Igår väntade jag otåligt på mäklarens förslag och på vad som skulle hända med Mats. Rastlösheten gjorde att ingenting alls blev gjort.

Det blev inget möte med läkaren Emma och på eftermiddagen fick Mats veta att de skulle göra en gastroskopi och att han skulle bli kvar tills han gått ner 5 kg. Det gjordes en gastroskopi för mindre än en månad sedan berättade han men det lyssnade de inte på. Likaså ville de kolla upp hans lever.
Vid gastroskopin var det en ny läkare och Mats berättade återigen att det nyligen var gjort. Då letades det upp i journalerna och ingreppes ställdes omedelbart in ( precis innan de skulle ge honom lugnande). Han kördes tillbaka till avdelningen och hade då ilsknat till och bestämde att skriva ut sig själv. Han ville inte bli liggandes där under denna långhelg. Han fryser hela tiden, sängen är för hård för att sova ordentligt på, maten är urusel och att försöka få honom 5 kg lättare genom deras furixinjektioner var inte trovärdigt. Mats har extremt bra kontroll på sina värden och sin vikt/vätskehantering. Vid tidigare försök på sjukhus har han liksom nu svarat positivt de första dygnen därefter är det stopp och han har blivit hemskickad. 5 kg är helt orimligt. Täta provtagningar håller reda på hans levervärden men det hade de inte kollat upp utan skulle starta från noll. Likaså hade de inte kollat den senaste provtagningen och när han bad om reslutaten angående blodvärdet visade det sig att det hade förbättrats. Han framförde kritik mot hanteringen av honom och att de inte tagit reda på tillräckligt eller tagit del av hans erfarenheter innan de tagit beslut om behandling och åtgärder och skrev ut sig själv!

Jag fick ett kort sms: Kom och hämta mig!

Strax desförinnan ringde mäklaren som skickat över förslaget till annons. Visningdatum är den 16 juni vilket innebär att vi måste skippa visningen på vår önskade lägenhet. Vi hinner inte få besked om en ev försäljning innan vi ska bestämma oss om vi får ett erbjudande.
Den frustration jag redan kände blev inte bättre av besvikelsen över förlorad lägenhet och när Mats sms kom blev det droppen. Jag är väl bekant med Mats humör och blev orolig över vad som hänt, han ville inte berätta förrän jag kommit dit. Jag rastade hundarna och satte mig i bilen och körde mot Avesta. Självklart stöttar jag Mats i hans beslut men inte till vilket pris som helst, var han lika dålig som när jag lämnade honom ville jag inte att han skulle komma hem. Men hans beslut tydde på att hans nya blod gett honom livskraft igen och mycket riktigt fick jag en bra förklaring när jag väl kom dit.

Han hade fått tillbaka energi och körde med scootern in i mataffären för att köpa de läckerheter han tänkt ut och väl hemma kunde han gå utan stöd och gjorde superläckra croustader som vi festade på.
Efter helgen kommer han gå igenom vad som hänt och be läkaren Emma hjälpa honom med en handlingsplan för hur de ska fortsätta hans behandling.

I natt har vi sovit fantastiskt bra och fastän jag somnade tidigt framför TV:n ville jag inte kliva upp förrän efter klockan 8!

Det är Nationaldag och helgdag och

Allt är som det ska!