Vi njuter av att ha släppt tankarna på bilen. Igår var vi till Arkhyttans kapell för att se hur vi kan hänga våra tavlor. På lördag anordnas en Tangokonsert och vi har blivit erbjudna att visa vår konst. Det var länge sedan vi ägnade oss åt konsten och det roar oss båda två. Vår presentation på webben börjar bli klar. Länk…
Vi åt fantastiskt god hemgjord fish and chips och vi provsmakade den första vinflaskan som var mycket god. Senare kom Lasse ner och bjöd på Laphroig.
Jag somnade mycket nöjd efter två härliga och positiva dagar!
Vi fick en profilbild från Elin och Viktors ”pyre” igår. Livlig och över 2 kg förbereder hon sig för ankomst i slutet av november. Hon är så välkommen!
Vi har beställt ett vinpaket från Vinoteket, det levererades till dörren utan kostnad. Nu kommer det att bli vinprovningar!
Gårdagseftermiddagen tillbringade vi i Borlänge och gjorde Kupolen i flera timmar. Jag blir oerhört trött av att befinna mig bland folk och i offentliga miljöer men behöver träna mig. Kvällen bestod av återhämtning och ”Kockarnas kamp” innan jag la mig tidigt, tidigt.
Idag ska vi kolla in Arkhyttans kapell. Vår konst ska hänga där på lördag när de anordnar en tangoafton.
Igår stod det klart för oss att resan till systrarna fick ställas in. Det känns väldigt tråkigt och är en fortsättning på vårt ”oflyt”! Vår lånebil står trasig på garageplanen och kommer att stå så eftersom bilförsäljaren inte vill agera. Vi får klara oss med mindre frihet och volvon tills vår Chrysler är reparerad. Allra helst vill vi häva köpet men vi får se hur den processen avlöper. Just nu släpper vi detta och lägger vår energi på annat håll. Bilaffären har upptagit alldeles för mycket av vår tid och energi!
Lånebilen
Överst på önskelistan står att vi ska bygga en liten vägg i köket. I samband med detta möblerar vi om i vardagsrumsdelen. Jag längtar efter att måla så stora rummet ska iordningställas till atelje/arbetsrum förutom gästrum.
Igår avslutade vi vår stresshanteringskurs. Vi har haft fem träffar och delat våra tankar och liv med fyra medmänniskor runt om i Sverige. Alla utom jag med någon form av hjärt/lungsjukdomar. Det har varit en förmån att få ta del och få tid till reflektion och eftertanke.
Idag ska Mats lämna prover i Långshyttan och till optikern i Borlänge. Vi väntar också på en vinleverans, det är första gången vi testar detta.
Idag överlåter jag orden till andra. Senaste dagens klipp är från DN, Aftonbladet och Expressen. Och då saknas kommentarer om Ryssland, Ukraina, de senaste dödsskjutningarna i Sverige, oroligheterna i Israel och Palestina och …
I eftermiddag har jag lärt mig hur man mjölksyrar och lägger in grönsaker. De höll kurs i bystugan och vi var ett glatt gäng som hackade, pratade och fikade tillsammans. Nu är jag trött men upplivad! Och i kylskåpet står snart två burkar, en med mjölksyrad vitkål och en med inlagd paprika.
Det visade sig att remmen till generatorn hade gått sönder och trillat bort från lånebilen. Vi får inte tag på en ny rem förrän på måndag men då sätter vi dit den och räknar med att bilen fungerar som den ska igen. Så förhoppningsvis kan vi fullfölja planerna om en resa till Skarpnäck kommande vecka.
Igår fyllde Tobias år och vi grattade och hurrade. Vi bestämde också att han kommer hit och firar julen med oss, vilket känns jättebra! Åsa ska fira julen med Elin, Viktor och Pyret. Joel och Johanna vet vi ännu inte hur de planerat, just nu har de ett renoveringsprojekt på gång i huset.
Jag pratade också med Åsa i Oslo. Hon har fullt upp och trivs och om bara några veckor reser jag dit.
Idag ska vi lyssna på körsång i Säters kyrka innan vi äter lunch på restaurang. Vi behöver lite energi och inspiration efter gårdagens ”dipp”. Efter att ha varit lättade och lyckliga med tillgång till en lånebil rasade vi till att sitta med ytterligare en trasig bil och det tog hårt på oss. Nu är förhoppningen att allt fixar sig på måndag men känslan är att vi har en ”förbannelse” vilande över oss.
Mats har efter samråd med läkaren Emma hittat en väg att hantera vätskenivån i kroppen. Det är en befrielse för honom.
Jag behöver skriva av mig mer om sommaren och friheten.
När jag i maj fick höft- och benproblem insåg vi hur sårbara vi var och att husbilslivet var beroende av att jag var pigg. Dessutom kunde Mats inte få med sig den stora scootern utan bara den lilla som vi måste vara två att lyfta in. Det blev naturligt att vi bestämde oss för att göra oss av med den och i stället skaffa en handikappanpassad bil med ramp för scootrarna.
Den 17 juli sålde vi husbilen och hade den som inbyte till en handikappanpassad Chrysler. Nu tänkte vi göra utflykter och vid längre körningar övernatta i stugor eller på hotell. Fast så blev det inte.
Vi har kört bilen under max en vecka, resterande tid har den stått på verkstäder. Reperationerna går på garantin men vi har inte haft tillgång till en handikappanpassad ersättningsbil utan varit hänvisade till vår gamla volvo. Där kan vi ta med den lilla scootern men måste vara två som lyfter in och ut. Dessutom blir det för trångt när hundarna ska med.
Jag blev under sommaren bättre och bättre i benet men är ännu inte återställd. Det var under maj och juni inte aktuellt att göra annat än stå ut och gå på undersökningar. Det begränsade oss och vi kände oss ofria. Mats dagsform varierar men vid bilköpet var jag så pass pigg att det var tänkbart att börja göra bilutflykter de dagar han mådde bra. Att röra sig i naturen är för Mats del bara möjligt på vissa platser och när han har tillgång till stora scootern. Vi var peppade att komma iväg och uppleva friheten igen.
Bilen krånglade från första början och är nu på verkstad för fjärde gången utan att alla fel är åtgärdade. Igår, 2,5 månader efter köpet, fick vi tillgång en ersättningsbil som är handikappanpassad som vi behåller tills Chryslern är färdigreparerad.
Under dessa månader har vi varit frustrerade och lagt all energi åt att hitta en lösning och försöka hålla humöret uppe. Vi kände oss mycket ofria och begränsade och såg sommaren och med den många av möjligheterna försvinna.
Fastän vi är begränsade på grund av Mats handikapp tycker jag att vi är bra på att se realistiska möjligheter i stället för hinder. När vi gjorde allt för att nyttja våra möjligheter och blev hindrade pga tekniska problem blev det mycket tungt. Det går inte att beskriva vilken lättnad vi nu känner och jag hade inte i förväg förstått hur tungt vi skulle uppleva ofriheten.
Idag är vi både lättade och supertrötta! Vi har en frihetsbil igen! Ett stort tack till syster Gigi och Hasse som stöttat oss i bilprocessen!
Igår skickade bilfirman i Eskilstuna hit en handikappanpassad ersättningsbil och tog hem chryslern för reparation. Vilken lättnad! Det firade vi!
Nu får vi tillbaka vår frihet oberoende av hur lång tid de behöver för att reparera chryslern. Vi har redan bokat en resa till systrarna i Skarpnäck nästa vecka då Ximena kan ställa upp som hundvakt. Mats kan nu ensam köra iväg och ha med sig storscootern för att göra ärenden. Livet blir så mycket roligare och enklare!
Mina dagliga gympapass via nätet gör sig påmind. Idag vaknade jag med ordentlig träningsvärk!
Vi fick tänka en del när vi satte dit det nya batteriet i volvon. Polerna satt på fel sida! Men…. efter en stund tittade vi på det mindre uppenbara och insåg att det bara var plasthattarna som satt på fel sida. Nu har batteriet laddats under natten och vi tror att problemet därmed är löst.
Vi väntar på besked om vad som händer med Chryslern och är mot vår vilja påfrestande för humöret. Jag hade ingen bra dag igår trots att det var kanelbullens dag. (Vi hade ju tjuvstartat)
Hösten tar över och igår eldade vi i spisen för att höja inomhusvärmen och naturligtvis mysfaktorn. Vi kan inte ha sterinljus men våra elektriska stearinljus tänds varje kväll och det känns bra.
Jag är imponerad av Lillhärdalningarnas energi och kampvilja, de har lyckats få politikerna att ge dem ett par år för att se om de kan rädda kvar skolan.
Nyheterna svämmar över av skjutningar, bränder, explosioner i Sverige, krig och politisk oro i världen och globala miljöhot. Jag stänger av emellanåt, känner ibland uppgivenhet och oro men pytsar ändå in lite i taget.
