månadsarkiv: oktober 2019

Handlingsförlamad

22 oktober

Ovanstående dikt fångar det jag eftersträvar via meditation och reflektionstid. Att stanna tiden en stund och bara andas, bara vara. Jag lyckas för det mesta få en sådan stund varje dag, sedan kan jag lättare finna mig tillrätta i vårt stressade samhälle. Åtminstone stå ut med det!

Så här såg mina händer ut för ett år sedan


Ett år senare har läkningen påbörjats men går långsamt och mycket återstår innan de blir fullt brukbara igen. Att vara begränsad av obrukbara händer har gjort att jag blivit handlingsförlamad. Det mesta jag vill göra kräver brukbara händer. Läsa, se serier, spela spel på paddan och sitta still har tagit stor del av mina dagar och periodvis gjort mig rastlös. Promenader har begränsats av att vi inte velat att Mats ska vara ensam, de senaste månaderna har jag gått ut på max 30-minuters hundpromenader med walkieTalkie-appen Zero aktiverad.


Igår åt vi äntligen Mats sushi och fick sällskap av grannarna Klasse och Gerd. Husbilen blev lämnad för service på verkstaden och kommer att bli avställd när vi hämtat hem den idag.

1 år

21 oktober

För ett år sedan avbröt jag älgjakten och blev sjukskriven. Mina händer var helt förstörda av psoriasis. Sjukskrivningen varade året ut och den 1 januari gick jag i pension. Det är alltså ett år sedan jag slutade yrkesarbeta.

Mitt första pensionärsår blev ett tungt år, med Mats hjärtstopp och obrukbara händer. Men vi har tagit oss igenom det och är på väg tillbaka till ett bra liv igen. Härligt!

Igår lyssnade vi på Peter Grind som uppträdde i Arkhyttans bystuga. Han är en duktig musiker och gav oss en fin upplevelse! Jag träffade honom och Barbro när de var nyinflyttade i Falun i slutet av 70-talet. Vi bodde i samma område och rörde oss i samma kretsar. Senare bodde de i grannbyn och umgicks med våra vänner och grannar. Här i Arkhyttan är de vänner till några grannar och när våra barn hade flyttat till Göteborg började de umgås med sina grannar som visade sig vara Peter och Barbros söner. Det är intressant hur vägarna kan korsas och flätas ihop.

Idag ska vi lämna in husbilen på verkstad för lite småfix och ikväll blir det äntligen suchi! Gerd och Klasse ska komma på den mer än ett år uppskjutna middagen.

Bystugan har ordnat en kulturvecka och i morgon ska Åsa Karner ha en workshop som vi tänker delta i. Vi hoppas få inspiration till att komma igång med vårt skapande igen. Det skulle hjälpa till i läkandet!

Grattis Åsa!

20 oktober

För 31 år sedan föddes vår fantastiska dotter Åsa, vi skickar massor av grattiskramar ner till Göteborg!

Vi är trötta på regnet men det bara fortsätter…

Vi tänder tröstande ljus och får lite innesysslor gjorda trots att vi helst bara skulle gå i ide. Kommande vecka ordnar bystugan kulturvecka och idag ska vi lyssna på Peter Grinds musik, på tisdag kväll ska vi inspireras att komma igång med målandet med hjälp av Åsa Karner.

Jag lyssnar på Miss Lis tolkning av ”Lev nu, dö sen” från gårdagens Så mycket bättre. Tårarna rinner, det fångar det jag bearbetar just nu,  min rädsla att vårt fantastiska liv ska ta slut…

Berg- och dalbana

19 oktober

Regnet fortsätter och dagsljuset är svagt. En kort stund ljusnade det upp igår eftermiddag innan regnet tog över igen.

Som vanligt tar jag mig en skön morgonstund i gryningen med kaffe och stearinljus.


Vi pendlar i humör och mående. Igår hade Mats svårt att få tillräckligt med luft och efter en skön morgon hamnade även jag i obalans med magkatarrmagen. Trots detta var vi flitiga och städade, for till tippen och småfixade en del. Vi gjorde även en supergod kålpudding. Vår frys är nu inte lika överfylld och utan nytt älgkött kommer vi kanske att kunna få överblick igen.

Idag hoppas jag på en storvinst på V75. Vi har spelat på hästar för första gången och om vi inte vinner så är det ändå som det ska!

Morgonstunden

18 oktober

Dagens allra bästa stund är morgonen. Jag njuter av att vakna av mig själv, ligga kvar i sängen och lyssna på morgontrafiken som långsamt ökar. Nu när det är mörkt kan jag ligga och titta på hur strålkastarljusen kastar dramatiska och effektfulla ljusspel i rummet. Runt omkring mig sover hundarna och Mats fridfullt. Jag har tid för meditation, reiki och reflektioner, om jag vill kan jag somna om en stund. Det är lyx!

Vi har vuxit ur vår husbil och vet vad vi vill ha och hittade en sådan i Falun. Tyvärr kunde vi inte komma överens om priset så vi fick släppa den. Men det är en sådan planlösning vi ska leta efter, låga långbäddar, toalett där bak och bara en soffa där fram. Stort kylskåp, frys och fläkt är ett plus.


Idag småfixar vi lite och låter dagen ”rinna” på hund- och pensionärsvis.

17 oktober

Jag har haft några sämre dagar, magkatarr/medicinering har gjort mig olustig och illamående, jag har sovit oroligt och varit i obalans. Trots att jag varit vaken någon timme i natt vaknade jag i harmoni och tacksamhet. Ute regnar det för tredje dygnet på raken, men vad gör det!

Mats har slutat helt med medicin mot sina hjärnspöken och det går jättebra. Däremot får han kämpa med att hålla nere vikten, det händer inget på vågen trots sträng diet och vätskekontroll.

Hundarna gillar inte regnet och är trötta efter Majas löpperiod. Vi är alla lite loja.

Min resa till Karin Molvizar i Spanien närmar sig. Gigi och Hasse är också där, de hyr en lägenhet i Malaga. Maggan och Elin ska också följa med på resan och jag börjar längta efter sällskapet, skratten och värmen. Har vi tur har Joel tagit körkort innan han kommer hit och sällskapar Mats när jag är bortrest.

Allt är som det ska!

16 oktober

För exakt 4 år sedan sköt Mats sin första älg. Vi har haft mer än ett dygn ihållande regn. Det är synd om älgjägarna och vi har inget emot att slippa sitta på pass i regnet.

Vad gör vi i stället?

Vi fortsätter diskutera och titta på husbilar. Vi har kört runt och provat olika varianter. Nu vet vi vad vi skulle vilja ha och vad vi absolut behöver.

Vi tänder ljus och eldar och myser i höstmörkret.

Helt obokade!

14 oktober

Min beredskapsvecka är nu över, vi har varit till Borlänge för överlämning och passade på att göra ärenden på Biltema. Innan dess var jag till vårdcentralen och lämnade prover till hudmottagningen. Mina fingrar läker men lite för långsamt i mitt tycke. När jag skulle hämta ut mitt nya pass hade vi svårt att hitta lämpliga fingrar för fingeravtryck!

Maja är i slutet av sin löpning som tur är, det är jobbigt för oss alla.


Jag vet inte när det hände senast men de närmaste två veckorna är helt obokade – undrar vad vi kommer att hitta på…

Lillhärdal

13 oktober

Igår kväll gjorde Lillhärdal ( min barndomsby i Härjedalen) en ljusmanifestation mot att deras åldringboende har lagts ut på Blocket för försäljning samt för att uppmärksamma hur landsbygden utarmas allt mer. Det brann ljus runt om i hela Sverige, även här i Arkhyttan!

Idag kom en kvinna från Norrköping och intervjuade oss om hur vi enskilt och i par upplevt allt kring Mats hjärtstopp. Hon gör en studie med syfte att förbättra vården på sjukhuset och efteråt vid hjärtstopp. Vi tyckte båda att det kändes bra att prata igenom allt ytterligare en gång.

Ute har det varit en underbar höstdag och att gå på hundpromenad var en ren fröjd!