Jag vaknade tidigt och steg upp halv fem. Klockan 7 körde vi iväg mot Falu lasarett. Vi körde Chryslern så jag kunde använda lilla scootern inne på sjukhuset.

Jag fick träffa en trevlig kvinnlig läkare som konstaterade att mina händer hade typska artrosfingrar. Hon uteslöt artrit, vilket kändes bra. Däremot ville hon att vårdcentralen skulle ta över och fortsätta utredningen med att börja med en skiktröntgen.

Jag var snabb att kontakta vårdcentralen och inom en timme ringde läkaren upp mig och skickade direkt en röntgenremiss till Avesta för att fortsatt utredning. När jag kom hem läste jag läkarens utlåtande som innehöll lite mer information än de givit mig:

”Bedömning och Åtgärd

Alarmerande smärta proximala femur, där jag finner att metastas/tumor (patologisk fraktur) måste uteslutas. Föreslår detta i remissvar inklusive vidgad provtagning som kalk och leverstatus. Ringer också upp inremitterande dr Omran, som håller med och kommer att vidta snara åtgärder. Ingen misstanke på psoriasisartrit. De led- och lednära besvär som funnits genom livet kan förstås vara korrelerade till psoriasis, som nu är utläkt på Metoject.”

Jag har haft tankar på att det har varit något större fel med tanke på att smärtan inte gett med sig, min viktnedgång och tappad muskelmassa. Det är bra att de nu ska skiktröntga hela bäckenpartiet och gå till botten med orsaken. Mindre bra är det att behöva vänta på svar och att vi nu börjar fundera på om det är cancer eller något annat allvarligt fel!

Men livet går vidare och vi har tränat oss på att vänta och ha tålamod så vi plockar fram de krafterna igen och håller tummarna!