månadsarkiv: september 2023

Oroväckande

Göran Greider sätter ord på vad jag också känner och är orolig för. Ett Sverige på väg åt alldeles fel håll!

Helg igen

Igår hade jag en bra dag, jag städade och dammsög. Mats kokade bivaxsalvor, han testar olika blandningar och varianter.

Vårt försök att göra mjöd har tagit tid. Den står fortfarande i köket och bubblar. Vid provsmakningar är den inte särakilt god och alldeles för söt. Den får stå och bubbla ytterligare ett tag.

Helgen är nästan oplanerad, Lasse ska till Gävle på klassfest och i morgon skjutsar vi Ximena till hockeyträningen i Hedemora. Vädret ska bli bra!

Läkarbesök

Igår eftermiddag var det dags för ett sjukhusbesök igen, denna gång i Avesta. Det var ett planerat möte med Mats läkare Emma på medicinavdelningen för att gå igenom mecicinlistan bl a. Hon har varit hans läkare i över 10 år och det var länge sedan jag träffade henne. Hon hade blivit äldre! Hon också!
De kunde ta bort några mediciner och gjorde en strategi för att underlätta för Mats vad gäller att kontrollera vätskeintaget. Mats var mycket nöjd efter besöket som tog över en timme. Emma tar sig alltid tid för oss!

Vi följer uttagningen till idol och igår blev det två avsnitt eftersom vi missade onsdagens avsnitt. Jag mådde bra hela dagen, onsdagens smärtor var helt borta.

Den senaste tiden har sprängdåd och dödsskjutningar ökat runt om i Sverige. Bara under september har 9 personer dödats.

Påmind

Jag vaknar långsamt och känner en oerhörd frid och tacksamhet!

Igår körde vi till Falun och tömde Chryslern på våra tillhörigheter. Bilen står där tills den hämtas tillbaka av bilfirman. Den är inte körbar utan fungerande instrumentbräda.

Bilaffären har varit påfrestande på humöret och upptagit alldeles för stor del av våra tankar. Nu känner jag en oerhörd lättnad över att det är över även om det kommer att ta tid innan vi fått tillbaka våra investerade pengar. Vi har släppt hoppet att det skulle gå att fixa.
Min mage blir alltid påverkad och jag mådde inte bra, lättnaden släppte loss en efterreaktion. På hemvägen från Falun fick jag också ont i ryggen. Värken ökade när vi kommit hem och jag blev orolig att även min njure börjat bråka. Eftersom jag fått order om att vara uppmärksam på ryggsmärta rinde jag 1177 som skickade mig till akuten i Falun. Mats körde mig dit och for sedan hem till hundarna.

Det var ovanligt lugnt på akuten och jag blev väl mottagen. Efter två timmar var jag testad och undersökt och fick beskedet att ryggsmärtan var muskelär och inte kom från njuren. Tack och lov! Men smärtan kvarstod i både mage och rygg och jag hann precis hämta ut diverse smärtmediciner innan apoteket stängde. Lasse kom och hämtade mig efter sin träning. Mats hade förbrukat sin energi på att skjutsa dit mig.

Jag var oerhört trött och la mig tidigt förtfarande med smärta. Konstigt nog ökade även höft/bensmärtan. Trots det somnade jag och sov riktigt bra och länge. När jag vaknade var smärtan borta!

Det var en rejäl påminnelse om att passa på att njuta av livet när jag kan.

Hösten är här!

Nu häver vi bilköpet av Chryslern och påbörjar denna procedur. Det var ett totalt misslyckat bilköp! Det innebär att vi fortsätter vara utan handikappbil ytterligare ett tag framöver och får ställa in tänkta utflykter.

Vi säljer ett antal påsar flytande honung. Den förvaras i frysen för att förbli flytande. I rumstemperatur kan den kristalliseras. www.arkhyttan.se

Det regnar och är utan tvekan höst. Denna onsdag är ännu så länge helt obokad.

En mulen tisdag

Tisdag morgon, jag vaknar ofta vid 6-tiden och idag var det nästan mörkt. Lasse ger sig av till jobbet i Långshyttan och dagen börjar för min del i pensionärstakt. Beroende på om hundarna inte varit ute på natten blir det snabb hund- och människokissning innan vi alla kryper tillbaka i sängvärmen. Jag mediterar oftast och plockar sedan fram min iPad och vaknar långsamt med tidningsläsning och några dagliga spel.

Vi verkar vara många som bekymrar oss för hur Sveriges regering behandlar miljö- och invandrarfrågorna.

Kursen i stresshantering fortsätter i eftermiddag och vid 10-tiden kommer en kund för att köpa honung, vi säljer en del via marketplace. I övrigt är dagen obokad och än så länge mulen. Tisdagskvällar är även ”sprutkväll”, då tar jag min veckliga dos av psoriasismedicinen via ”Metojectpen”, en spruta i benet.

Gemensamhetsodling

Igår plockade vi upp 100 kg potatis på byns potatisodling! Det har varit ett antal bybor som engagerat sig, dels genom sponsring och dels genom arbete. Vi får låna en tom tomtmark av kommunen och vill fortsätta nästa år igen. Det är roligt och trevligt att arbeta tillsammans, de flesta av oss odlar även potatis hemma på tomten.

Ny vecka och nya tag. Min benvärk är inte helt borta och jag har en del träningsvärk efter träning och gårdagens potatisplock. Mats påpekar att jag går mycket snett och jag tycker att det känns som om höger ben är längre än vänster. Jag kan ännu inte räta upp gången och får kolla vad jag kan göra med fysioterapeuten nästa vecka.

Veckan innebär fortsatt bilproblematik, stresskurs på tisdag och Mats ska träffa sin fantastiska Avestaläkare Emma på torsdag. Ved ska plockas in, jag vill göra mer äppelmos och kanske, kanske det kan bli en fisketur. Vädret verkar bli bra.

Webbsidan är snart klar

Arkhyttan.se blir vår webbsida för honungen och konsten. Sidan är under uppbyggnad men är snart klar. Det roar mig att bygga webbsidor igen.

Gårdagen var inte lika smärtfri men ändå mycket bra ur smärtsynpunkt. Lasse och Mats var ute på flygfältet. Jag bakade honungskaka, lastade ved, tvättade och mådde rätt bra.

Åsa reste från Malmö, där hon haft utställning, till Lysekil innan hon idag åker hem till Oslo. Under en kort period var jag orolig att hon drabbats av det stora jordskredet i Stenungsund. Men hon hade rest efter raset och tog sig fram på trygga vägar!

Elin börjar bli stor och tung. Hon arbetar nu sin sista vecka och har beviljats Graviditetspenning de sista två månaderna, på grund av tungt arbete.

Solen lyser, temperaturen är behaglig och i eftermiddag ska vi ibyn plocka potatis.

Fantastiskt!

Plötsligt hände det! När jag igår var till Långshyttan och handlade upptäckte jag att jag inte alls hade någon smärta. Det höll i sig hela eftermiddagen och kvällen. Jag kunde gå, stå, sitta och sova utan att ha ont. Fantastiskt!
4 månader med smärta, 2 av dem med närmast outhärdligt ont och de senaste 2 med mindre och mindre smärta och plötsligt var den borta en eftermiddag. I morse var den mildare smärtan, som jag trott att jag kanske måste leva med, tillbaka men det verkar som om jag efter uppvärmning och en del rörelse blir smärtfri. Vi får se hur det blir idag men naturligtvis hoppas jag att denna plågsamma tid är över.
Jag har blivit kallad till magnetröntgen den sista oktober som är den sista undersökningen för att eventuellt hitta grundorsaken till smärtan.

Idag är det höstdagjämning och natt och dag är lika långa. Jag ser inte fram emot den mörka årstiden men vi ska ändå försöka ta hand om tiden på bästa sätt. I år har jag mycket att se fram emot. En resa till Åsa i Oslo i oktober, lilla ”Pyret” anländer månadsskiftet november/december, julen är alltid mysig, min 70-årsfest i slutet av januari och Joels föreställning i slutet av februari.