Det är svårt att inse hur trögt Mats och jag fungerar just nu. Mats är orkeslös av sömnbrist och sjukdom, jag är utmattad och min hjärna och mina händer vill inte fungera. Det hade tidigare inte varit något problem att fixa vindrutetorkare och spolarvätska men nu är det som ett högt berg att bestiga… Vi delar upp utmaningen på flera dagar, och dagar har vi ju gott om. Blir det inte gjort idag blir det i morgon!

I morgon tar Mats sjuktransport till Uppsala, undersöks och sover på hotell för att utföra stora undersökningen på onsdag. För ett år sedan hade jag inte tvekat utan kört ner och hämtat honom på onsdagseftermiddagen. Även om vi fixar bilen är jag tveksam att köra i mörker och vinterväglag. Minsta anspänning känns oövervinnerlig. Vi satsar på att han är pigg nog att ta tåget till Säter där jag kan hämta! Vi är båda anspända och nervösa inför undersökningen men längtar efter att få den gjord och framför allt att få besked!

Det är bra att ha livserfarenhet med sig när livssituationen är tröstlös. Vi har väntat på att Mats ska bli piggare men när det ena besväret gått över står nästa på tur. Lukt och smaksinnet börjar nu återkomma, gikten är under kontroll,  just nu är andningen rätt bra men klådan har tagit över hans liv. Han sover bara ett par timmar åt gången, ibland bara en halvtimme innan klådan väcker honom. Sömnlöshet och magproblem gör att hans dagar blandas ihop med nätterna och rutiner och mathållning ställs på ända. Det är rätt kaotiskt och tröstlöst…

Som tur är har vi varit med förr och vet att det finns vägar ut ur tröstlösheten. På tisdag ska Mats till Uppsala på undersökning och därefter väntar vi på besked och behandling. Just nu vet de inte om det är hans hjärta eller hans lungor som är grundorsaken till hans problem och kan därför inte behandla honom på bästa sätt.

Julen närmar sig och vi ser fram emot och längtar efter att Elin, Åsa, Joel och Johanna som kommer och firar den med oss.

Därefter blir dagarna längre och ljusare och rätt som det är kan vi fara iväg med husbilen på kortare eller längre turer!

När jag vaknade i morse trodde jag att det var lördag men vid 6-tiden satte vardagstrafiken igång och verkligheten kom ifatt mig. Elin reste igår kväll och är nu tillbaka i Malmö men om tre veckor är hon här igen!

Dagarna går och äntligen närmar sig november sitt slut, på söndag är det första advent och vi kan njuta av att gå julen till mötes. Härligt!

Min chef ringde här om dagen och när jag berättade om hur vi mår och vår situation förstod jag hur eländigt det låter och faktiskt är. Mats kämpar med klåda och sömnproblem, jag är utmattad och har oanvändbara händer. Men det fantastiska är att vi är bra på att leva i nuet och ta till vara på stunden, då blir det jobbiga så mycket lättare att bära. Att tiden rinner iväg är oviktigt, särskilt nu när vi båda är lediga. Det vi inte gör idag blir gjort en annan dag.

Vi har soliga, frostiga och vackra novemberdagar med minusgrader. Elin ger oss alla energi, inte minst hundarna som får extrapromenader. Hon fotograferar flitigt och delar med sig av de vackra vyerna.

Mats fick medicin och sov det mesta av förra dygnet, välförtjänt och viktig sömn. Däremot fungerade inte medicinen nästa dygn, så i natt var han vaken hela natten igen… Det kommer att ordna sig tillslut men som Elin sa: Någon av oss sover alltid…

Det är så bra att det måste vara sant, mina händer har blivit ännu bättre!

Jag fortsätter att sova gott och mycket, sömnen är läkande. Mats däremot har stora problem. Hans klåda kommer och går och han har under senaste veckan inte sovit en enda natt ordentligt. Han lägger sig och försöker sova men ger upp efter några timmar. Ett par timmars sömn i fåtöljen och någon timme på dagtid ovanpå sängen är den sömn har fått. Vi söker nu hans läkare för att få hjälp med både klåda och sömn.

Det är mysigt att ha Elin hemma, vi njuter allesammans!