop med min psoriasis och i så fall kommer medicinen även att hjälpa mot det.

Jag har sovit mycket oroligt i natt och vaknade med nackspärr. Det känns jobbigt med cellgifter men läkaren sa att de eventuella besvär man får är ingenting jämfört med de hästkurer jag fick vid cancerbehandlingen. Och jag vill kunna använda mina händer!

Mats ringde precis, han har haft en lugn natt men gårdagskvällen var mycket jobbig. Han har många hjärnspöken att tampas med och som tur är tar han lugnande för att mildra obehaget lite.

Jag ska kontakta vårdcentralen för att boka provtagning och fortsätta med omflyttningsarbetet innan jag åker till Falun.

Ovanstående migränbild är en av dagens pussel.

Läkaren på hudkliniken fastslog att det är psoriasis, jag har även lite i hårbotten och på fötter och armbågar. Han föreslog att jag ska medicinera och trodde att det skulle ge goda resultat, även på naglarna. Medicinen är en väl beprövad och mild cellgift, Metotrexat, och den kräver täta kontroller av lever, njurar och blodprofil. För min del är det ingen tvekan, jag måste bli bra och kunna använda mina händer! Innan jag börjar medicinera ska jag lämna prover på min status just nu. Han sa att om medicinen fungerar bra är det troligt att jag ska fortsätta med den även sedan jag blivit bättre.

Mats hade bytt rumskompis tre gånger, nu var det en trevlig och pratglad yngre kille.

De utökar succesivt med mediciner för hjärtat och lungorna. Det triggar Mats och han blir orolig att det ska orsaka en ny ”smäll”, förhoppningsvis går det bra och det är skönt att de har koll på honom. Hans gikt är borta och han har börjat gå omkring lite.

Jag längtar tills han kommer hem!

Elin hade tur, nu på morgonen har de kört ut svingödslet på åkrarna, då gäller det att hålla sig inomhus och hålla fönster och dörrar stängda någon dag. Vi vill inte ha in doften men ännu mindre de medföljande flugorna!

I kväll ska jag till mitt efterlängtade besök på hudkliniken. Jag hoppas verkligen att jag kan få hjälp, just nu är det mest naglarna som är problemet.

Mats får besök i samband med mitt sjukhusbesök. Han hade en orolig kväll och morgon, jag hoppas att dagen blir bättre!

Dagen tänker jag ägna åt att färdigställa så mycket som möjligt inför installationen av hygienrummet och sovrumsflytten.

12.00

Det känns ovanligt att ha en sådan lugn förmiddag. Det är tomt efter att Elin har åkt, hundarna går hoppfullt uppför trappan för att leta efter henne. Hon lämnade en hel del energi och jag har fått en del gjort, det känns skönt. Jag har tom tagit ett fotbad i solen ute på köksverandan. Nu ska jag laga lunch och sedan ta siesta innan det bir dags att rasta hundarna och därefter åka till Falun.

Så har det blivit vardag igen men det märker jag inte av annat än att det inte finns lediga parkeringsplatser vid sjukhuset. Elin åker tillbaka till Malmö i natt och på fredag åker hon till Göteborg för att vara med när Åsa går ut fotolinjen på Valand. Det kommer många släktingar och vänner men jag/vi kan inte vara med annat än i tanken… det känns lite sorgligt i mitt mammahjärta.

Jag kör snart in till Mats i Falun. Det ska bli intressant att se vad ronden säger.

Det är att inte veta vad dagen kommer att innebära, ska Mats hem, ska han vara kvar, ska han till Uppsala, får han ett hjärtstopp… som är svårt att hantera i längden. Det sker gång på gång och vi anpassar oss gång på gång, vi har inget annat val.

9.00

Mats sover med något i sina hörlurar när jag kommer och jag smyger in så han kan fortsätta sova ett tag. I radion hör jag att sommaren har kommit rent temperaturmässigt och träden är fyllda med musöron under den solstrålande bilfärden.

11.30

Ronden har precis varit här. Mats blir kvar ytterligare några dagar. De väntar på vad Uppsalaläkarna bestämmer sig för, botar Mats gikt så att han kan börja röra på sig och fasar in de olika medicinerna så att han fortsätter att vara stabil. Det känns bra tycker vi båda två!

20.00

Elin tog tåget från Falun. Innan dess hjälpte jag henne med det sista i en ansökan och hon hjälpte mig med lite praktiska saker inför flytten av vårt sovrum. När det var klart åkte vi och handlade matsäck och åt hamburgare men viktigast av allt, vi hälsade på Mats. Elin har inte varit hos honom under påsken, hon har varit hundvakt.

Mats hade under dagen flyttat till ett dubbelrum men var på bra humör. Gikten börjar lätta och han ser fram emot att åka hem, kanske i slutet av veckan.

Nu är hundarna och jag ensamma igen.

Annandag Påsk innebär ”Påsksmällen” på Lövåsens skjutbana. Vi har deltagit och, framför allt jag, har hållit i hamburgergrillning och försäljning i många år, även förra året. I år får de sköta det utan oss.

Jag fick ett långt sms av Mats i morse: ”Sovit bra o länge”

Elin har försett mig med några foton från gårdagen. Det första är på det mycket viktiga flugnätet som blev uppsatt vid köksverandan.

Elin och jag körde till Säter med husbilen, såg samlingsutställningen av Säters konstspaning, träffade Johanna Hästö en kort stund och tränade hundarna(läs Maja) att vara i husbilen.

Det känns så skönt att ha fått igång husbilen!

Jag körde in en kort stund och träffade Mats som är väldigt trött men verkar vila och vara mindre orolig. Det är påsklugnt på avdelningen och det är först i övermorgon som vi får veta vad som kommer att hända framöver.

Elin fixade som vanligt god middag och sedan var det dags, Maggan. Denna bild publicerar jag för dig: