Livet är så skört!
Mats sepsis var mycket allvarlig och jag har aldrig sett honom så dålig som han var innan ambulansen kom ( förutom vid hjärtstoppen). Det har legat kvar och skavt i mig som en varböld, känslan av att vara helt hjälplös eftersom jag inte kunde få kontakt med honom. Det vill jag aldrig mer uppleva!
Vi vet båda två att framtiden är väldigt oviss men vi har lyckats skapa två bra förutsättningar. En bra bil och en lägenhet i Malmö är bra trygghetspunkter oavsett vad framtiden innebär. Vi kommer att fortsätta att styra om och skapa trygghet i våra liv efter hand, vi tar ett steg i taget. Det känns lite riskabelt att flytta när vår fastighet inte är såld och det kommer att bli tufft ekonomiskt men vi har inget annat alternativ. Vi kan inte bo kvar här!
Idag hoppas vi att Mats får sin nya picc-line. Läkarna säger att han visar små förändringar mot att bli bättre vilket känns hoppfullt.
Jag ska åka och lämna prover inför ett återbesök på hjärtmottagningen i morgon. I eftermiddag kör jag till bilfirman som tagit hand om vår handikappbil för att göra klart den affären.
I övrigt är jag mitt inne i en återhämtningsprocess efter den senaste tidens turbulens.
Det kommer att ta tid… För tillfället är det magen och nattsömnen som blivit lidande. Min oroliga mage tycks ha kommit tillbaka.
Ingen har bokat sig för husvisningen i morgon.
Facebook påminde om hur mina händer såg ut för 7 år sedan. Jag medicinerar och slipper numera dessa problem.
Maktlös
14 september Ovanstående bild målade jag tidigt i våras. Som vanligt visste jag inte vad det skulle bli förrän jag var klar och då blev jag förskräckt! Utbränd! Nu mår jag bättre men det senaste bakslaget med Mats sköldkörtel har även förflyttat mig tillbaka några...
Höstkänning
13 september Halva september har ”runnit” iväg. Än kan vi plocka björnbär, plommon och äpplen 🍏 🍎. Nattfrosten har ännu inte kommit. Vi tar dagarna som de kommer och anpassar oss till dagsformen. Mats är verkligen tillbaka till ruta ett, han orkar inte...
Ålder
12 september Igår blev jag tillfrågad hur gammal jag är och jag var tvungen att räkna efter, 66 år. Jag har många tankar om åldrandet men exakt hur många år jag är, är inte viktigt. Jag tittar på andra och ser deras åldrande men när jag tittar på mig själv har jag...
Fredag igen…
11 september En krispig, solig höstmorgon i Arkhyttan. För en vecka sedan var det sommar och vi åt lunch på Joel och Johannas koloni i Helsingborg tillsammans med dem och Elin och Åsa. Idag vaknar jag till en sval morgon med begynnande höstfärger i träden hemma i...
Bredband
10 september Lövåsens skjutbana. Här sitter jag i den skottsäkra buren och väntar på att markera var de träffat. Mats är nu i Långshyttan för att lämna prover. Kl 10 kommer de för att slutföra bredbandsindragningen. Äntligen, det har dragut ut på tiden, över 2 års...
Skjutträning
9 september Älgjakten närmar sig och igår kom vi äntligen iväg till skjutbanan för att träna. Det gick bra, takterna sitter i! Vi gjorde också en biltur till Jaktia för att skaffa mer ammunition. Träning på 80-metersbanan. Mats har det jättejobbigt just nu. Han har...
Pensionärsvardag
8 septemberSå här kraftfull och pigg är jag i spelet Sky! Numera har jag anpassat mitt sovmönster efter pensionärslivet och sover gärna fram till 8 eller strax därefter. Det är hundarnas mattid och det är svårt att rucka på. Att därefter äta frukost i lugn och ro och...
Måndag
Jag har fått en ny fiskerulle i present av Mats. Borta bra men hemma bäst. Igår landade vi och upplevde luftombyte, som våra föräldrar brukade säga. Idag har vi handlat och uträttat ärenden. Det är soligt och varmt men det är tydligt att naturen väntar på hösten. Vi...
Hemresa
6 september Vi startade halv 9 och landade hemma i Arkhyttan strax efter klockan 5. Hemresan gick bra, vi körde de 50 milen i regn och sol. I Motala åt vi lunch och handlade och utanför Norberg blev det fikapaus. Vi är mycket nöjda med husbilen, den är utrymmesmässigt...
På väg hem
5 septemberGrannar i Ljungby Vi hade tur med vädret och tillbringade igår ytterligare några timmar på kolonin. Åsa, Elin och jag tog en promenad, vi åt lunch och skildes åt vid 2-tiden. Mats mådde bättre men så pass dåligt att han vill komma hem. Att knappt orka ta...