Idag kör vi ner chryslern till Eskilstuna för att de ska göra de åtgärder som behövs. Vi får låna en annan bil under tiden.
Vi är trötta och slitna, ingen av oss sover särskilt bra just nu, det är mycket information att ta in, mycket som ska ordnas och många beslut som ska tas. Vi är trötta på våra slitna kroppar. Min kropp är verkligen ett måndagsexemplar, hur många sjukdomar kan man få under sitt liv? Mats jobbar med sin vätskebalans liksom kaliumnivå som ställer till det för honom. Det enda vi önskar oss är lugn och ro!
Jag vaknade tidigt och steg upp halv fem. Klockan 7 körde vi iväg mot Falu lasarett. Vi körde Chryslern så jag kunde använda lilla scootern inne på sjukhuset.
Jag fick träffa en trevlig kvinnlig läkare som konstaterade att mina händer hade typska artrosfingrar. Hon uteslöt artrit, vilket kändes bra. Däremot ville hon att vårdcentralen skulle ta över och fortsätta utredningen med att börja med en skiktröntgen.
Jag var snabb att kontakta vårdcentralen och inom en timme ringde läkaren upp mig och skickade direkt en röntgenremiss till Avesta för att fortsatt utredning. När jag kom hem läste jag läkarens utlåtande som innehöll lite mer information än de givit mig:
”Bedömning och Åtgärd
Alarmerande smärta proximala femur, där jag finner att metastas/tumor (patologisk fraktur) måste uteslutas. Föreslår detta i remissvar inklusive vidgad provtagning som kalk och leverstatus. Ringer också upp inremitterande dr Omran, som håller med och kommer att vidta snara åtgärder. Ingen misstanke på psoriasisartrit. De led- och lednära besvär som funnits genom livet kan förstås vara korrelerade till psoriasis, som nu är utläkt på Metoject.”
Jag har haft tankar på att det har varit något större fel med tanke på att smärtan inte gett med sig, min viktnedgång och tappad muskelmassa. Det är bra att de nu ska skiktröntga hela bäckenpartiet och gå till botten med orsaken. Mindre bra är det att behöva vänta på svar och att vi nu börjar fundera på om det är cancer eller något annat allvarligt fel!
Men livet går vidare och vi har tränat oss på att vänta och ha tålamod så vi plockar fram de krafterna igen och håller tummarna!
Vi säljer honung. 700 gram kostar 100kr. Vid köp av 2 burkar medföljer en burk hösthonung från 2022.
För min del är det besöket på reumatologen i morgon bitti som hägrar. Jag hoppas få klarhet i vad det är som drabbat mig men inser att diagnoser kan ta tid.
Värken förändras och övergår emellanåt till myrkrypningar (som man kan få när en kroppsdel somnat och den börjar vakna till igen). Jag kan gå obesvärat ett antal steg (hur långt varierar) innan värken sätter in och stegras ju mer jag går. Vilar jag en stund lindras eller försvinner värken ganska snabbt. Det är alltså frestande att låta bli att gå! Jag försöker ändå att vara aktiv och framåt kvällarna kan värken ha förvärrats, liksom att det varierar från dag till dag och gång till gång.
Så var det dags att paketera vår honung. Igår hällde jag upp knappt halva honungsskörden på burkar, det var vad min rygg och mitt ben klarade av. 48 st 700- gramsburkar.
Ximena och hundarna kom hit och det var full rulle hela eftermiddagen.
Jag har bra hjälp av Mats handikapp- och träningsutrustning. Jag tränar varje dag för att återuppbygga musklerna som har förtvinat och förhoppningsvis lindra smärtan. Det jag tror är effektivast är cyklingen, maskinen har fått en hedersplats, framför TV:n mitt på vardagsrumsgolvet.
Idag ska jag lämna prover inför reumatologbesöket på onsdag morgon.
Elin och jag umgås fortfarande en del via spelet Sky. Hon och Viktor har meddelat att de kommer hit några dagar i augusti i samband med Ylvas begravning. Det ser vi fram emot!
Igår var det motsatsens dag, jag hade mer värk än på länge och anpassade mig därtill. Det var den första dagen på länge som det inte alls regnade även om det inte var särskilt varmt. Mats och Lasse tillbringade eftermiddagen på flygfältet.
Lasse rör honungen varje dag och snart är det dags att fylla burkarna. Vi har 700 gramsburkar som vi säljer för 100kr styck. Mjödet har börjat jäsa och det ska vi behålla för oss själva när det är klart.
Vi har erbjudit byborna att ta rätt på våra hallon som vi inte orkat sköta i år. Jag kan inte tänka mig att ta mig så långt ner i trädgården med mitt ben. Hittills har en familj nappat.
Jag njuter av att ha röjt och städat och fortsätter långsamt med ”reningen”.
Fram till eftermiddagen hade jag igår den bästa dagen hittills vad gäller smärtläge. Jag städade färdigt nedervåningen och känner mig så nöjd! Sedan satte värken igång men det var det värt!
Mats testar bilen och det mesta verkar nu fungera igen. Det finns en funktion för att höja och sänka pedalerna som vi inte fått att fungera. Just nu är de bottenställda och jag har svårt att nå ordentligt. Det måste fixas på något sätt, i övrigt sitter jag mycket bekvämt.
Vi åt revbensspjäll och Mats goda tunnskivade staffanspotatis och senare på kvällen festade Mats och Lasse på räkor. Jag la mig tidigt eftersom jag hade en tidig morgon. I natt har jag däremot sovet extra länge och njuter av morgonkaffet i ett fräscht vardagsrum.
Igår behövde vi pensionärsfredag. Vi är båda trötta och rastlösa eftersom bilaffärerna ännu inte är riktigt klara. Mats lyckades fixa felen på bilen, det var troligtvis jordningsfel. Nu ska vi testköra några dagar och se om allt funkar som det ska. Fortsätter det att krångla kommer bilhandlaren ta tillbaka bilen och fixa problemen.
Den 20 juli är ingen vanlig dag. I större delen av mitt liv har det varit en festdag med min skånska släkt. Det var mormor Agdas födelsedag och släkten samlades, umgicks och åt sju sorters kakor. Likaså är det alla släktMargaretors namnsdag. Så mina tankar gick till dem igår.
Jag gillar Lillhärdals facebooksida, de använder den på ett bra sätt. Här är ett exempel!
Igår ringde de från reumatologen och erbjöd en återbudstid den 26 juli! Underbart!
Vi önskar nu bara lugn och ro och ingen spänning. Vi tänkte oss besöka Avesta art en dag och besöka systrarna i Skarpnäck, göra fisketurer och bara njuta av sommaren.
Men Chryslern måste in på verkstad och vi tycker att vi haft otur eftersom bilhandlaren inte har kollat igenom funktionerna ordentligt innan försäljningen. Det kostar oss inget men vi måste vänta på den nya frihetsbilen. Som tur är har vi kvar volvon så vi inte blir helt inlåsta här.
Jag är mycket bättre, värken varierar men är inte lika intensiv utan mer molande! Att jag kan sova bidrar också. När jag ser mig omkring ser jag två månaders förfall. Blommor som otrivs, högar av oflyttade saker, änglatofflor och hundspår. Långsamt sätter jag igång röjningen. Igår städade och putsade jag till och med fönstren i sovrummet och toaletten blev skurad. Det finns alltså hopp! Jag klarar av det och har ork om jag tar lite i taget och vilar mellan varven.
Jag är lite osäker om jag vant mig vid värken eller om den blivit mindre och kanske har jag börjat tänka att jag får leva med värk i fortsättningen. Det sämsta är att jag inte kan gå särskilt långt, jag fasar redan inför reumatologen, det är många och långa korridorer att ta sig igenom. Utan Chryslern får jag inte med mig lillscootern.
Vädret är verkligen varierat, jag vet inte hur många gånger på dagen som det regnar eller som solen skiner. Igår var det ganska svalt också. Vädret kommer fortsätta vara lika nyckfullt och den planerade grannfesten på fredag har därför blivit inställd. Så synd, den hade vi sett fram emot!
Det blev ingen hundbur, vi har kommit fram till att vi behöver tillverka en egen som passar bakluckan. Däremot blev det en biltur Borlänge, Falun och hem. Det visar sig att det finns en del småfel som behöver åtgärdas på bilen men det kommer att gå på garantin. Allvarligast är ett glapp någonstans som orsakar att blinkers, ljus mm helt lägger av emellanåt för att sedan plötsligt komma tillbaka liksom att den inte växlar som den ska. Det är bra att vi har kvar volvon tills det blivit åtgärdat.
Bilaffärerna är inte helt klara eftersom bankerna tar tid på sig och jag kan inte riktigt koppla av förrän vårt lån på husbilen är löst. Likaså ska vår nya bil fungera ordentligt!
Den 18 är pensionsdag och Mats fick köra några vändor för att fylla på vårt matförråd. Han lämnade innan dess prover som visade att hans värden var precis som de ska igen! Skönt!
Jag hade igår mer ont och på ett nytt sätt. Det tillsammans med sorg och trötthet gjorde att jag hade en tyngre dag. Jag pratade med Elin och Åsa och vi sörjer Ylva. Hon var en speciell kvinna som lämnar många minnen efter sig!
Vi boar in oss i bilen, idag ska vi titta på en begagnad hundbur som vi tror kan passa in. Vi kan vid behov få med oss båda scootrarna också.
Nästa vecka planerar vi att göra ett besök hos systrarna i Skarpnäck. Vi behöver byta miljö och se lite annat.
Mitt körkort ska förnyas så ett fotografi hos Trafikverket i Falun blir det idag, förutom Mats provtagning i Långshyttan och ev hundbursinköp i Borlänge.
