Det känns som om jag är fast för all framtid med denna smärta. Igår var den mer ihärdig än på länge och natten har varit tung. Att gå med kryckor gör ont och att gå utan gör ont. Det gör ont när jag sitter och när jag ligger och jag är aldrig smärtfri. En pulserande smärta som aldrig gör paus. Det är bara skit med mig!

Mats hade en riktigt dålig dag igår och vi lämnade prover på vårdcentralen och vad vi kan utläsa hade vi båda dåliga resultat. Jag väntar på besked från min hudläkare.

Om vi orkar har vi tänkt köra till Eskilstuna i morgon. Vi vill få husbilen värderad och ska titta på alternativa handikappfordon där permobilen kan köras in och är enkel att hantera.

I kväll avslutas första etappen av byns studiecirkel kring krishantering och jag ska dit oavsett hur jag mår. Jag ser också fram emot att Elin kommer på söndag och stannar några dagar, Åsa träffar jag en stund när hon anlänt till Borlänge innan de ska fira midsommar på släktgården. Mats förbreder sig för ett sjukhusbesök i Uppsala på måndag.
Punkt.

Längre än så sträcker sig inte mina tankar!