Jag börjar med att tala om att jag tror att min syn kommer att bli bra MEN.

den omtalade Hallelujaupplevelsen har uteblivit!

När lergrumset försvunnit och jag kan se med högerögat är det ingen skärpa och i yttre vrån ser det hela tiden ut som om jag har en tår/vattendroppe. Jag kan inte läsa liten text vare sig med eller utan glasögon. Denna text blir nog mer felstavad än vanligt, jag ser definitivt inte tydligt vad jag skriver.

Jag tog stöd av Elin för det kändes inte OK. Jag har bara hört att de blivit så bra och det verkar inte som det händer något positivt för mig och läkaren sa 6-48 timmar, det har snart gått den dubbla tiden. Jag ringde 1177 och jag blir imponerad av deras bemötande. Sköterskan tog kontakt med ögonkliniken i Lund som skulle ringa upp mig när ögonläkaren ätit sin lunch.

Jag hade åkt hem till lilla familjen och Elin hade ställt in sin planerade eftermiddag. Vi åt sen lunch och sedan följde hon och Ylva Lo med hem hit. På hemvägen ringde sköterskan och meddelade att läkaren hälsade att jag inte skulle oroa mig, det kan ta tid att stabilisera sig. Blev det värre skulle jag kontakta kliniken som gjorde operationen.
Vilken lättnad, jag befarade att jag skulle tvingas ställa in stockholmsresan och missa maggans begravning.

Det jag lärt mig av detta att oj vad beroende jag är av synen. Jag lider av att inte kunna läsa och inte heller måla som jag äntligen kommit igång med. Måtte jag aldrig bli blind!

I morgon kommer Joel och hämtar Bianca, hon ska vara hos dem i Landskrona medan jag är i Stockholm. Mitt tåg går vid 14-tiden och det kommer att bli några intensiva dygn. Sammanfattning och rapport kommer när jag kommit tillbaka till Malmö. Förhoppningsvis ser jag bättre då!