Dagens Mats

Så här års började vi utegrillningen. Vår veranda var ett underbart ställe att lapa den första vårsolen.

Jag förbereder inför morgondagens askspridning. Det är mycket känslosamt för mig. Urnan står nu i bokhyllan och jag har ingen känsla av att Mats finns i urnan utan han finns runt omkring mig. Men urnan är ändå en symbol för att han funnits, det är oerhört svårt att förstå att han inte finns längre.
Sjöräddningen i Kivik ställer upp och kör i morgon förmiddag ut oss till en plats utanför Vitemöllas fiskeläger för att vi ska sprida Mats aska och strö blommor. Mammas bästa vän och kusin AnnaLisa och hennes man Agne, som vi umgicks med under hela uppväxten, fick också sin aska spridd där. Så nu får de sällskap.

Gårdagen präglades av sorg, övergick i ilska men avslutatdes i glädje tillsammans med lilla familjen.

Jag gråter mycket nu, det är befriande gråt. När jag varit och handlat blommor att strö vid askspridningen grät jag hela vägen hem. I korridoren stod grannen och torkade golvet utanför våra dörrar. Hon fortsatte med anklagelserna, erbjöd sig att låna ut en hundkam, tyckte att jag skulle hjälpa till att skura mm mm. Jag har fått nog av henne och anser att hon mobbar mig vilket jag sa till henne i ilska innan jag stängde dörren. Hon har inte tagit till sig något av det jag hela tiden berättar, att jag gör mycket för att underlätta det för henne.
Linnea ringde precis när jag stängt dörren och jag fick turligt nog prata av mig ilskan. Hon hör ofta av sig och är ett fint stöd i mitt liv och sorgearbete.

Jag lagade ”ramen” till lilla familjen och hade sedan en fin stund innan de cyklade hem i regn och mörker. Då satte jag mig ner och formulerade ett brev till fastighetsförvaltaren. Jag vill ha en dialog om hur de kan hantera denna typ av störningsärende. Jag blev i förrgår kontaktad av grannen som bor bredvid henne, hon är aggresiv mot deras barn och familj också och han bad mig hjälpa till så att vi kan få en lösning. Det sägs också från några olika källor att hon varit/är problem för fler grannar i huset.
Jag har fått nog av hennes påhopp och kan inte acceptera att riskera bli överfallen med anklagelser så fort jag öppnar min ytterdörr. Jag vet att det är mycket svårt att åtgärda men kvinnan mår inte bra och skulle förmodligen behöva hjälp. Jag har också börjat fundera på om jag skulle begära att få byta lägenhet och det är ju inte rimligt, det är inte jag som är problemet!
Jag skickade även med dessa bilder.