månadsarkiv: augusti 2023

Inbillningssjuk?

Nu mognar våra första äpplen. Våra bin har sett till att vi får massor!

Åh, vad jag tänkte på Åsa som började sitt nya äventyr på Oslos konsthögskola igår!

Igår började det ”burra” ( känns som när ett ben eller en arm har somnat fast med större ”bubblor”) allt mer i mitt lår och det spred sig till ljumsken och skinkan också. Inte hela tiden men emellanåt och även då jag satt stilla. Däremellan börjar det värka när jag rört mig ett tag. Detta plus att jag upptäckte att jag gått upp ett drygt kilo satte igång mina tankar.

Samlas det mer vätska, är det därför jag går upp i vikt? Jag känner mig mer och mer övertygad om att värk och burr hänger ihop med njurstenen på något sätt.
Hur lång tid måste jag vänta innan de tar sig an mig på kirurgen. Ser på 1177 att de remitterat vidare till Falu röntgen. Ska jag vänta flera veckor på det och sedan flera veckor innan läkarbesök? Jag har ännu inte hört något från dem. Tankarna malde på men som vanligt somnade jag snabbt när jag la mig.
Men vid 2-tiden vaknade jag till och hade lite ont, även lite högre upp i midjan. Det var ingen bra kombination, mitt i natten och smärta triggade igång mig rejält. Hade jag feber? Nja, 37,6 är lite förhöjt. Hur ont gjorde det? Egentligen inte smärta utan lite molande och pirrande.

Jag tycker det är svårt att veta vad som är viktigt. Min VC- läkare sa att jag skulle åka in akut om jag fick feber eller smärta i ryggen. Men inbillar jag mig bara att det blivit värre eller är det tecken på att det blivit mer akut? Kan jag resa ner till Åsas vernissage på torsdag? Det vill jag ju så väldigt gärna men tänk om jag blir akut sjuk då… Oj vad tankarna rusade omkring och triggade igång mig!
Jag beslutade mig för att avvakta till morgonen och gick upp och satte mig i fåtöljen där jag kontrollerade tempen emellanåt (kring 37 varje gång) och har slumrat några timmar mellan varven. Som vanligt kändes det lugnare frampå morgonkvisten och nu väntar jag på att en rådgivningssköterska från kirurgen ska ringa upp.

Höstliga tankar

Jag tycker inte om att köksbjörken utanför fönstret börjar gulna. Igår hade vi tråkigt väder igen och hösten känns väldigt påträngande.
Vart tog denna sommar vägen? Mitt problem med höft och ben, liksom den långa vänntan att få en körduglig handikappbil har ätit upp sommaren.

Nu är det nästa ”väntan”, jag väntar på att få veta när kirurgen kan ta emot mig och åtgärda den njursten jag har. Den ska enligt läkaren vara stor och har skapat en vätskesamling. Eftersom jag inte har feber eller ont är det inte så akut men bör åtgärdas snarast. Jag funderar mycket på om min smärta i höften/benet beror på detta. Jag är mycket bättre men har allt oftare en stickande/burrande känsla i hela låret. Jag vill få det åtgärdat snarast eftersom jag oroar mig för att att njurproblemet ska slå till ordentligt. Men först vill jag till Stockholm och se Åsas vernissage och träffa systrarna! Resan är bokad på torsdag.

Vi väntar också på Chryslern som bör bli levererad denna vecka, drygt en månad efter köpet.

Att träffa Båvesläkten i fredags berörde mig mer än jag förväntat mig. Jag tillhörde familjen i många år och har alltid känt mig välkommen och tillhörande även efter skilsmässan från Eric. Jag har många mest goda minnen och känslor som väcktes till liv och har visst inte bearbetat dem alla. Det tog mig några dagar att komma i balans igen.

Jag har haft tillräckligt med spänning i mitt liv och tänker aldrig klaga om jag har det långtråkigt. Det bästa är när jag själv kan bestämma vad jag vill fylla mina dagar med. ”Ledan är kreativitetens moder” är något som jag länge trott och levt efter!

Dagen efter

Igår hade vi en riktigt trött dag. Vi såg damerna ta brons i fotbolls-VM. Ximena och hundarna var här på eftermiddagen och vi hade uppehåll och sommarvarmt.

Jag kände mig uttömd på energi och känslor och bara var…

Farväl Ylva

Igår samlades Ylvas släkt och vänner vid Stora Tuna kyrka. Det var fint att träffa hennes sex syskon, syskonbarn, kusin, faster och farbror. Vi var även många ”ex”.
Eric gjorde en mycket fin sammanfattning av hennes liv och livsverk och vid minnesstunden efteråt var det märkbart vilken färgstark person hon var som gjort många minnesvärda avtryck.
Vi åkte därifrån fyllda av känslor, sorg naturligtvis men även kärlek och nåt annat obeskrivbart. Hon är den första i vår generation som går bort.

Jag kan titta på fotot med Elin och Åsa, som står vid graven hos sin pappa Eric, hur länge som helst. Jag älskar bilden som säger mer än tusen ord!

Reservdelarna till Chryslern har kommit och igår kväll hämtade de bilen för reparation och vi får den hitkörd när den är klar i nästa vecka.

Översvämningen är i Torsång.

Hej lilla ”pyre”!

Jag har hälsat på ”pyret”! Jag fick en bestämd spark när jag kände på Elins mage. Hon mår bra och båda två förbereder sig inför föräldraskapet som kommer allt närmare, den 30 november är beräknat datum för förlossningen.

På eftermiddagen körde jag dem till släktgården i Ornäs där Båvesläkten nu samlas. Dalälven är rejält översvämmad liksom Runn. De har numera höjt vägen ut till Öjegården men jag bedömmer det som att vattnet är lika högt som för 36 år sedan då vi bodde där och fick ro för att komma till gården.

Idag ska vi på Ylvas begravning i Stora Tunas gravkapell och får träffa Åsa och resten av släkten. Åsa reser sedan direkt till Oslo för att börja sin masterutbildning på måndag.

Vi har tittat på pappa Seveds fantastiskt fina herbarium med välbevarade växter från 1946-1947. Även jag har ett herbarium som jag gjorde i början av 70-talet.

Åsas utställning och en lägesrapport

Igår kom det bara några regndroppar mitt på dagen. Framåt kvällen tog Elin och Viktor en promenad och tog bilder på vattenmängderna i Arkhyttan.

Både hunderna och vi njuter av deras närvaro. Mats och Viktor tog en lång biltur ut i skogen och på jaktmarkerna.

Jag var rejält nervös inför magnetröntgen och hade föreställt mig att ligga instängd inne i ett sånt där långt rör som man sett på TV. Det visade sig onödigt eftersom det var ett litet rör som bara täckte magen, huvud och ben var utanför. Det gick snabbt och jag var oerhört lättad när det var över.
Redan på eftermiddagen ringde min VC-läkare, hon har verkligen engagerat sig i mig. Hon kunde meddela att inget tecken på cancer fanns i några av mina organ, vilken lättnad! Däremot har jag en stor sten i högra njuren som orsakat en vätskeansamling och hon skickade direkt en remiss till kirurgen i Falun. På 1177 kunde jag senare se att kirurgen skickat en remiss till röntgen i Falun men de kommer att höra av sig. Jag borde ha ont i ryggen och eftersom jag inte har feber är det inte jätteakut.
Mitt onda i höft och lår finns det ännu inte någon förklaring till. Min artros är ännu inne i ett tidigt stadium.

Så nu är det väntan som gäller igen. Jag hoppas verkligen inte att det påverkar min planerade resa till Åsas vernissage nästa helg.

Här kommer en intervju med henne inför utställningen:

Kärt besök!

Igår tittade vi på damfotbollen när damerna förlorade semifinalen mot Spanien. På lördag gör de sin sista match om tredjeplatsen.

Jag hämtade Elin och Viktor och här blev stor glädje. Pyret i Elins mage hade växt ordentligt! Mats gjorde rådjursstek på Viktors önskemål och vi åt en god middag tillsammans med brunbrända Lasse.

När de var ute i trädgården med hundarna hittade de en skadad rovfågel som vi tog hand om. Efter telefonrådgivning skulle vi lägga den i en låda och se om den piggnade till. Troligtvis hade den flygit in i ett fönster. Medan vi fixade i ordning lådan dog den i Mats händer.

Idag laddar jag för magnetröntgen på Avesta lasarett. Det ska bli skönt att få det gjort men jag får nog vänta ett tag innan jag får veta resultatet.

Mer syrgas

En läkare från Falu hjärtmottagning ringde och de ska testa att skruva ner lite på medicineringen för att höja hans puls lite. De vill helst inte gå in och ändra på pacemakern.
Mats syrgasapparater har blivit några år och han började kräva högre koncentration av syrgas än de klarade. Igår kom hjälpmedelscentralen hit med nya kraftfullare apparater, både en bärbar och en stationär. De är lite större och låter lite mer. Vi är så lyckliga över att vi får denna hjälp och service, tack gode gud för att vi lever i Sverige!

Vi for till Hedemora och handlade inför Viktor och Elins ankomst och jag gjorde en storröjning i köket efter all honungshantering.
Jag tror inte att det regnade under dagen och emellanåt såg vi solen och lite blå himmel. Hansovädret har dragit förbi och de säger att vattennivåerna nu ska ha nått sin kulmen.

Elin har meddelat att hon och Viktor påbörjat resan hit och sitter på tåget mot Stockholm för byte mot Säter. Vi laddar för semifinal mont Spanien för svenska fotbollsdamerna innan jag ska hämta vid Säters station.

Lasse kom hem från Italien i natt.

Vändpunkt?

Igår hade vi mycket sol och min energi och sommarkänsla kom tillbaka. På kvällen var det 20 grader varmt!
Vi städade och röjde efter bivaxsmältningen. Jag påbörjade också städningen av volvon, den ska säljas så snart Chryslern är fixad.

Idag är det provtagning för Mats och jag passar på att handla under tiden. Vi förbereder rådjursstek till Viktor som gillar vilt och veganmiddag till Elin när de kommer i morgon. De är efterlängtade!

Förra sommaren fick Mats ett tillslag som gjorde att vi höll oss hemikring och inte kom hemifrån särskilt mycket. Denna sommar har det varit min höft/ben som hindrat oss och när det väl blev bättre har vi fått vänta på att vår handikappbil ska bli körduglig. Vi hoppas på en lång varm höst så att vi kan komma hemifrån och iväg på lite utflykter, vi behöver ladda batterierna inför höst och vinter!

I dagarna ska vattennivåerna stabilisera sig men det är mycket högt vatten på många håll.

Bivax

Igår fortsatte Mats att rena och smälta bivax och den blir jättefin. Det känns bra att kunna ta tillvara det som går. Eftersom vi sparat förra årets vax tog hela dagen och ändå är han inte klar.

Jag hade en riktigt urusel dag med värk från morgon till kväll. Inte så illa som det varit men tillräckligt för att jag inte kunde hålla humöret uppe. Det blev ändå lite bättre famåt kvällen.
I natt verkar det ha regnat hela tiden, Maja har varit orolig och jag har sovit dåligt.

Jag undrar om jag någonsin har varit utomhus så lite under en sommar tidigare i mitt liv. Jag ser blek och glåmig ut i spegeln.

Vi fick inte vår veranda på baksidan iordninggjord innan min värk slog till, så vi har inte heller kunnat sitta där och njuta av trädgården. Det känns som höst men jag hoppas att vi får tillbaka lite värme och sommar innan hösten slår till!

Vi förbereder oss och ser fram emot Elin och Viktors besök. De kommer på tisdag eftermiddag.