Idag känner jag mig mycket piggare men gårdagen blev en mycket slö dag. Det var dessutom bara kallt, blött och grått ute. Inte ens hundarna ville gå ut.
Idag ska vi skjutsa Ximena till träningen och Lasse ska hjälpa till med att sätta på vinterdäcken på volvon. Vi förbereder oss på alla plan för att möta vintern.
Igår tog vi nästa ( jag har tappat räkningen) coronaspruta och även vår första TBE . Influensavaccinet får vi vänta på och TBE ska fyllas på ett antal gånger. Mats ska också ta en ny mot lunginflammation. Jag har ömmande armar, ont i hela kroppen och idag känner jag mig lite febrig men det är det värt! Förutom detta ”pajade” min känsliga mage i samband med lånebilturerna och det tar några dagar att komma i magbalans igen. Jag hade också ett uppföljningssamtal per telefon med min hudläkare, vi fortsätter med nuvarande medicinering även om jag har lite psoriasis lurande på vänster tumme. Blir det värre kan vi öka dosen igen eftersom mina värden nu är ok.
Vi testade lånebilen som är anpassad till en rullstolsbunden kvinna. Förarstolen är fastlåst i ett läge, ena sidodörren går inte att öppna och det saknas passagerarstol. Vi vet ännu inte om vi kan använda den. Den stora scootern tar så mycket utrymme att det blir svårt med plats för en passagerare i baksätet. Med den lilla scootern går det bättre. Sedan ska hundarna få plats med en bur. Vi är inte så entusiastiska. Volvon förses med vinterdäck så att vi vet att vi har en fungerande bil.
Det töade och snöade om vart annat igår. Idag är det några plusgrader och mulet. Byns älgjaktlag jagar häromkring under helgen. Vi är fortfarande med i deras chatt och det är kul att följa dem, jag saknar jakten. Men gårdagens väder var inte behagligt så det var det skönt att slippa.
Till gårdagens glädjeämnen hör samtal med Åsa och Joel.
Åsa firar födelsedagen i Göteborg och med jobb.
Joel och Johanna gör omfattande reparationer av sitt hus som visat sig vara fuktskadat. De har problem med försäkringsbolaget som inte anser att det är ett dolt fel!
Världen är i gungning och mitt i allt kommer den första snön och Lasse Berghagen dör. Det är lätt att gräva ner sig i elände. Vi bestämde oss för att göra en mysig ”pensionärsfredag” och att plocka fram lugnet och glädjen.
Vi fick också ett positivt besked igår, lånebilen har inte körförbud enligt bilhandlaren!
Idag gratulerar vi Åsa som ska jobba i helgen. Jag firar henne ordentligt nästa helg när jag hälsar på henne i Oslo!
Nu vet vi att bilfirmor har gruppförsäkringar och inte alltid behöver ha en lånebil påställd. MEN den har körförbud sedan den 12 oktober och har inte ombesiktigats.
Nu har vi fått nog, vi vill häva köpet och startar processen med ARN. Det får ta den tid det tar ( minst 6 månader)!
Jag har inte ord för de känslor det bekymmersamma dagsläget river upp.
Trots detta var det inte det som väckte oss båda alldeles för tidigt idag. Det var den egna frustrationen över vårt bilköp.
I förrgår hämtade bilfirman den trasiga lånebilen och sa att de skulle reparera den. Vi hörde ingenting under gårdagen men strax före klockan fem ringde de och sa att de skulle lämna en annan handikappanpassad lånebil om 20 minuter. Efter en timme kom de med en annan Chrysler och sa att vi kunde köra med den tills vår bil var reparerad. När vi kollar upp den är den på Transportstyrelsen är den avställd och har körförbud. Vi vet inte heller hur den är försäkrad. Vi kan alltså inte använda lånebilen!
Eftersom bilfirman inte svarar oss på telefon, mail eller sms försöker vi nu via Transportstyrelsen och försäkringsbolag få besked om påställning och försäkring. Det är inte enkelt!
Vi kan inte få besked om när vår Chrysler är färdigreparerad men igår hämtade de vår trasiga lånebil för reparation. Jag kan inte påstå att jag är optimistisk till utgången av hela bilaffären och tyvärr sänker det mig och mitt humör, hur mycket jag än försöker låta bli.
Elin har nu graviditetsersättning och vi kan spela Sky lite oftare. Jag fortsätter att träna och delta i gymnastikprogram på nätet. Stundtals kommer värken tillbaka men är för det mesta ett minne blott. Fortfarande återstår röntgen av bäcken och ländrygg den 1 november.
Mats har som tidigare bättre och sämre dagar men verkar i det hela ganska stabil.
Vår granne Jonas överlämnade igår en stor korg med trattkantareller som Mats rensade. De har blivit torkade under natten och nu är vintern räddad!
Idag sov jag länge och gott och läste utan skyddsnät dagens tidningar.
Vilken osäker och förskräcklig värld vi lever i!
Idag varken ville eller orkade jag möta nyheterna till morgonkaffet.
Jag möter morgonen i gryningen och i tystnad. Flocken sover, morgontrafiken ökar utanför huset nu vid 7-tiden men avtar inom en dryg timme.
Idag är det provtagning för Mats och vi ska ta hem våra tavlor från kapellet. Dessutom ska vi ta tag i bilaffären igen, Hasse hjälper oss tack och lov.
Jag dricker mitt morgonkaffe och grunnar lite på dagen och framtiden. Det är måndag och höst, en helt vanlig vardag. Kommande helg fyller Åsa år och i slutet av nästa vecka reser jag till Oslo för att träffa henne!
Vi fick en högklassig och underbar musikupplevelse igår kväll. Den argentiska tangons historia berättades och framfördes av två fantastiska musiker. I Arkhyttans kapell samlades drygt 50 personer för att lyssna. Det var lyxigt att kunna gå till ett kulturellt arrangemang och att priset bara var 150kr!
Vi visade upp vår konst och hade fina samtal kring tavlorna. Detta blev en liten nystart i våra konstnärsambitioner.
När vi kom hem provsmakade vi en flaska spanskt bubbel tillsammans med Lasse. Den gjorde oss inte besvikna!
Att förhålla sig till nyhetetsrapporteringen är inte lätt. Rapporter om krig, jordbävningar, skjutningar, bränder, svikande politiker och miljöproblem bombarderar mig. Hur tar jag hand om det?
Nedanstående kåseri visar ett förhållningssätt. Allt är som det ska!
Det är lättare sagt än gjort att släppa tankarna på vårt misslyckade bilköp. Vi avbetalar på en bil som vi bara har kunnat använda en dryg vecka på tre månader. På garageplanen står en obrukbar ersättningsbil och bilförsäljaren i Eskilstuna går inte att få kontakt med.
Just nu har jag lättare att släppa det än Mats men vi behöver driva frågan vidare och samlar krafter för detta.
Våra tavlor är upphängda i kapellet. Det var inte så lätt med tanke på ljus och befintliga väggar. Vi plockade fram den gemensamma erfarenheten av ”hängning” och kunde snabbt hitta en lösning som vi båda var nöjda med under rådande förutsättningar. I kväll får vi se hur utställningen blir mottagen.
I övrigt har vi en obokad lördag.