Kategoriarkiv: Minnen

Nattplåga

Jodå, jag njuter emellanåt av sommarvärmen, dofter och ljud. Gårdagen blev rätt bra smärtmässigt. Jag kunde sitta smärtfri långa stunder i min älskade fåtölj, gruvade mig för att resa mig och gå men kunde göra det relativt smärtlindrigt framåt eftermiddagen.

Vi är inga muntergökar någon av oss just nu. Mats jobbar för att förbereda husbilen för försäljning. Jag letar bilder och husbilsminnen för att muntra upp mig, här kommer ett urval från våra resor med våra två senaste bilar:

Vi har haft många härliga upplevelser och dagar i våra husbilar.

Jag tycker inte längre om att gå och lägga mig. Jag är annars väldigt kvällstrött och gillar att ligga och dra mig på morgonen. Sängen är en kär och uppskattad plats. Nu har nätterna blivit en plåga, det tycks vara det sämsta tänkbara, med tanke på smärtan, att ligga ner. Men långsamt, mycket långsamt märker jag en förbättring och hoppas att Tens ska hjälpa mig att stå ut under läkningen.

Bröderna Noren har förgyllt våra måndagskvällar och igår såg vi det sista avsnittet!

Smärta

Jag är inne på fjärde veckan med svår smärta och tänker på mamma som levde med svår fantomsmärta i över 10 år. Vi såg att hon hade ont och hon svettades ofta ymnigt. Hon berättade om sin smärta och försökte minska/bli av med den med alla möjliga behandlingar och mediciner men lyckades aldig bli smärtfri.
Ett sånt fruktansvärt öde! Jag kan inte minnas att hon gnällde utan försökte tillsammans med pappa fortsätta sitt liv så bra som hon bara kunde.
Förlåt för att jag aldrig riktigt förstod dig mamma!

Igår sattes det potatis på byns gemensamhetsodling, jag avstod att hjälpa till av naturliga skäl. Lasse har landat i Italien och det lämnar ett underligt tomrum i huset.

Mats är envist flitig, han lagade potatissallad och rådjursfile’ till middag och på kvällen tvättade han husbilen. Jag blev modfälld och handfallen eftersom min smärta återkom igår om än i lite mildare form. Det blev färre stunder av smärtfrihet och en molande smärta varierar på en skala mellan 3-8 på en 10-gradig skala. Det gör mindre ont när jag går än tidigare även om smärtan då ökar och stannar kvar en bra stund efteråt.

Natten har varit tung och ”svårsoven” och jag är så trött på detta! Borde jag inte bli bättre? Var det bara bedövningsmedlet som tog, det skulle hålla i sig två till tre dagar. Har kortisonet inte hamnat på rätt ställe?

Här kommer en rubrik som jag reagerade mycket negativt på! Skulle en man kunna få samma rubrik och text?

Ork

Brist på ork!
Den här vintern och våren har sugit orken ur mig på ett sätt jag inte känner igen. Jag brukar kunna vila mig tillbaka till lusten och orken men den riktiga orken ville inte riktigt återkomma.

Stillasittande som jag just nu tvingas vara har mina tankar haft desto större utrymme och sett i backspegeln har det skett en förändring.
Jag har noterat det men förklarat det med åldern, jag fyller 70 nästa år. Likaså sa en läkare till mig när jag behandlades för struma vid 40-årsåldern att sjukdomen gjort min kropp 10 år äldre. Tuff cancerbehandling 10 år senare slet säkert även ordentligt på min kropp. Min psoriasis kan vara en effekt av detta. Mina fingrar och händer har värkt och kroknat under många år men varit uthärdligt och jag har inte sökt hjälp för det.

Min högra höft har ”stökat” under många år men oftast bara varit stelhet som gått över efter några steg. Det jag nu har blivit påmind om är de problem jag hade med höften under min cancerbehandling. Jag hade väldigt ont i höften och kunde inte gå ordentligt under den period jag strålbehandlades, efter cellgifterna. Färdtjänst hämtade mig därhemma och jag fick skjuts till Gävle. Där minns jag hur jag stapplande tog mig fram med stöd av väggarna till strålavdelningen. Just då minns jag inte att vi gjorde något åt detta, cancern var prio ett. Jag minns inte heller hur länge jag hade det och när det gick över. Det var 19 år sedan.
Det jag noterat under dessa år är att sedan jag började med psoriasisbehandlingen har höften inte gjort sig påmind, min hudläkare nämnde att denna medicin även användes vid artros och ledproblem och vi skojade och sa att det var ju bra om vi kunde slå två flugor i en smäll. Händerna har fortsatt att värka men höften har varit smärtfri tills vi för ett par månader sedan minskade dosen. Kan detta ha inverkat?

I morse kontaktade jag vårdcentralen och påminde om att röntgen är gjord men fick där veta att remissgenomgångarna är på onsdagar så senast onsdag skulle de höra av sig. Det känns långt borta och deppigt! Värktabletterna gör nytta och i natt har jag sovit 8 timmar fastän jag bara kan ligga i en sovställning! Så lite positivt är det i alla fall.

Det är en strålande fredagsmorkon med sval luft och solsken. Jag tror att jag ska försöka ta med mig rullatorn ut så att jag kan ta en runda i trädgården. Kanske se till rabarbern och ta med några stjälkar till en paj eller lite saft. Om jag orkar…

Mats rullator hjälper mig att förflytta mig någorlunda smärtfritt!

Wienerbulle!

Det regnade på natten, när vi vaknade och fortsatte hela dagen och även i natt har jag hört regnet smattra mot husbilstaket. När jag nyss vaknade var himlen blå i takluckan men det visade sig vara en liten lucka i molntäcket. Men det regnar inte längre!

Igår bokade vi in oss här på ställplatsen ytterligare 2 nätter. Vi besökte Bjänum och kusin Eva och hennes Rolf på eftermiddagen. Det var länge sedan vi sågs och så mysigt att träffa dem och se deras fina hus som de skaffat i mammas hemby Bjärnum, norr om Hässleholm.

Eva hade bakat mormors ”finbullar”, wienerbullar och lyckan var gjord! En biltur till familjegraven, där mormor och morfar, mamma och pappa och Evas mamma är begavda och runt byn bjöd hon också på. Tiden gick fort och jag mådde så bra av att minnas, få lite uppdateringar och umgås med dem!

Vi körde hem (till ställplatsen) med en påse bullar och glädje i sinnet!

Bara ett foto blev taget, på bullen!

Ungdomsminnen

Det härliga vårvädret fortsätter!

Igår fortsatte vi vår konstrunda och det verkar som om konstspaningen är välbesökt.
Hos Pyttan Krantz träffade jag fler gamla bekanta från Faluntiden. Plötsligt stod vi där, tre kvinnor som för 40 år sedan arbetade i Nybroboden, en ideell förening som sålde bra mat och konsthantverk. Britta och jag åt i matlag i Bojsenburg och minnen väcktes om ungdomstiden i Falun i början av 80- talet. Det är många fina minnen och tankarna följde med mig resten av dagen.

Det verkar som om det framöver kommer att bli mildare väder och även frostfritt på nätterna, vilket känns lovande. Långsamt flyttar vi över till husbilen och under veckan får vi se när allt blir färdigt för avfärd söderut.

Vår?

Påsken närmar sig och sakta, sakta börjar våren göra anspråk.
Igår kunde jag sitta och sola på kökstrappan en lång stund och hundarna tillbringade timmar med att samla på sig lera. Per kikade in en stund och Mats och Lasse var på modellflygsmöte på kvällen.

På eftermiddagen blev jag dålig i magen och tillbringade en stor del av kvällen och natten på toaletten. Magen lugnade sig framåt morgonkviskten och nu hoppas jag att det har gått över. Jag får ta en extra lugn dag idag.

Facebook påminner om vad som har hänt och det är fantastiskt skönt att vi slipper sjukhusturena och oron vi hade för fyra år sedan.

Bröllopsdag

Mats och jag hittade varandra via internet för 22 år sedan. 2004 blev vi sambos här i vårt paradis i Arkhyttan. För 12 år sedan, när Mats precis fyllt 60 år, gifte vi oss i Husby kyrka. Den dagen minns vi med mycket gädje och värme, det var en fantastisk dag med bröllop och fest precis som vi ville ha det!

Igår firade vi bröllopsdagen. Som pricken över i kom Ingrid, mina barns faster, förbi och åt lunch med oss. På kvällen gorde Mats en planka med vildsvinsfile’.

Vilken dag!

Jo, först och främst är det vår 12-åriga bröllopsdag! Det ska vi fira!

För det andra har husbilen, med hjälp av Lasse, kommit loss från arkhytteleran och står beredd på garageplanen för förberedelse inför besiktning och avresa.

Och för det tredje har Åsa haft vernissage i Århus!

Sist men inte minst så känns det just nu ”gött att leva”!

Nostalgi

Kusin Eva, som numera bor i Bjärnum, skickade igår en länk till en mäklare som säljer mammas barndomshem. Huset ligger i Bjärnum, en liten by norr om Hässleholm, och byggdes av min morfar när mamma var liten.

Det var från början grönt och låg i utkanten av byn med skog runt sig på flera sidor. Jag minns dem som stora skogar med vilda fasaner som ibland vandrade in på tomten. De äldre barnbarnen tillbringade ofta ett antal sommarveckor under mormor och morfars överinseende.

Framsidan krattades varje vecka, morfar skickade oss till kiosken för att köpa Saltisol och kvällsposten, mormor bakade underbart mormorsbröd och styrde oss kusiner och dagarna. Det är härliga och trygga barndomsminnen. Jag lärde mig simma i den otäcka sjön Bjärlången, konfirmerades så småningom i kyrkan och deltog i oändligt många födelsekalas i trädgården med hela släkten och sju sorters kakor.
Mamma, pappa och en moster köpte senare huset och bodde där många år tillsammans med mormor när morfar hade avlidit. De byggde ut och målade huset vitt och mina barn har också fått fina barndomsminnen därifrån.
När mormor flyttade till ålderdomshemmet och de inte orkade längre sålde de huset och valde andra bostäder i Bjärnum.

Det var väldigt kul och känslomässigt att titta på mäklarens bilder, så omgjort men ändå bekant. Detta hus som var min enda fasta punkt ända tills jag för 20 år sedan flyttade hit, till vårt paradis i Arkhyttan.

Igår tog vi med Mats lilla moped och körde till Borlänge. Volvon besiktades utan anmärkning, IKEA-varor blev upphämtade och Mats körde omkring som en skottspole i mataffären. Vi kom hem med ovanligt många läckerheter!

Elin och jag var ute på nya äventyr i spelet Sky!

Här kommer tidningsklipp, den första tar upp det som jag mest funderar på just nu.

Blåsväder

Vårt paradis!

Plusgraderna håller i sig men det har blåst ordentligt det senaste dygnet och sportlovsfirarna har otur. Den här helgen pågår Vasalopp, Formel 1, världscup i skidskytte och skidVM så våra dagar är uppbokade.

Vi mår båda två ganska bra just nu, är lättade över att mörkertiden är över och ser fram emot våren och sommaren. Vi fortsätter att planera inför ett aktivt husbilsliv men lär komma iväg först i april eftersom vi huvudsakligen kommer att hålla oss i Sverige.

Facebook påminde igår om denna dag då framtiden kändes oviss.