Lördagen blev en flitig dag. Jag bar in ved för kommande vecka och Mats och jag höjde grinden, med bara lite Lassehjälp, som inte gick att öppna pga snön. Jag var riktigt godissugen och gjorde marängsviss och Mats gjorde hamburgare av hemmald köttfärs. En tvättmaskin och lite festförberedelser och ett träningspass blev det också.

Maja är orolig och skendräktig, hon söker trygghet och vill ligga i knät så mycket som möjligt. Det var väl därför hon kröp in under hönshuset också. Maktbalansen mellan henne och Bianca blir lite rubbad och de gruffar lite.

Idag blir det jaktstarter i skidskyttet som vi ska följa.

Jag har reagerat på det ”väsen” det blir när snövädert hindrar tåg och trafik. Vad gäller trafikstockningen utanför Kristianstad har jag inte läst någon kritik om den långtradartrafik som bidrog till problemet. Många kör med dåliga däck och har ovana vinterchaufförer. De tycks inte ta varningarna på allvar och förväntar sig att ”samhället” ska möjliggöra att allt är som vanligt. Likaså diskuteras krigsvarningen från regeringen. Jag tycker att det är dags att inse att vi alla måste bidra och agera. Låta bli att köra bil i värsta snöstormen, fundera på om det är så klokt att transportera så mycket med lastbilar och förbereda oss inför framtiden, oavsett hur den blir. Det gäller klimatet, miljön, pandemier, kriser och krig.

Efter min cancer, Mats hjärtstopp och pandemin har jag ändrat inställning. Tidigare tänkte jag att det händer andra men inte mig. Nu vet jag att det kan hända, försöker njuta av stunden och förbereder mig på det som komma skall så gott jag kan.

Temperaturen sjönk under gårdagen och hela Sverige har minusgrader, det kallas visst isdygn.

Solen strålade och det var oerhört vackert. Småvägarna är spåriga och hala. Vinterdäcken på vår Chrysler är inte de bästa och eftersom jag inte kört in mig på den vill jag inte köra den i detta väglag. Volvons nya vinterdäck är räddningen.

Gårdagen överskuggades av att bilhandlaren i Eskilstunas skickat två män för att hämta lånebilen, Chryslern med körförbud, som står översnöad i trädgården. Vi meddelade för flera månader sedan att den inte gick att använda och att de kunde hämta hem den igen. Vi fick ingen respons och lät den stå på parkeringen i trädgården. Där blir en plogvall som vuxit till sig.

Helt utan förvarning stod de utanför dörren. De såg inte den översnöade bilen utan trodde de skulle hämta vår Chrysler som står på garageplanen. Innan de knackade på hade de befriat den från snö.
Vi krävde naturligtvis legitimation och att Bilfirman skulle kontakta oss och ge en skriftlig bekräftelse. Vi får inte kontakt med bilfirman och det fick inte de två männen heller. Det visade sig att de kommer från en fristående firma som transporterar bilar. De fick låna en spade och skottade bort snövallen men körde sedan härifrån utan uträttat ärende.
Denna bilaffär och obefintliga kontakten med bilfirman verkar aldrig få ett slut. Vi blir lika upprörda varenda gång de agerar. Vi förstår inte hur de tänker och det enda vi önskar är att häva köpet och slippa ha mer med dem att göra.

Lasse kom igår morse hem till kylan, 40 grader kallare än i Italien. Han håller sig i karantän några dagar för vår säkerhets skull.
Jag körde med volvon till Långshyttan och handlade och såg bara en bil i diket.

Vi håller oss hemma och inne i kylan, hundarna gör bara snabba rastningar. Även huset har börjat klaga, det smäller lite här och var.
Idag ska vi äta helgernas sista ris ala malta och följa både skidskytte och längdskidåkning, det lär fylla vår dag.

Jag har hittat ett babygym till Yiva Lo som de får när de kommer till festen! På köpet fick jag kontakt med säljaren, en gammal lärarkompis.